Idag kom dagen när jag äntligen för första gången sedan olyckan i november slipper ha skydd för benet. Ärret ser fint ut och benet kan ju alltså slippa skydd.
Jag får ju frågor om benet. Det gör ont till och från, har jag gått länge värker det, jag kan inte stå på knä och vissa rörelser är gör ont. Känseln är fortfarande inte tillbaka och om jag rör området känns det obehagligt som att benet inte är där?
Det blev ju så klart en skada, huruvida det blir en nervskada eller ej antar jag kommer bedömas i sinom tid.
Vill du se hur såret såg ut när jag skadade mig? Hittar du inlägget här! Är du känslig ska du låta bli!
Fick flera glada kommentarer igår, med peppord om att tejpen nog skulle hålla sig kvar. Det gjorde den inte! När jag vaknade på morgonen, duschade så fylldes mitt förband av vattenavvisand sort och tejpen lossnade. Jag fick sjukanmäla mig och vänta in en akuttid…
Vad ska man säga?! För er andra hade det hållit ihop men för mig? Olycksförföljd mig så skulle det ju inte göra det.
På vårdcentralen får jag inte bara bli omplåstrad utan också reda på att jag har ödem! Vid 36 års ålder lider jag alltså av ödem där såret var. Fyllt med blod är det över hela benet och precis som förra veckan ser benet ut som en julskinka i storlek.
Livet hörrni! Det jävlas med oss alla på olika plan.
Okej så jag var till vårdcentralen igår för att ta bort stygnen. Det gick bra till vi ser hur det börjar glipa och öppna upp sig! Sjuksköterskan får där med tejpa och jag ska på återbesök på fredag. Visar sig även att jag ska använda kirurgtejp i 3 månader framöver. Alltså detta helvete! Ont har jag också, och nu när det öppnades en bit igen blev jag faktiskt rädd. Det här känns obehagligt för min del.
Som ovan såg knät ut när hon tog av förbandet. Sytt och ganska fint ändå. Jag känner ju inget på benet så någonstans där kan jag då inte klaga.
Desto mindre roligt var det att se efteråt när det började glipa. Jag är så rädd att allt liksom ska öppnas upp igen. Känner rädsla för att åka till jobbet, eller göra saker rent spontant. Jag blir liksom orolig av denna sak. Det här är inget man önskar någon annan. De bilder som kommer nedan är hur benet såg ut efter olyckan.
TITTA INTE OM DU ÄR KÄNSLIG!
Visst det det mycket bättre ut än där för två veckor sedan, men jag känner fortfarande oro. I huvudet så retas tanken med att benet ska öppnas upp som då. Det skrämmer mig! Trots att jag förstår orimligheten!
Okej så jag var ju orolig kring allt denna vecka och mitt knä. Det blev dock som sådant att jag ska vara hemma hela denna vecka. Jag kan inte få normalt. Såret ser fint ut och läker, men jag reagerade på att där inte finns någon känseln.
Sjuksköterskan som tvättade såret sa, nu kommer det att svida men där låg jag på britsen och kände ingenting. Jag hade en punkt där det kändes man annars finns det ingen känsel alls. Jag får väl se hur detta fortlöper, men det kändes lite jobbigt vill jag ändå medge. För ingen vill väl vara utan känsel i benet!
Så är läget just nu, på onsdag om en vecka ska jag plocka bort stygnen. Får se om det känns?!
Har bilder på själva såret. Vill dock inte visa upp det på grund av känsliga personer. Vill du se? Kontakta mig på messenger.
