Idag gästbloggar Sofia Lissmyr hos mig.

Godmorgon alla fina!
Idag tänkte jag dela med mig av något som är fruktansvärt känsligt för mig men som jag har sagt tidigare så vill jag dela med mig av både glada och ledsna stunder med er. Jag vill kunna vara rak och ärlig oavsett vad det är!
När jag sitter här och tänker tillbaka på mitt förflutna så kommer ett ord upp i mitt huvud och det är ordet kaos.

Jag fick min psykiska ohälsa i rätt tidig ålder såsom depression, skadebeteende på olika plan och jag har nog aldrig uppskattat mitt liv fullt upp pga min psykiska ohälsa. Jag har aldrig vetat hur man mår när man mår bra, hur ett äkta leende känns och hur det skulle kännas att ärligt svara från hjärtat att allt är bra när någon frågar.

Drar man tillbaka tiden några år så skulle jag säga att det var en väldigt dålig period i min psykiska ohälsa på många sätt. Det var inte lätt att växa upp utan kött och blod vid sin sida, mobbningen som aldrig tog slut, skadebeteenden som växte sig allt fler och ångesten över att inte orka mer. Även fast allt skadade min själ så oerhört djupt så var det absolut värsta ensamheten, att känna att verkligen ingen förstod mig.
Tankarna om döden hälsade ofta på hos mig och fast jag försökte uttrycka hur jag egentligen kände så tror jag ingen förstod när jag uttryckte att jag inte orkade mer.

Åren gick och jag lärde mig att leva med min psykiska ohälsa, jag kände inte till något annat liv än det jag hade, att varje dag var en känslokamp mellan min hjärna och kropp var så påfrestande.
Jag sjönk väldigt många gånger till botten men jag krossade allt jobbigt många gånger också tills en period i mitt liv där min psykiska ohälsa åt upp mig inifrån och tillslut så blev jag min psykiska ohälsa.
Ensamheten jag kände varje dag höll på att ta kål på mig, jag önskade varje dag att någon kunde älska mig för den jag var när inte mitt kött och blod kunde göra det.

Jag lyckades finna vad jag trodde var mannen i mitt liv, han gav mig det jag hade sökt i hela mitt liv och jag dansade på rosa moln, i alla fall ett tag. Efter att jag hade fått ringen på fingret och pluset på stickan så blev mitt liv till ett helvete. Jag skulle snart få veta hur det var att leva i ett förhållande där man blev psykiskt och fysiskt misshandlad.
Förut var det min psykiska ohälsa som åt upp mig men han bytte ut den platsen och jag höll på att förlora mig själv helt och hållet. Alla hot, nertryckningar och dominans gjorde att jag förvandlades till någon ingen kände igen mer, inte ens jag gjorde det. Att ha psykisk ohälsa och lyckas hamna i ett destruktivt förhållande i ca 2 år tog helt kål på mig.
När han en dag fick nog eftersom jag inte dög till något enligt honom så lämnade han mig och mitt barn. Där stod jag, helt ensam, söndersliten med ett barn i min famn. Ett barn som var min ögonsten men min förlossningsdepression hade ätit upp vårat svaga band som jag förtvivlat försökte hålla ihop under denna period.

Efter en lång tids slit med förlossningsdepression, psykisk ohälsa, försök med hjälp av myndigheter och en far till barnet som vägrade låta mig vara så orkade jag inte mer. Jag var helt slut, jag hade tappat livsgnistan helt och jag kände mig mer död än levande.
Jag fick sätta mitt älskade barn först, jag fick ta beslutet att han skulle få det bättre hos någon annan. Mitt hjärta gick i tusen bitar och mina tårar slutade aldrig rinna när jag fick lov att släppa hans lilla hand. Det är det värsta som kan hända en mamma, en mardröm blev sann tack vare min psykiska ohälsa och allt runtom.

Under denna period när jag mådde som värst så kom en ängel in i mitt liv, han tog mig under sina vingar och försökte hjälpa mig när jag var längst ner på botten.
Allt som hade hänt kändes som en dröm och jag började isolera mig allt mer och mer. Jag gick enbart ut när jag verkligen behövde och det var 2 gånger per månad.

