Visar: 11 - 16 av 16 artiklar
Författarens egna ord.

Värsta nostalgi kicken.

Sitter och lyssnar på brända cd-skivor jag hittade i en låda blir helt varm i kroppen, är sånt jag brände 2003 sommaren när jag hade blodpropp sista sommaren innan jag blidde en mamma sommaren jag träffade sonens pappa. Minns den här tiden så himla väl, jag fick inte festa så mycket som jag ville på grund av min waran behandling och jag fattade inte hur jag skulle kunna låten tiden fördrivas, nyss flyttat till Falun och gick i terapi och var allmänt psykist ostabil. Den låter jag lyssnar på påminner dock om när 2001 när jag precis fyllt 17 jag var då tillsammans med en kille (känns alltid fånigt att skriva om såna där gamla ex för folk kan ju tro att man byr sig fortfarande, det gör jag inte) men i alla fall vi brukade lyssna på just den här låten någon med bubbles haha. Brukar smuggla in den från syrrans rum och lyssna på mitt. Var under den där tiden innan jag hunnit flytta hemifrån när man fortfarande SMÖG med sin pojkvän typ. Det är också en tid man tyckte det var as häftigt att ens kompisar började ta körkort (dom som var ett år äldre) och man festade järnet i olika bilar och bara var allmänt fjortis. Minns att jag var ute och festade i träningsbyxor höhö och under den tiden när jag träffade den här killen hade jag färgat håret svart från mitt blonda jag haft innan och var riktigt kortklippt, hade dessutom färgat mina ögonbryn. Gick ut i bilen till en kompis om hennes pojkvän och deras killkompis SVINKALLT var det i februari och jag åkte sen runt och festade för att sedan åka till den där killen som blev min pojkvän den natten. Vi hade aldrig träffats innan detta men ja livet var så jävla enkelt när man var yngre.

I alla fall tillbaka till den där sommaren 2003 , minns när jag drog till Mora för att gå på Mora-Festivalen hamnade dock uppe i Särna mitt i natten allt tack vara Anna. Höhö, jag skulle bara följa med Anna och hennes gäng från Särna till donken i mora. Vi åkte dit men på vägen dit satt så klart en karl i bilen, eller ja karl och karl han var 16 och dom där lyckades övertala mig att följa med till Särna för att sova hos Anna. I alla fall den där sextonåringen och jag började strula i baksätet Anna hade hoppat fram i framsätet hon och bak i hundluckan låg två andra. I alla fall den där karln började ”JAG älskar dig verkligen” till mig och jag började as garva och sa ”DU älskar inte mig vi har känt varann i 5 minuter” . Ja gud, livet lekte och kul var det. Dagen efter när jag gick genom Särna för att komma hem till Anna var dock inte lika rolig, jag hade nämligen fått en snygg ofrivillig ”tatuering” av karln  ett stort saftigt sugmärke… Var extremt kul att gå ut med det kvällen efter UTAN polo…
Fick dock ragg den kvällen också, jag och Lena möttes upp på gågatan i Mora och båda var redlöst fulla så vi hade skit kul, kom två karlar som vi började snacka med, den ena följde efter mig som ett plåster så vi satte oss vid fontenen och snackade och (vilket sedan blev en OSANN historia om att vi skulle haft sex i den, NÅGOT som aldrig hände och aldrig skulle hänt) istället var jag samtalsmottagning till karl som berättade om sin flickvän som varit otrogen och han inte visste vad han skulle göra osv, sen frågade han efter ett tag om han inte fick kyssa mig vilket vi gjorde men något mer än så hände inte. Den där tjejen fick inte veta något heller så klart hon kanske rent av förtjänade det vad vet jag.
Sen hade jag ingenstans att sova på natten så jag tog min väska och sov på Mora busstation och tog första bussen hem morgonen efter. Efter 2 dagar skrev sonens pappa till mig, han hade läst min blogg på lunar som var allt annat än ljus och lycklig som den här är. På den tiden skrev jag deprimerande saker och det här jag skrivit över var mer svart än vit historia, nu ser jag det som en del av vad som blivit mig och ett liv som jag levt och aldrig kommer leva igen. En del av min livshistoria. I alla fall 3 dagen åkte jag och träffade honom, han var kompis till en jag umgick med på den tiden. Vi åkte hem till honom och han fick se min fina ofrivilliga tatuering, minns hur jag SKÄMDES. Jag var nitton år och han var precis fyllda tjugotre. Sen började vi umgås väldigt mycket det gick 4 månader och jag blev gravid och resten har gjort mig till den jag är idag.