Igår mådde jag bättre och tänkte att: ”En promenad i skogen har aldrig skadat någon.”. William behövde hämtas i Kniva och jag tog Skilla och bilen ut dit för att gå med Björn i skogen innan William skulle hem. Vi gick ut, vädret var svalt och det var trevligt. Så råkar jag halka på något, faller rakt ner i marken. Säger väl att det gör ont, och Björn säger: ”Det där var väl inte så farligt”. Jag känner utanpå byxorna hur pinnen jag föll på lämnat kvar som en grop in i huden. Lyfter på byxorna och det är ett djupt sår rakt in. Jag har aldrig sett något värre, Björn säger direkt: ”Det där ser INTE bra ut!” När Björn reagerar förstår jag att det är allvarligt för han är sådan som anser att det mesta är lugnt. Han slänger av sig sin jacka och knyter åt över såret.
Jag har panik för jag varit hemma med förkylningssymptom och inte fått svar ännu. Vad ska jag göra med såret, Björn har ringt sin mamma om förband. Han får mig att ringa 112. Där ger de instruktioner och jag pratar om symptomen för covid19, vilket de lite talar bort och diskuterar annat med mig. Ambulansen är skickad till platsen där i skogen, och jag är verkligen så imponerad av tekniken som numera kan hitta folk överallt.
Jag låg där på marken med Björn som var alldeles lugn, Skilla var också lugn, verkar lite orolig för mig dock så hon ville vara extra nära. Jag såg blodet som färgat löven och blev då yr och illamående en kort stund.
Ambulanspersonalen kom så Björn sprang dit för att visa med ficklampa vart vi befann oss. Ambulanspersonalen kommer och1 tittar, de säger också att detta är djupt. Härifrån någonstans har jag dåligt minne, märkligt för en människa som mig med detaljminne. Vi tar oss till ambulansen, benet är åtdraget och jag kommer upp på britsen. Vet att man tar blodtryck och att jag är förvånansvärt lugn. Jag skämtar en del, även om jag känner mig skum.
Väl på akuten så får jag ett rum direkt. Undersköterskan kommer in och tittar varpå hon utbrister: Det här är djupt! Börjar väl förstå att detta inte är normalt… Jag skämtar lite med undersköterskan och säger: ”Jag tänker att lite frisk luft aldrig skadat någon. Men tydligen kan det skada mig.” Hon började skratta, tror de behöver få skratta i denna tid när de jobbar och sliter.
Läkaren kommer in och säger: Jag har hört av undersköterska att detta är djupt! Läkaren känner och tittar, lägger bedövningen men jag känner den knappt. Är så avdomnad i benet. När uskan sedan ska in och tvätta såret, som är fritt från smuts eftersom mina byxor skyddat fallet (byxorna gick aldrig sönder) så börjar smärtan däremot. Trots bedövningen, det börjar brinna i hela benet. Jag vill bara skrika, någonstans känns det som hela benet är avkapat. Det brinner inte på utsidan eller runt såret men inuti som att skelettet liksom brinner.
Läkaren kommer in med en läkarstudent som gör sin tredje dag ute på praktik. Jag pratar med läkaren, läkarstudenten och undersköterskan medan de ska börja sy. Jag tittar, är nog lika nyfiken som läkarstudenten. Får höra att mitt sår är det perfekta såret att se på när man syr. Bra att såret var bra till något!
Jag får sy tre stygn på insidan och sedan tolv stygn på utsidan. Får höra att såret är 10 centimeter brett! Precis när jag blir sydd kommer första undersköterskan jag hade in och berättar att covid19-testet jag gjorde på tisdagen var negativt. Jag antar att de kunde få snabbsvar eftersom jag låg på akuten. Tog bilder på såret innan det var sytt, kände att jag var tvungen att spara bild på saken, det känns helt galet hur djupt ett sår kan vara.
Efter att jag blivit sydd så blev det även röntgen på benet för mig. Där visade sig allt vara bra i alla fall, och läkaren kände lite efteråt för att vara säker på att inget är brutet.