Jag hade sån fruktansvärd ångest över allt som hänt och jag fann min tröst i maten, jag åt onyttigt varje dag och pang så vägde jag 120 kg. Min psykiska ohälsa var under denna period värre än någonsin, jag ville bara krypa ur min egen kropp. Jag verkligen hatade den på alla möjliga sätt och vis!
Hade jag inte funnit min räddare i nörden i rätt tid, min älskade pojkvän så vet jag inte om jag hade överlevt all min hjärtesorg.
Med denna text vill jag uppmärksamma på vad faktiskt psykisk ohälsa kan ställa till med, i mitt fall förlorade jag det absolut finaste jag någonsin kommer att få skåda, mitt älskade barn

Sophie har delat med sig av sin vattenförlossning när hennes tionde barn en liten Loke föddes i november i år. Hon berättar hela berättelsen på bloggen Babyz.  Det är så himla fint att läsa. Jag lärde känna Sophie när hon väntade sitt tredje barn 2004, det borde faktiskt varit ungefär runt den här tiden. Vi träffades genom Lunarstorm gravida och unga som vi båda var då. Efteråt har jag fått följa med under hennes graviditeter och hon är en sådan vän som jag verkligen värderar högt. Så himla glad över att vi träffades där på nätet för 14 år sedan.

Glöm nu inte att läsa inlägget Babyz där hon delar med sig av sin vattenförlossning med lilla Loke.

Jag har fått äran att göra ett länkbyte med Therese Berg – Pengar eller Pyssel.
I december var Therese med i min julkalender, det var därför jättekul att få göra ett länkbyte med henne.

Thereses blogg handlar om att leva hållbart. Det är ett ämne som för mig är väldigt viktigt, jag försöker i största möjliga mån att själv undvika de saker som förstör vår natur. Therese återbrukar många saker och odlar, detta gör att hon kan spendera mer tid med familjen. Genom att återbruka så sparas det pengar, det här är Therese bra på eftersom hon ger tips kring hur du kan spara pengar och få mer tid till annat. Jag känner igen mig i hennes tänk då jag själv jobbar deltid och hellre lägger mina pengar på familjen än saker jag inte behöver.

Nu hoppas jag att du går in och besöker Therese blogg, den är jättefin och ger dig många tips. Du hittar hennes sociala medier här:

Blogg: Pengar eller Pyssel.
Instagram: https://www.instagram.com/pengarellerpyssel/

Bilderna är lånade av Therese i syfte av bloggbyte.

Bilden fotograferad 2005.

I januari så såg jag på Instagram storyn för dittbarnochdu, att Paulina Gunnardo som är grundare för sidan; Ditt barn och du sökte föräldrar med spännande vardagshistorier. Jag tycker om hennes sida och brukar läsa där. Som ni vet är jag inte småbarnsförälder men jag tycker om barn och gravida så sidan passar mig som intressant ändå. Hur som helst så tänkte jag på tiden när jag själv var småbarnsmamma och studerade med bebis och sedan ett barn som hann bli åtta år innan jag avslutade mina studier helt.

Min studieväg var absolut ingen dans på rosor och jag tänkte att det här skulle jag kunna förmedla till andra småbarnsföräldrar som sitter i studietankar idag. Så jag frågade om jag fick medverka och det fick jag. Artikeln blev verkligen jättefin och om jag får vara lite partisk så gå in och läs den —> Artikeln <— och när ni ändå besöker sidan så fortsätt läsa mera. Ni kommer inte att bli besvikna, Paulina har förresten blivit tvåbarnsmamma för några dagar sedan, så passa på att säga grattis till henne när ni ändå är där.

Det finns många fotografer i Sverige som är bra och tar fantastiska bilder. Jay som driver fotograf canvas är en av många som är värt ett besök. Indirekt är vi alla fotografer eftersom vi har tillgång till kamera i vår smartphone därav inga ursäkter att inte kunna fota. Har du lyckats ta det perfekta fotografiet genom att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt då ska du ha creed för det.

Hej ?

Therese heter jag och driver bloggen ‪‪Misstossequeen.se ?

 

I min blogg kan ni läsa om allt från min vardag med ett NPF barn som heter Casper och är 10 år, min ADHD i samband med ångest och mitt förhållande med Ahmed som är muslim ❤️

Jag har även en del tävlingar och samarbeten med företag som jag delar med mig av ?

