Det här nyåret kommer att göra ont på många sätt och vis. Det är detta nyåret första gången jag inte kan ringa till min mormor och önska henne gott nytt år och grattis på födelsedagen.
William ska fira sitt nyår på läger i år. Jag får se hur mitt nyår kommer yttra sig. Dagen får komma som den kommer, men ett ljus ska tändas för min fantastiska mormor som nu varit borta i två månader. Det värker i min själ att du inte fick uppleva din 89:onde födelsedag. Du är så saknad underbara mormor!
Jag gör ett aktivt val varje dag att vara en så bra mamma jag kan åt min tonårsson. Att varje dag försöka göra något som får oss båda nöjda och glada. Jag gör fel på vägen, mötet felaktiga beslut men också fördelaktiga andra stunder. Men att varje dag möta Williams blick och förklara hur mycket jag älskar honom, har bidragit till att min son idag är en kärleksfull människa med hjärtat på rätt ställe.
Mitt aktiva beslut att försöka göra mitt bästa som förälder till min son, är det bästa beslutet jag tar varje dag.
Jag har flera fina vänner i mitt liv. Men en av de vänner som har första plats i mitt liv är Lisa. Vi möttes på lärarprogrammet 2008, jag tyckte om henne från första stund. Under åren har vi utvecklat en väldigt stark vänskap, och hon är min allra bästa vän. Det är ingen som vet så mycket om mig som hon gör.
Vi kan prata med varandra i timmar, och ändå ha något nytt att berätta för varandra. Vi skrattar åt samma sak, och förstår varandras känslor. Det är hennes två små barn jag fotograferar varje månad.
Hon är en vän jag valt i mitt liv, en vän jag alltid önskar ha kvar i mitt liv. Verkligen min bästa vän!
Eftersom jag lider av ångest som kommer krypande på mig när jag minst anar det får jag säga att det är en del av livet. Jag får ångest av något jag sagt eller inte sagt, över saker jag gjorde som barn, av att dricka ett glas vin eller inte dricka ett glas vin.
Jag får ångest av de val jag dagligen är tvungen att göra, eftersom val pressar inför beslut jag ogärna vill ta. Mitt liv är en karusell av ångest, och ångest gör väldigt ont.
Så tar jag mig två frukostknäcke med ost, en kopp te eller kaffe och sätter mig och äter i tystnad och lugn. På helgen så brukar jag så klart, duka upp tillsammans med en sjusovare till William också.
Det är viktigt för mig att äta frukost på fint porslin. Det är då Mon Amie eller Ostindia som jag använder för att göra frukosten extra mysig och god.
Jag är ingen människa som gillar att resa, dit jag vill låter jag fötterna eller bilen ta mig, men annars är jag nöjd med att vara här och nu. Det finns inga resor jag saknat i livet. Kanske ibland att jag känner mig ledsam över att jag är flygrädd för att det skulle vara kul att åka till Grekland, men det är inget jag ångrar att jag inte gör.
Jag tänker att det nog finns en anledning till att jag inte ångrar resor.
Min första blogg startade när jag var femton år ung, året var 1999. Det var på en sida som hette SKUNK som la grunden för denna blogg, stället SKUNK var ett ställe där typ alla hängde. Även om jag bara hann sitta där på SKUNK några minuter per dag på vårat modem var det guld värt att dela med sig i dagboken kring något man undrade över.
Året efter när jag var sexton skapade jag en dagbok på den andra alla måste hänga på sidan Lunarstorm. Även där skrev jag dagbok i skolans datasalar, smygkollade på killar man tyckte var snygga och gjorde om i sitt KRYPIN. Vid sjutton år till och med nitton år skrev jag ganska regelbundet om killar, känslor och fester där i dagboken. Men sedan när jag blev gravid tog jag bort allt för att starta mig en renodlad graviditetsdagbok, som övergick till bebisdagbok och som sedan blev en blogg om småbarnsår, studier och ja det är den ni ser produkten av idag.
Jag gjorde liksom aldrig det där nischade, utan har bara fortsatt skriva i dagboksform. Det är vad som passar mig och mitt röriga huvud allra bäst.
Jag har bara valt bort saker under perioder i livet, men aldrig under en längre tid. Det har oftast varit i perioder när mitt mående tagit över och jag inte orkat prata i telefonen, eller umgås med människor. Men jag får medge att dessa tillfällen är sällan. De människor jag har i mitt liv, är människor som betyder något för mig. Är du en del av mitt liv, har du alltid en plats i mitt liv.
Jag har aldrig haft valet att förändra saker jag inte kan hantera. Jag har aldrig haft valet att inte vara allergisk, se människor jag älskat lämna denna jord. Vissa saker har vi aldrig valet eller ens kapaciteten att förhindra, vi får helt i dess svårighet bara acceptera att dessa val görs åt oss.
När William kom ut ur min kropp och landade på mitt bröst flög tankarna av kärlek och beskydd som en blixt in i min kropp. Jag ville ge honom världen. Om du då är tjugo år gammal, liggandes på förlossningen med en liten människa som du känner kärleken flöda inför, och samtidigt har vetskapen om att just du varken har jobb eller inkomst så måste du göra ett väldigt aktivt val. Det ena är att fortsätta i samma spår, vara arbetslös och ha ditt lilla barn på förskolan måndag till fredag. Eller så väljer du en annan väg.
Jag valde att studera, William var tio månader gammal när jag som gick ut grundskolan med väldigt få betyg, och ett avhoppat gymnasium började studera på distans via NTI. Jag läste in gymnasiet med William hemma med mig under tiden tills han var 2,5 år gammal och själv frågade om förskolan. Under denna tiden hann jag få gymnasiekompetens och en undersköterskeutbildning. Jag skaffade körkort samtidigt som jag studerade företagsekonomi och William provade dagarna på förskolan.
Tjugotre år gammal började jag studera IT på högskolan Dalarna, hösten samma år när jag fyllt 24 började jag läsa till lärare och förskollärare. Jag ville arbeta med människor i livets startskede, som var levnadsglada.
Hösten 2016 började jag återigen studera mot mitt nya mål att bli specialpedagog. Jag vill se en förändring för elever som har det tufft i skolan, dessutom tycker jag mycket om barn. Så valet av utbildning föll sig ganska naturligt för mig, det handlar om förändring och förbättring.
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.