Fått en antibiotikakur jag ska äta, sedan får jag inte jobba förrän på tisdag. På måndag ska jag på återbesök. Jag får inte böja benet utan det ska vara rakt. Ska ta alvedon, här har vi anledning till att jag är vaken. Det har bränt i benet inatt. Jag kan ha benet i ett läge men sedan gör det helt sjukt ont. Var upp och tog alvedon nyss. Om två timmar blir det antibiotika igen, måste till apoteket för att köpa fler tabletter av det idag. Jag får inte köra bil förrän på måndag. Mitt 2020 alltså, jag tycks vara otursförföljd i år!
Foten smärtar som bara den. Lite obehagligt är det också att smärtan flyttat på sig men ska nog vara så.
Här i Falun är regnet ett faktum. Jag antar att det är bara att se det så nu enda fram till ungefär november eller december när första snön lär falla.
Jag ska börja uppdatera bloggen mer, den har hamnat i skymundan efter flytten och sjukdom samt nu olycksfall. Det kommer dock att ges er en liten visning av vårat hem. Jag är dock inte klar ännu för som ni vet har inte livet varit mig enkelt på senaste tiden.
Drog till vårdcentralen tidigt, skulle kolla upp mitt knä som värkt i tre veckor. Visade sig att jag har problem med miniskeln? Eller hur det nu kan stavas, skulle försöka vila lite och smärtan skulle komma och gå gick det inte över så fick jag hjälp hos sjukgymnast, verkar som folk som tränar aktivt brukar få detta problem, vill knappast klassa mig själv till den kategorin liksom. Jaja fick svar på ”problemet” i alla fall.
Drog sen vidare med William, kollade lite på vatten och gick ner på stan och kikade i lite affärer. Gick och köpte en svart ”burk” som det står diskmedel på perfekt för mina disktabletter. Efteråt gick vi till djurmagasinet och kikade på djur, William är helt inne på fiskar och råttor. Han är så himla intresserad av djur, känns så trist att säga nej för jag vet ju att han så gärna vill ha djur. Jag vet att djur kan bli riktiga bästa vänner men det funkar liksom inte med djur och min astma tyvärr.
Gick vidare och spanade runt, kikade på BR och gamestop tror jag butiken heter. Sen gick vi till Åhlens och myrorna men handlade inget, går till myrorna för att hitta något att måla om hehe. Sen drog vi till max och myste. Kändes så roligt att få göra någonting bara jag och han, skita i studierna och bara ha mamma och barndag. Gå och hålla handen leka och mysa sen att det var så varmt var ju ett stor plus också så klart.
Köpte en varsin glass och gick hemåt, kom hem vilade en stund och snart bestämde jag att vi skulle gå till högskolan så jag kunde hämta ut en bok jag reserverat. Hämtade boken och gick till maxi, köpte en pall att ha alla våra filtar i (bild kommer) och en foundation. Sen gick vi hem, lekte på vägen också hoppade och jagades lite. Väl hemma spelade William lite kinect. Björn kom nyss och hämtade William och då passade vi på att ställa upp min tvättmaskin på min nya förvaringssockel. BLEV sjukt bra. Alltså det är ju så trångt i mitt badrum men nu blev det betydligt större och jag kunde ställe tvättmaskinen längre bort mot väggen. Kommer bilder men var sjukt skitigt under tvättmaskinen så ska städa där först, dessutom tänkte jag göra någonting fint därinne så det ser mysigt ut innan ni får se bilder.
Snart kommer brossan hit, blir lite TV och pratande.
Det gick bra. Tydligen är det jag känner en för bra läkning? Förmodligen är det en nervskada. Men i alla fall sa hon som kollade min hand att jag ska ge min hand massage för på grund av hur pass ung jag är och dessutom för jag tydligen har bra läk-kött har helt enkelt min hud gjort handen för bra den har liksom lagt till ett extra lager inne i handen som gör att det värker och stramar. Så jag ska träna handen dagligen för att den ska må bättre.
Kändes jätte bra, nu vet jag i alla fall att jag kanske inte behöver känna de där obehaget lika ofta.
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
