Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Om utomjordingar anlände imorgon, vad skulle du fråga dem först?
Varför skulle jag fråga dem något? Samt varför av alla planeter välja jorden? Nja, inte min grej. Tycker förövrigt vi människor borde hålla oss borta från rymden.
Jag tror många av oss vet hur det är när rör krånglar. Jag har haft stopp i rören hemma vid flertalet tillfällen, varje gång ställt mig frågan varför?
Därför kändes det givet att skriva om relining Stockholm som hjälper dig med rör som av olika skäl krånglar. Nog har vi alla någon gång varit med om droppande rör? Det är om inte annat oehört stressande, för vatten kan göra stor skada. Vattenskador är absolut inget att leka med, och ett läckande rör ska åtgärdas så snabbt det bara går.
På en tidigare arbetplats sprack ett rör en gång, av en slump gick en kollega ner i källaren för att hämta en sak och blev plaskblöt när hon i mörkret klev rakt ner i vatten. Upp till ankeln var det vatten och källaren på jobbet var fullt med vatten. Kollegan skyndade sig att ringa för att anmäla och även om hjälpen kom snabbt så var vattnet högt upp för källartrappan när de kom dit för att stänga av vatten, och sedan tog det lång tid innan allt var sanerat.
Det visade sig varit ett rör som gått sönder. Så efter det tänker jag alltid att man ska vara rädd som sina rör och ta hand om dem. Så bor du i Stockholm ska du definitivt höra av dig för att få dina rör åtgärdade snabbt.
Annars då med rör? Jag har haft stopp i rören en hel del gånger, det är märkligt vad konstiga saker som sätter stopp i rören? Alltså hur kan rören fyllas av massa saker? Den frågan ställer jag mig ofta, speciellt i badrummet? För vad exakt spolar man ner i handfatet som senare stoppat upp flödet när vattnet ska ner? Kan verkligen tandkräm och tvål vara hela orsaken till stopp?
Men hur som helst, bäst är att ta hand om sakerna och låta proffsens göra det åt en. Så kolla upp hjälp för dina rör idag.
Börjar ändå med bilderna känner jag. Idag när vi tog en promenad satte vi oss vid en bänk, då hoppade både Lizzla och Wemby upp i mitt knä. Så nära är de aldrig naturligt annars, men där skulle de sitta båda två. Wemby närmast mig och Lizzla lite längre ut. Försökte ta foton på oss, inte de bästa men ändå fint med något.
Vi var på återbesök på Anicura idag igen. Allt såg så mycket bättre ut och vi har nu fått sluta med en av ögondropparna med antibiotika, om 2-3 dagar när serumet är slut ska vi avsluta det också. Hennes kortisontablett gick från 1 per dag, till en halv per dag i 10 dagar, sedan efter det varannan dag till återbesök. Sedan kommer hon sluta med en till av dropparna om 7 dagar.
Hon har lite ärrbildning på hornhinnan så ännu vet man inte om detta kommer vara kvar eller försvinna. Jag hoppas så klart på att blodkärlen som är där sla hjälpa till att ta bort ärrbildningen. Men är så nöjd med vården vi fått, och får.
Wemby är dock sedan en vecka tillbaka väldigt dålig i magen, vissa dagar som nu senaste dygnet är det som vatten provar alla former av skonkost samt även olika preparat för mag- och tarm. Sedan idag canikur tabletter som de sa var bättre än sprutan. Hoppas verkligen detta hjälper henne.
Nu väntar dock sängen för oss. Jag är så trött.
Vilken är den mest underskattade livskunskapen?
Hur man ska vara mot andra. Man behöver inte älska alla, men visa människor respekt oavsett.
Vilket personligt mantra eller vilken filosofi lever du efter?
Jag älskar ett citat ur The last unicorn:
Det finns inga lyckliga slut, för det finns inget slut.
Tog med tjejerna ut på promenader igår. Det är fint ute nu, och fortfarande så pass varmt att jag inte börjat med höstjackan ännu. Men det är bara en tidsfråga, snart kommer kylan och då åker höstkappan på. Efter det väntar månader med vinterjacka, jag försöker njuta. Det är så kort tid vi får behålla värmen här i landet.
Wemby mår då toppen, märks dock att hon längtar efter att få springa av sig. Jag hoppas att ögonen ser ännu bättre ut på tisdag, och att vi snart kan lämna detta kapitel som en erfarenhet bakom oss.