Nu ska jag fortsätta lyssna på alla mina nostalgiskivor!

Författarens egna ord.

Hittade en dikt från hösten 99.

Egentligen ska man inte gräva i det förflutna. Det förflutna har en tendens att ge en mörka återblickar. Jag hittade min filofax från högstadiet i förrådet. Tog med den upp i lägenheten. FÖRST var det kul, massor med fjortisbilder, gamla meddelanden där kompisar skrivit typiska fjortisproblem. MEN så kom jag till sidorna om mig själv. Där saker jag helt glömt stod med… Saker som handlar om när jag precis börjat nian och var sjukt olycklig. Här får ni en text. Skriven av mig hösten 1999, alltså för 10 år sedan.

Ja är inte perfekt och livet är inte bra. Killar kommer killar går men det kan ingen förstå är jag slampig eller inte kan nån se mig genom sminket eller är jag bara en liten tyst vit mus som inte syns. Här sitter ja ensam och kall men den ensamheten är mitt eget fel.

Under har jag ett hjärta där jag suddat ut namnet så pass att man inte ser vems det står. Jag vet inte heller vem det kan vara. Förmodligen vem som helst. Dock gör det ont i mig att läsa om den flickan jag en gång var. Den där sönder sminkade blonderade tjejen, som festade varje helg och mådde dåligt för hon råkat göra ett litet misstag en gång för mycket. Det gör ont i mig att se henne i mina minnen. Ihopkurad i sin bäddsoffa, tunn och mager med mörka tankar som fladdrade i väg då hon bara drömde om att slippa känna smärta en dag till. Om jag bara kunde gå tillbaka i tiden. Gå fram till henne och säga. Du jag har en sak jag vill berätta för dig. Om nästan 4 år från nu kommer du få uppleva den lyckligaste stunden i ditt liv. Du kommer få ett plus på graviditetsstickan. Du kommer för första gången börja må bra, börja äta mat för det är gott och inte för du måste. Du kommer känna en frid genom din kropp du aldrig trodde du skulle få känna och du kommer bli lycklig. JAG lovar, du kommer gå igenom många motgångar tills dess men du kommer må bra. Jag skulle ge henne en kram och hålla i henne. LOVA henne sanningen. Om jag kunde ge henne den kramen kanske hon inte behövt känna sig så ensam att hon skrev just den där dikten. För hon var inte slampig. Hon var bara ung, naiv och olycklig, och på grund av detta väldigt lättpåverkad att göra saker hon absolut inte borde gjort.

Författarens egna ord.

Vilken underbar dag.

