I söndags vaknade jag med magvärk på höger sida. Det bara fortsatte så till sist kontaktade jag vården som ansåg att det var dags att åka till akuten. Så det gjorde jag.
Väl där så tröck läkaren mig på magen så jag skrek som en stucken gris… Inte speciellt roligt, och sedan fick jag gå till gyn. Där gjordes ett ultraljud men min livmoder såg bra ut och även mina äggledare. Det fanns inte cystor och äggstockarna såg fina ut så något gynekologiskt var det inte. Fick åka hem, men skulle komma tillbaka om det blev värre.
Det blev värre, igår morse fick jag åka in igen och hade så ont att jag knappt kunde röra mig. Det blev väl ungefär samma där, med skillnaden att jag fick medicin för illamående och citodon.
Eftersom jag är extremt allergisk mot innehållet i IPREN så får jag ofta höra av läkare att det är synd eftersom det är bästa. Och jag vet det, men vad kan jag göra mer än leva med saken.
Hur som helst så berättade läkaren igår att eftersom jag hade samma smärta 2016, så hade de tagit fram mina röntgenbilder från då. Dels så är min blindtarm svår att hitta, de ser den alltså inte och vet inte var i magen den ligger… Det andra är att min tarm (tror det var tjocktarmen) är felplacerad i magen. Den ligger mot min livmoder och det skulle kunna vara så att vid mens så utsöndrar tydligen livmodern alltid vätska. Den vätskan skulle kunna fräta på tarmen som i sin tur blir retad och jag får magsmärtor.
Fick inrådan att stanna hemma tills värken blir bättre (annars åka in igen) äta citodon och vila. Ska på röntgen för att kolla efter njursten, är väl mest för att utesluta men det känns inte alls som detta är kopplat till mina njurar.
Jag kan min kropp bra, njurarna har jag haft problem med två gånger och vet därmed hur det känns. Första gången när de såg att det fanns en mindre avvikelse på mina njurar i samband med att jag hade sorkfeber 2001, andra gången var när jag 2004 väntade William och livmodern växte på mina urinledare så att jag fick vidgat njurbäcken… Så jag vet hur det känns i njurarna, det är en smärta jag lätt kan identifiera. Detta kommer från någon annan plats i kroppen, men blir så less.
Det stora problemet är också att vården ser risker i att göra en bukoperation på mig. Jag hade dubbelsidig ljumskbrock när jag var riktigt liten, tror jag var ett eller två år ungefär. Två operationer som gjordes efter varandra. Eftersom det då var två bukoperationer så vill man ogärna operera mig en tredje gång i magen. Förstår dem, och egentligen är jag livrädd för operation. Men nu när jag har så ont vill jag inget hellre än att smärtan ska bort.
Avskyr att ha ont i magen, och ibland funderar jag helt ärligt kring varför jag fått så vek kropp?