En blogg med mycket bilder då jag älskar att fotografera ? Jag har tre olika samarbeten med andra bloggare på Nouw ? Jag håller även på att planera en bloggmiddag tillsammans med en bloggkollega som kommer äga rum i Helsingborg i April 2017 ? Har även Projekt November igång där jag och en annan bloggare på Nouw under november månad kommer att marknadsföra företag m.fl som gör handgjorda smycken, prints m.m. ? Det kommer dyka upp tävlingar och rabattkoder ? En blogg julkalender kommer att dyka upp i min blogg under december månad där huvudsponsorn är Morbee.se ?

 

Jag jobbar som resursperson på en förskola med barn i behov av särskilda stöd. Det bästa och mest lärorika jobbet jag någonsin har haft.

 

Min största önskan är att bli flerbarns mamma och i dagens läge har jag och min sambo försökt att bli gravida i ett år ? Så i bloggen får ni följa vår kamp under kategorin Bebisverkstad.

 

Jag driver en av de största skånska personliga bloggarna på Nouw just nu ? Och det har jag mina fantastiska läsare att tacka för ??❤️

 

Kika gärna in hos mig både på bloggen ‪‪Http://Misstossequeen.se och på Instagram: ‪‪Misstossequeen.se ?

 

Kram ?

Hej Alla Maddes läsare
Jag har fått äran att gästblogga här igen vilket är jättekul
Tack Madde
Älskar att göra sånt här ,man blir så peppad av att andra läser som inte brukar läsa och man får lite nya ansikten inne på min blogg.
Jag heter Camilla och är 35 år,jag är mamma till 10 barn.
Var gravid första gången när jag var 17 och fick mitt 10:e när jag fyllt 33
Vi har full rulle med både tonåringar och småbarn.
Ett barn med diagnoses som adhd och språkstörning,så där har vi en kamp med att få hjälp från skolan,men dom är inte så hjälpsamma.
Lite nytt sen sist jag skrev här är att jag sökte in till skola i våras där jag ville börja ta igen ämnen jag missade i gymnasiet
Fick veta för några veckor sen att jag kom in,så nu ska jag börja plugga igen efter alla herrans år.
Jättenervös är jag,vet inte om jag klarar det,men ska verkligen ge det en chans o testa
Klarar jag det så ska jag söka in på Förskolelärare utbildningen
Håll tummarna
Sen har vi hyrt en sommarstuga i Mörkret som det så fint heter ca 2,5 mil in i skogen på obestämd tid.
Inget vatten finns så det blir att tvätta sig i ån och gå på dass.
Men el finns iallafall och så man kan elda .
Bilder finns på bloggen
Verkar det lite intressant så får ni gärna kika in på min blogg .
www.womsa.se/tiobarnsmamman

Kram
Vill du också gästblogga hos Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna? Kontakta mig under kontakta mig här på bloggen så ordnar vi det. 

Jag och tiobarnsmamman Camilla ifrån Särna i norra Dalarna, kände för att göra ett litet länkbyte med varandra. Jag tycker absolut att ni ska besöka hennes sida, hon är en jättegullig tjej som jag träffade första gången när hon fick sitt nionde barn. Hon har jättefina naturbilder på sin sida från vackra fjällmiljöer och skriver mycket om familjelivet. Hon har barn mellan småbarn och tonår, och nyss har dem skaffat en söt lin hundvalp till familjen också. Kika in där vetja!

Vill fler göra länkbyte ställer jag gärna upp med saken.

Hejsan alla.

Jag gästbloggar här hos Madde för första gången,det ska bli så spännande 😀

Tack Madde för den här chansen..ler..

Camilla heter jag och är 34 år ,bor i Särna i Norra Dalarna med min familj.

Jag var 17 år när jag vart gravid med första barnet och 33 år när nr 10 kom..ler..

Jag är född och uppvuxen i Alby som ligger i Botkyrka utanför stockholm,där bodde jag i 21 år innan jag träffade min man och flyttade därifrån 😀

Flyttade först till Åkersstyckebruk som ligger i Strängnäs,där vi bodde i 2 år innan flytten till Dalarna.

Nu har vi bott i Särna i 11 år och trivs jättebra.:-D

Jag bloggar på www.minstorafamilj.se om min vardag som 10 barnsmamma.:-D

Kika gärna in där om ni vill..:-D

Mvh Camilla