Satte mig här igen och slösurfade. Sitter i BH och trosor. BH:n är från julen 2002, höhö. Den hösten är som en stor dimma för mig, söp typ jämt så jag kommer knappt ihåg något viktigt, dessutom hade jag influensa den julen. FICK as hög feber kvällen innan dagen före julafton. Så dagen innan hade jag 40+ och låg helt sönder däckad ensam i min lägenhet, så på julafton blev jag frisk SKIT skum. Där på juldagen i alla fall firade jag med Lena, hade den här bh:n då. Till saken hör att den fortfarande är lika fin som när jag fick den. JAG älskar den. I alla fall så denna jul var skum. Minns juldagen rätt luddigt. Drack massor med sprit med Lena samlade öl ute i en snödriva, och har nått svagt minne av att jag tog med en karl ut dit och klunkade mitt i natten. Undra vem de var? Måste varit någon jag tyckte mig känna. I alla fall så den kvällen så var det en gubbe som muckade med var ända jävel på stället. Lena slängde en cigg på honom och sen när jag gick förbi där han satt säger han ”VAD VAR DE DÄR FÖR JÄVLA HORA DÅ” Lena blev skogstokig och gav honom en fet smäll, jag hann inte med att se allt utan hörde bara ”PANG” och nästa stund ligger Lena på golvet och någon skriker ”SLÅR DU EN TJEJ DIN JÄVEL” och så slog dom ner den där karl. Jag sprang fram till Lena som låg och skrattade och bara ”HAHA där fick han så han teg” typ. Jag började också garva, den där som slagit Lena och som muckat hela jävla kvällen bar vakterna ut i armarna och jag och Lena satt och skrattade som fan. Så kommer det en dryg kärring (var massa där och undrade vad som hänt) och säger. VARFÖR slog du dah Lena bara, FÖR den jävlen kallade min kompis för HORA och sånt axepterar jag inte. Den där tjejen, MEN varför slog du honom, tycker du det är okej? Lena bara, TYCKER du det är okej att kalla främmande människor som går förbi för HORA eller? Sen kommer då grädden på moset, den karl kommer blödande fram till Lena och säger ”folk säger att jag skulle kallat din kompis hora men jag fick bara en smäll från ingenstans” HAHA. LENA hade alltså smockat på fel person men den rätta personen blev portad. Fulla som jag och Lena var jag 18 och Lena 19 vi bara garvade så tårarna rann. Och folket på krogen var nog aningen förbannade över våran skadeglädje. Sen när den där karln gick sa jag och Lena våran alltid standard fras på den tiden ”DET gör inget att vi var elaka mot honom. HAN har säkert betett sig mot ett svin mot nån tjej nån gång”. Hehe, känns som ett helt annat liv än jag lever idag. MEN fy fan va kul det var.

Författarens egna ord.

90-talets pinsamheter.

Gah, kikade på en video från 90-talet där med me and my kan ha stavat fel, var med. VILKA jävla kläder och låten sen? Snacka om att man inte kan anklaga nittitalet för att ha svåra texter. Jag minns typ i fyran på klassfesterna alla lyssnade på dom, rednex och sen typ absolut dance 6. Det var liksom klassikern. ALLA tyckte det var så sjukt bra musik. Så här efteråt inser man att man inte ens fått lära sig musik på den där tiden. Minns dock i femman när jag hörde e-rotic första gången. Jag bara ÄLSKADE sex on the phone. Det är sant, jag brukade lyssna lokal radion varje lördag så ringde man och önskade låtar till varandra. Dock blev man alltid chockad när folk vågade önska den snuskiga låten sex on the phone. På det där stället kunde man också ringa och vinna saker. En gång vann jag över en kille som var 18. Minns att han var arton för jag var bara 12 år och tyckte det var riktigt KUL. Vann filmer till ett värde av 500, det var väldigt stort. Filmerna var mest barn/ungdoms filmer så jag var jätte glad för dom faktiskt. Var ju VHS på den där tiden hade ingen DVD tror inte ens det fanns, och fanns det var det nog en LYX-grej som normaliteten inte hade.

I alla fall så måste jag säga att nittitalet ändå skämde ut oss många gånger. Dom flesta har nån gång ägt tajts och då menar jag inte leggings i den bemärkelsen som är idag, våra var ofta i skrikiga färger + att man gärna skulle ha en toffs som var våfflad på huvudet typ. FULT som fan. Och strumporna mina kära läsare dom skulle man liksom först dra upp för att sedan dra ner så dom låg som tyckta korvar mot benen.
Sen fanns det också MIDJEVÄSKOR, alltså för er små som inte upplevt 90-talet så är medjeväska något man sätter i midjan och har dragkedja på. Denna ”praktiska” och glömde jag nämna FULA sak stoppade man sina tillhörigheter i för att slippa ha dom på armen, DÄR väskor ska sitta.