Lizzla är nöjd med tillvaron, tror hon är på väg in i löp för trots att hon är sådan som dka stanna varannan meter normalt och ska lukta och kissa, är det varje meter just nu.
Jag mådde inget vidare igår, och känns lika idag med. Ångest, var så jag grät igår till och med. Men det blir säkert bra, ska få samtalskontakt och då kanske saker blir lättare. Eller är det bara önsketänkande? Vaknade ändå vid 3:00 och är fortfarande vaken så här 5:10. Vill så gärna kunna somna om, men tänkte väcka Wemby för dropparna strax. Vem vet kanske somnar vi om efteråt. Inga planer för denna dag dock, kanske tvätta och hänga tvätt är en bra plan. Dammsuga med? Får se, promenader är i alla fall givet. Kanske borde ta tjejerns till någon trevlig plats att gå på, där vi inte varit förut.
Vad är det bästa sättet att utforska en ny stad?
Bästa sättet är att inte hänga pä köpcentrum och där alla andra är. Dra istället till okända platser med sevärdheter, där inte så många är. Min upplevelse är att de flesta hellre befinner sig mitt i smeten än att upptäcka naturen.
Vilket ögonblick i ditt liv fick dig att känna dig verkligen levande?
Så svår fråga men var nog för prick 22 år sedan då jag blev mamma, 3 oktober 2004.
Jag tänkte passa på att låta alla tankar släppas ut denna fredagseftermiddag.
Mitt mående har verkligen fått processat framåt sedan i tisdags. Det känns skönt, min katastrof och stresshjärna har landat och det ska bli bra med jobb nästa vecka. För dem som inte förstår, kommer jag heller aldrig kunna förklara. Det kommer alltid finnas människor som tror att man väljer sitt mående. Att det finns en knapp att trycka på så mår man bra, jag brukar försöka tänka i banor med:
”Vad bra att du får må så bra, att du aldrig behövt må dåligt. Att du sluppit uppleva en ångest så bedövande att hela du går under.”
Vissa tror detta ovan har en bitsk underton, men läs detta med en snällhet. För jag menar det verkligen, jag önskar ingen att må som jag gör när jag faller. Den hemska känslan av en avgrund, den tycker jag ingen ska behöva uppleva. Ändå är vi så många som vandrar dagligen med denna vidriga sak och värst är när folk tror vi väljer det, när allt vi drömmer om är att ha valet att slippa må som vi gör.
Tyvärr väljer vi inte våra liv, våra upplevelser eller öden. De är saker som gör valen åt oss. Men du kan alltid välja hur du agerar mot andra, att må dåligt ger varken mig eller dig rätten att vara elak mot någon, det är ett val man gör. Men ens mående är aldrig ett val. Där är skillnaden.
Annars har jag senaste dagarna, med droppar och mediciner till Wemby, funderat på om jag skulle söka timvikariejobb inomå djursjukvård. Jobba extra någon dag på helger för nu är det en vardagsrutin på detta. Är så klart bara något jag inte menar helt allvar med, men jag älskar djur så stundtals funderar jag pä andra yrken. Missuppfatta mig inte, jag tycker min arbetsplats är underbar med kollegor och elever. Men jag gillar att göra olika saker, så tanken dyker upp ibland. Speciellt nu efter alla dagar med droppar.
Jag är ju faktiskt undersköterska i grunden, så ett visst intresse för medicin har jag faktiskt kvar inom mig. Även om jag mer skulle vilja se mig bland djuren.
Men nu ska jag ta med tjejerna ut, hänga tvätt och vika tvätt. Blir en lugn fortsatt dag och kväll här i början av oktober 2026.
Vad löste sig den här veckan?
Fick 3 dagars sjukskrivning med sjukintyg av min läkare. Behövde verkligen det, gick in i en akutstressreaktion förra veckan. Så dessa tre dagar har jag kunnat ta promenader, andas och komma tillbaka till livet.
Vad har du besegrat den här veckan?
Stressen, åtminstone mer än förra veckan.
Vad är du nöjd med den här veckan?
Att jag börjat må bättre. Samt att jag äntligen fick tid att träffa min vän Christin som jag inte träffat på två år.
Vad blev precis lagom den här veckan?
Spännande fråga, är nog balansen mellan stress och lugn. Wembys ögon som nu kräver droppar var 6e timme istället för vad: tredje och fjärde. Vi har fått sova på natten.
Vad får minus den här veckan?
Att få panikångest.