Förutom detta mode, så var jag en av dom som köpte silver-jacka alla robyn och jag hade även bomber-jacka *host host* , jag tyckte jag var SKIT frän. Idag otroligt pinsam.
Jag hade också självklart skor från TP med tjock sula, var liksom vinterskor med riktigt tjocksula och väldigt speciell snörning, ovan på dessa använde jag mig av marwin pants och sedan crocker eller fruit of the loom huvtröjor. Jag köpte också diverse olika färger på marwin tröjorna. JC var nämligen den ända affären som man handlade sina kläder på från hålan jag är uppvuxen i. Alla sprang i platåskor ÄVEN jag. Jag minns dock NÅGOT bra med 90-talets kläder, JC hade sjukt sköna trosor. String marwin pants hette dom. Dom var helt UNDERBARA, mjuka i bomull och väldigt bekväma. Sen FILA kläder. Det var verkligen slutet av nittiotalet. JAG älskade min fila tröja och fila skor. Fila tröjan var det en jävel som knyckte för mig, men skorna slet jag med hälsan. Jag tyckte FILA var det snyggaste klädmärket som fanns.

Fanns dock saker jag aldrig ägde och är glad över så här efteråt, skipants skiter i om dom är inne nu dom är AS FULA, wo tang clan kläder (tror mest karlar använde dom men fanns tjejer också) , buffalo skor, ÅH vad jag ville ha såna. TACKAR mig lyckliga stjärna att jag INTE köpte det. Hade varit förfärligt att ha såna bland mina beganade skor lista.

Det här blev ett litet nostalgi inlägg. Sånt är trevligt. Det bär mig ändå tillbaka 10 snart 20 år i tiden. KÄNNS skrämmande tiden går så sjukt fort!

Författarens egna ord.

Back to school, återträff för nian.

Har inte tänkt så mycket på det där med återträff för nian. Eller ja, jag har ju vetat att det kommer ske men inte direkt funderat så mycket på det. Idag ringde någon som ordnade klassfest och ville att jag skulle stå som namn för klassfesten, typ som ledare eller nått? Jag tackade nej då jag inte ens vet om jag kommer gå. Eller jag är rätt säker på att jag inte ska gå. Jag lever idag 10 mil bort med barn och ett helt annat liv. Det skrämmer mig nog så mycket att åka upp till mina barndoms/tonårstrakter ändå till julen. Jag känner mig inte ”hemma” längre. Jag har bytt dialekt det är jag rätt säkert på, eller ja i alla fall till 95%, jag märker själv att jag pratar annorlunda ofta. Jag uppför mig inte alls som jag gjorde då när jag bodde där. Det tror och hoppas jag visserligen ingen gör, man kan ju hoppas folk mognat på 10 år. Men alltså jag känner mig annorlunda på alla sätt och vis. Jag är liksom inte DEN sortens människa längre, nu är jag positiv, glad och mår bra när jag är hemma här i stan. För här är HEMMA. Men där uppe, även om folk kanske inte ens känner igen mig är jag ändå altid tillbaka i nån form av sån här var jag och det skäms jag över känsla. Jag skäms över vad jag gjort och sådant känns inte alls lätt att åka 10 mil för att festa. Förmodligen känner nog dom flesta nån form av ångest inför sånt här. De gör man nog bara för att liksom. Om jag visste att jag tog mig hem till mitt hem under natten kanske jag valt att åka upp, men det vet jag inte och nu har jag 5 månader på att bestämma mig. Får hoppas att jag vet när det är dags vad jag vill.

Ätstörningar Författarens egna ord.

Now it’s just a memory, so i´ll set you free.

Sitter och lyssnar på bangles ”I’ll set you free”. Jag vandrar liksom tillbaka till år i mitt liv när jag inte var lika som idag. Jag minns hur jag satt och lyssnade på denna i en djup dimma. Folk såg det inte på mig på utsidan log jag med i min insida var jag död. Jag vet att alla beskriver tonårstiden som en dramatisk period, men jag är ändå rätt säker på att min var ett jävla helvete för alla som fanns runt mig. Mina ätstörningar som åt upp mig inifrån, mina äckel känslor som fick mig att slå mig själv tills jag fick blåmärken. Jag minns hur jag brukade ligga på soffan och fantisera om hur lång tid det skulle ta att dö om jag tog och drack en flaska vodka och sedan blandade ut det med tabletter. När jag var femton blev jag nog ännu mer djävlig. Jag tog tabletter och stod med dom och tänkte svälja när en kompis kom på mig i sista minuten, hur hon förstod att något var på gång hur vet jag inte. Jag var visserligen ett vrak, minns dimman. Runt mig hela tonåren känns det som jag gick i en dimma med evig höst och deprimerande tankar. Anna vet ju en hel del om det där. Hur jag börja kunde börja grina och inte orkade ta mig ur sängen. Sen allt jag drack, jag drack OFTA. Längtade efter att dricka för när jag drack slapp jag tänka och ta i tu med det som gjorde så ont. Allt gjorde ont, jag drack så mycket så jag slapp tänka för att dagen efter dricka för att slippa ångesten. Jag antar att när jag hoppade av gymnasiet blev jag nog värre en värst.
Jag åt antidepptabletter utskrivna av läkare från det jag var 15 och drack alkohol, gick på bup och kräktes upp maten och åt inte speciellt mycket. Men värst var nog äckel känslorna jag hade. Jag var ett vrak, någon som längtade efter döden och ville dö. Jag ansåg att självmord var upp till den som levde för varför ska man behöva leva när man mår så dåligt att man inte ens orkar tänka på morgondagen? Jag trodde aldrig jag hade en framtid. Så hände det när jag precis innan fyllde nitton att jag vägrade kliva upp ur sängen, jag låg och stirrade in i väggen helt apatisk. Minns egentligen inte så mycket av det men blev tvingad till VCT som tog mitt problem på allvar och skickade mig på öppen psykriatisk vård. Jag sa i samma veva som det upp min lägenhet, och flyttade. Det är det bästa jag gjort. Jag hade sån ångest över allt, minns att jag kunde darra och få panik när jag stod på ICA, sen så träffade jag sonens pappa här i stan och blev gravid. Jag minns fortfarande dagen jag plussade. Hur jag greps av panik, hur skulle jag klara detta. Men efter en natt och massor av drömmar vaknade jag och visste, JAG skulle behålla mitt barn och jag skulle förändra mitt liv. Jag den där som gått på antidepp mediciner, bup och haft 5 psykologer under min barndom/tonårstid. Jag som hatade mat och hatade mig själv. Jag vet att mina vänner fick en chock, jag har också fått veta efteråt att dom varit oroliga hur jag med så många problem skulle klara av att ta hand om ett barn, jag klarade ju inte ens om att ta hand om mig själv. Men något hände där med mig när jag fick pluss på stickan, kanske var det att jag äntligen fick ett ljus i mitt liv. När min son föddes kändes det som jag återföddes genom honom. Som att jag delade mitt liv på mitten, och fick en mening. Jag blev inte bara mamma när min sonen föddes. Jag blev en människa. Stark med framtidsutsikter. Jag tror på återfödelse, kanske inte liv efter döden. Men jag tror att vi kan återfödas i livet vi lever idag om något riktigt starkt får oss att våga VAKNA. Jag är glad att jag vaknade. Min sista psykolog sa till mig att jag vandrar nere i en grop och är rädd för att vandra upp för att se ljuset, då förstod jag inte vad han menade idag vet jag. Jag var rädd för att ta tag i mina problem, jag var rädd för att misslyckas. Idag ska jag på KBT-behandling för min utbrändhet. Idag känner jag mig inte trött på att prata, idag känner jag mig nervös för vad man ska komma fram, jag tror nämligen jag kommer ledas in på att tala om början till mina problem och jag är rädd för de. För jag tror det kommer göra ont. ONT på ett sätt jag inte vågat röra vid någonsin efter det skedde men jag behöver röra vid det och jag vet att jag kan bara jag gör det. Jag har klarat att bli världens bästa mamma och återfödd, jag ska klara detta också.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings