Januari:

Januari började med vinterpromenader med Skilla och Björn. Jag tog hål i båda öronen vilket blev sammanlagt 8 hål i öronen. Det var också månaden när jag åkte med Lisa för att börja sälja Me&i. En jättetrevlig kickoff var det. Väl hemma igen så blev det inte lika roligt, jag hade stått upp för mig själv och fick därmed inte fortsätta på jobbet jag hade. Sanningen var farlig och jag står för sanningar. Blev väldigt nedstämd efter detta trots att arbetsplatsen varit en plats där jag mått riktigt dåligt under flera månader.

Februari:

Månaden när jag höll en hel del amningskurser och fick så fin feedback av alla deltagare. Det var också en månad när jag fyllde 39 år, och sedan fortsatte må ganska dåligt under. Det blev för mycket för mig med allt kring att vänta på a-kassa och oroa mig för att jag inte skulle få något nytt jobb. Gick igenom en form av kris helt enkelt. Undrade dessutom mycket om jag ens ville fortsätta jobba inom skolan.

Mars:

Gick på intervjuer och sökte massor av jobb. Var som besatt av den delen, dessutom fick jag avslag från A-kassan för att de gjorde totalt fel. Jag hade fyllt i avslut av studier, och ändå så ansåg det att jag studerade. Så fick lov att söka om a-kassan vilket fick mig att gå in i en rejäl panikångest. Fick åka till Säter och hämta ut mediciner, förstår psykmottagningen inte kunde skriva ut medicin för jag fått dem från Dala ABC, och Dala ABC kunde inte skriva ut för jag gick på psykmottagningen. Psykmottagningen hänvisade mig vidare till vårdcentralen som hänvisade vidare till psykmottagningen. Till sist fick jag åka till psykakuten i Säter och hämta ut medicinen den vägen. Det var också månaden när jag var på intervju på Lärande grundskola och det jobbet fick jag.

April:

Månaden började glädjande med ett nytt jobb. Påsklovet kom och med den katastrofen. Den 15 april klocka runt 9:30 sprang hon rakt ut i vägen från skogen efter att ha smitit och blev påkörd av en bil. Jag hörde Björns skrik ”FAAAAN! NEEEEJ!” Ser hur han snurrar runt med händerna upp i luften, och jag går som i en dimma mot henne. Där hennes lilla kropp rycker och blöder. Jag hör hur Björns mosters karl säger, det är kört. Och jag bär henne medan jag säger: KOM igen Skilla, du klarar detta! Kom igen, jag går och lägger ner henne på marken och försöker att hålla hennes hjärta igång tills jag ser in i hennes ögon. Hon är borta, min fina älskade flicka är borta. Allt blod på min kropp, medan jag bara säger till Björn jag måste prata med mamma. Springer ner och ringer henne, och hon svarar efter några signaler och jag bara skriker: HON ÄR DÖD! HON ÄR DÖD! SKILLA ÄR DÖD! Hon blev överkörd och är död! Sedan bryter jag ihop, bara gråter. Skriker och gråter, medan mamma säger åt mig att gå till henne igen. Jag skriker återigen medan Björn håller om mig. Mamma säger att vi ska åka till djursjukhuset och Björn kommer upp till mig och sveper in Skilla med en handduk. I den handduken ligger hon sedan i mitt knä hela vägen till Anicura, Faluns djursjukhus. Björn går in, och det kommer ut en tjej och hämtar med oss in. Skilla läggs på en brits och jag bara sitter där i rummet och känner hur livet lämnar min kropp. Jag vill inte leva längre, frågor om urna och jag bara svarar. Ger Skilla en sista puss och går ut. Vet att det kommer vara jobbigt idag, men värre imorgon. Dagen efter är det värre jag bara gråter och skriker. Ger upp, vill inte leva mera, kroppen är kvar men själen finns inte längre. Faller ner på golvet och känner att nu finns jag inte mera. Säger åt Björn att akta sig för mig, jag sprider ondska runt mig. Får panik av min egen kropp, blir en resa till psykakuten i Säter. Där man vill lägga in mig, men jag får tabletter att sova på samt lugnande. En vän kontaktar mig på Facebook och hjälper mig att få kontakt med en pastor. Jag går till kyrkan och säger utanför att: Gud om du finns, då är det nu du ska visa dig för mig. Det gör han, medan pastorn pratar med mig känner jag en värme sprida sig genom min kropp. Jag får hopp någonstans inom mig. På lördagen prick en vecka efter att Skilla dött åker jag och Björn uppåt i landet, till Skillas uppfödare för att köpa Skillas lillasyster Lizzla. Vi kommer in och får träffa deras mamma Liljah som mer eller mindre kastar sig över oss. Jag känner inom mig, att hon kanske förlåter mig för att hennes första dotter dog i min ägo. Jag hoppas det, och så kommer hon ut lilla Lizzla. Lik sin syster på ett sätt och så olik sin syster på ett annat. Hon läkte mig, och jag älskade henne från första stund. Precis som Björn, som innan inte alls ville våga känna något för en hund igen. Han föll för henne han med, vår lilla tjej. Vår Skillas lillasyster. Det var som att Skilla sände henne till oss, tack för det Skilla. Du är mig så saknad! Det går inte en dag utan att mina tankar går till dig!

Maj:

Jag och Björn spenderade massor av tid med lilla Lizzla. Jag sörjde Skilla och grät. Men gick också till kyrkan och fick prata om saken. Det kändes bra, mycket av tiden gick åt till att verkligen lära känna Lizzla och jag kände även att mitt jobb var en riktigt rolig arbetsplats.

Juni:

Min son tog studenten. Lizzla sov sig igenom tjo och tjim! Vi började valpkurs med Lizzla och hon fick träffa sin kullbror och börja leka med honom också. Vilket var riktigt kul! Vi firade midsommar tillsammans, och jag köpte ett akvarium.

Juli:

Lizzla fick livets första båttur. Vi försökte hänga ute i solen när den visade sig och inte regnade bort. Åkte på turer med cab:en till både Gävle och Västerås. Lizzla blev tidigt en del av att känna av bilresor sommartid. Det var också månaden när hon fick leka med Björns syskonbarn som bor i Skåne och var uppe här i Dalarna på besök.

Augusti:

Vi bjöd Lizzlas kullbror Ior med familj på middag och lek i Kniva. Jag fortsatte på mitt jobb. Sonen flyttade till Linköping för studier, och mycket tid gick åt till att njuta av Lizzla utomhus och inomhus. Hon tappade också sina tänder en efter en från augusti.

September:

Jag började på Alphakurs i Lugnetkyrkan. Vi tog Tiskpromenader och sedan Gruvpromenad, som är tipspromenader arrangerade av Lions här i Falun. Några roliga vinster blev det, och en glad Lizzla som fick promenera runt.

Oktober:

Lizzla skadade benet, först genom att slå till sig vid kopplet. Sedan dagen efter när hon råkade springa på mitt nytvättade golv, och så efteråt när hon skulle upp i soffan ramlade hon ner. Det här medförde att hon började halta. Jag var på Alphadygn i Orsa, men när jag kom hem var Lizzla riktigt låg. Vi fick en akuttid på tisdagen på Arkens Zoo i Borlänge som inte kunde se att någonting var fel på röntgen. Vi fick åka hem med värknedsättande.

November:

Lizzla fortsatte att halta och vi var till Arkens Zoo igen. De såg fortfarande ingenting avvikande och skickade oss därför till Anicura i Falun. På Anicura i Falun så sa de bara utan undersökning att hon antingen hade höftledsdysplasi eller leg perthes. Jag kände direkt att detta känns inte alls rätt, eftersom båda är medfödda. De påstod att jag missat saken, men jag kände att jag har haft råkoll på Lizzla eftersom jag har traumat med Skilla med mig. Efter två veckor kom vi till Anicura igen, då röntgades hon och man sa Leg Perthers, jag ville ha en till bedömning. Så i samråd med Lizzlas uppfödare åkte jag till Gävle djurklinik istället. Där fick jag veta att Lizzla inte har något av följande utan en fraktur i utvecklingszonen något som inte är ärftligt som det Anicura trodde. Denna fraktur har uppstått när Lizzla slog i höften, och höftkulan var av på mitten. Det blev en operation, där hela höftkulan togs bort på henne.
Samma månad fick jag även efter 6 månaders provanställning tillsvidareanställning på mitt jobb.

December:

Lizzla fick plocka bort sina stygn. Utöver det så har hon fått börja härja på rejält. För varje dag blir hon mer och mer sig själv. Lizzla röjer runt och fullkomligt älskar snön. Framförallt att lägga sig ner med alla benen utåt och sedan slicka i sig snön med tungan.
Julen firade jag för första gången sedan 2006 i Orsa. Där alla mina syskon var med, mamma och adoptivpappa. Mina syskons respektive och min adoptivfarmor samt min moster. Vi spelade spel, skrattade och hade det jättetrevligt tillsammans.

Januari:

Månaden när jag påbörjade tio veckors ätstörningsbehandling. Det var ett helvete att äta massa mat hela tiden. Men det var nödvändigt för mig. En viktig månad eftersom den handlade om att påbörja något där jag var helt i fokus.

Februari:

Ätstörningsbehandlingen fortsatte och jag fyllde 38 år. Firade med William, Skilla och Björn. Jag fick en dammsugare av dem och var jätteglad som den städnörd jag är.

Mars:

Sista månaden på ätstörningsbehandling och jag märkte att jag var sjukttrött hela tiden, det var som att kroppen bara ville sova. Märklig känsla men så var det, oroade mig kring rutiner efter behandlingen skulle vara slut en hel del också.

April:

Ätstörningsbehandlingen var slut, jag kom tillbaka till jobbet som sjukskriven för att trappa upp. Insåg här hur viktigt det faktiskt var för mig att hitta någon form av annat jobb. Jag var trött på gamla mönster och behövde något nytt. Så började aktivt kolla på andra arbeten.

Maj:

Lyckades återigen att skada mig… Hallå liksom vi snackar mig här. Blev en kniv rakt över fingret och blev sydd… Klart att man ska skada sig liksom. Det är mig vi talar om hör!

Juni:

Månaden när jag visste att, om en månad skulle jag börja arbeta på Drottning Blankas Gymnasieskola här i Falun, som specialpedagog men på gymnasiet istället för grundskolan. Det var också månaden när jag och Skilla sov ute på balkongen då det var så varmt på nätterna.

Juli:

Jag och Skilla åkte till Näset i Furudal och umgicks med min mamma. Vi åkte runt på lite gårdsloppis och åt mat ihop. Delade på en hel bag-in-box mellan kl 16:00-8:00 dagen efter. Men kul hade vi jag och min mamma!

Det blev resor i cabben med familjen och olika trevligheter för oss.

Augusti:

I augusti började jag jobba på Drottning Blanka.

Jag blev adopterad!

Vi hade kräftskiva och jag drack bubbel. Det var verkligen en helt underbar augusti eftersom värmen höll i sig.

September:

Det blev covid19 för hela familjen, sådan feber och sådan trötthet. Jag låg utslagen på soffan och tyckte allmänt synd om mig själv.

Blev även en konferensresa till Göteborg denna månad. Vilket var väldigt trevligt.

Oktober:

I oktober fyllde min älskade unge arton år! Vi gick ur och åt på Banken här i Falun, han fick fina saker och jag kände hur stolt jag är över denna unge man som jag varit en del av att skapa.

November:

I november höll jag Amningskurs för blivande föräldrar här i Dalarna. Något som var lika kul som alltid. Ett perfekt sätt att byta av vardagen med.

December:

December och sista månaden på året. Vi firade julen tillsammans med: Björns släkt och min bror. Skilla bar julklänning och vi var alla jättenöjda med både julen, maten och julklapparna.

Denna månaden var jag ganska trött, som alltid i december.

Januari började med att fortsätta i spåret med värme och mer höst än vinter. Jag intog så klart årets första semla och god var den. Det var den här månaden jag träffade Skilla för första gången i Orsa hos mamma där hon bodde.

Jag fyllde 36 år den 11 februari. Det firade jag med lite god mat här hemma. Utöver det så var det en riktig loppismånad, jag flängde runt i massor och loppisfyndade. Min mamma kom hit på besök vid sportlovet, vi var på loppis och jag myste massor med Skilla. Eftersom covid19 endast pratade om sporadiskt så var det inget man ens förstod skulle vara så nära i tiden. Jag skadade också knät efter ett fall denna månad, slog upp det rejält och det var svårläkt. Fick i flera veckor få hjälp med att det skulle läka samt kortisonbehandling mot slutet.

Mars var månaden där vi fick en pandemi i Sverige. Det enda som talades om på allas läppar var att covid19 nu var fritt i samhället. Jag trodde i min enfald att våran regering skulle agera likt andra länder… Jag mådde så dåligt i min ångest att jag tvättade händerna fanatiskt och var alldeles torr. För att komma ner i varv åkte jag till min mammas och bonuspappas stuga i Furudal. Där satt jag och mamma och pratade och drack gott tillsammans. Jag sov också med Skilla på nätterna, och jag och mamma besökte Furudal retro.

Det blev april, påsken kom och vi åt grillat hos Björn. Vi åkte till Sandviken och hälsade på min syster och hennes sambo som hade hämtat porslin jag handlat där. April var en helt okej månad, och jag använde min lusekofta ofta. Eftersom covid19 var så påtaglig så var jag väldigt isolerad.

Det blev maj och Skilla flyttade hem till oss efter ett svårt övervägande från min mammas håll. Det var helt rätt för oss alla i slutändan och jag är så glad över att Skilla kom hit och förgyllde vårat liv. Livet med hund betydde att jag började göra andra saker mot tidigare, tog mer promenader och lekte mycket med henne. Mitt mående förändrades ganska omgående.

Juni kom och William hade avslutningskonsert med sin klass han gått med på Friskolan Mosaik sedan förskoleklass. Eftersom det var covid19 fick vi föräldrar följa allt digitalt vilket var fint, men också sorgesamt. William slutade nian och var så uppklädd och fin. Jag tog äntligen min specialpedagogexamen och fick en digital avslutningsceremoni via nätet. Det här var också månaden när jag blev avtackad på den underbara Hälsninggårdsskolan som jag jobbat på i tre år som lärare. Eftersom jag fått ny tjänst som specialpedagog, det kändes i hjärtat att lämna denna fina arbetsplats som jag trivdes så bra på. Det var i juni jag badade för första gången, jag som aldrig badar tog mig ett bad i dammen för det var så varmt. Jag hoppades så att detta skulle vara försmaken för sommaren 2020.

Juli kom med kyla och regnväder här i Falun. Det var inte många dagar som inte regnade. Jag tog promenader med Skilla som älskade att vara ute. Eftersom det var en annorlunda sommar med isolering så var det mesta sällskapet man hade långväga. Jag försökte dock hålla kontakt med människor genom telefonen.

I augusti så åkte jag till mammas och min bonuspappas sommarstuga igen. Skilla blev helt överlycklig över att träffa dem. Hon sprang runt och lekte i mängder där, jag och mamma åkte på lite gårdsloppisar med avstånd. Vi pratade och hade det väldigt trevligt. Det här var också månaden när jag började min nya karriär som specialpedagog på nya skolor i kommunen. Det här var månaden när jag fortsatte studera för att får en examen även som speciallärare.

September kom och Skilla fyllde ett år den nittonde. Hon bjöds på mackor med leverpastej, lite grädde och jordnötssmör som tårta. Vi var mitt i flytten från vår trea som vi bott i under nästan 14 år, så vi sov hos Björn den natten. Mamma var här och hjälpte till att packa, mina underbara grannar Jennie och Calle hjälpte till att bära. Så gjorde också Björn och min bror Mattias. Min bonuspappa hjälpte till att köra släpet. Det var ett rejält jobb att flytta allt, och sedan trodde jag ju att allt skulle vara över. Tyvärr visade det sig vara klåpare som jag anställt som flyttstädare och det resulterade i att jag fick städa om hemmet.

Oktober kom och William fyllde 16 år, att min älskade unge redan var sextonår var svårt att förstå. Vi firade hans födelsedag utomhus för första gången, åt grillat och hade det trevligt. Dagen efter skulle jag skruva ihop min Hemnes dagbädd från IKEA. Den ena delen rasade rakt ner och träffade min fot, aldrig har jag skrikigt så högt som då. Foten svällde upp och det blev en resa till akuten. Den här månaden var det två år sedan min älskade mormor somnade in. Det kändes i hjärtat i massor.

November kom och det var månaden när jag lyckades bli sjuk lite väl ofta. Månaden började nämligen med en maginfektion, jag lyckades jobba några dagar tills jag fick lätta förkylningssymptom. Eftersom jag tagit covid19-test men kände mig pigg, beslutade jag mig att tillsammans med Björn och Skilla ta en promenad i skogen. Det skulle jag inte gjort, för jag föll. Fick åka ambulans, sy tre invändiga och tolv yttre stygn. Har ont efter fallet och rör mig som en kratta.

Det blev december och som vi alla vet är det årets sista månad. Vi firade en jul tillsammans; Jag, William, Skilla och Björn. Jag fick helt magiska paket och är så nöjd med alla. Den här månaden hade jag ont i benet och det var svårt att röra på mig i den utsträckning jag önskat. När väl jullovet kom kändes det som en räddning efter hela hösten.

Så lämnas nu 2020 bakom mig, ett år när jag fick uppleva vad en pandemi är. Ett år där glädjen kom med Skilla, ett år där jag blev examinerad specialpedagog, året där William lämnade grundskolan för studenten. Medan andra kallar 2020 för skitår, så tänker jag någonstans att det inte direkt varit så stor skillnad från andra år bortsett från pandemin. Jag har känt ilska över hur vi som måste arbeta på plats blivit behandlade i pandemin, men annars har året varit som mina år varit mest. Mitt liv är alltid en berg och dalbana, jag vet sedan barndomen att man aldrig kan räkna med vad som finns bakom husknuten. Det kanske gjort att sådana som mig hanterat pandemin bättre, genom att vara skeptisk i grunden. Så jag går lika misstänksamt in i 2021 som jag gått med skepticism in i alla andra år. Att vara en kritisk person medför att man aldrig vågar lita på att något kommer bli bättre, och det är ganska skönt för då slipper man bli besviken. Så med orden hellre positivt överraskad än besviken! Vandrar jag in i 2021!

Januari:

Jag har velat mig till att göra detta. Orkar jag ens beskriva detta år? Det har gjort så ont här på slutet att tänka 2018. Men jag gör det i alla fall, jag berättar om mitt 2018 och ni får följa med så gott det går. Jag började mitt nya år med att få en ögoninfektion, det visade sig att jag hade en stor rispa på hornhinnan och blev ordinerad glasögon i 2-3 månader. Det var en chock, men jag gjorde som läkaren sa. Införskaffade mig nya glasögon för första gången sedan 2003 gjorde jag också.

Februari:

Jag fyllde 34 år, var på Mama Mia The Party med min mamma, hennes man, min lillebror och lillasyster samt mammas svägerska. Vi bodde alla på hotell och hade det trevligt tillsammans. Det var månaden när jag bar mina nyinköpta glasögon, åkte till Västerås på studier och fick ett väldigt efterlängtat sportlov.

Mars:

Började mars med att åka till Orsa, spenderade dagen med min älskade mormor och sedan mamma. Det var kallt minns jag i Orsa och mycket snö som i resten av Dalarna. Jag var på studier i Västerås och vann en dag i Bjursås skidcenter åt William. Han var hellycklig som fick åka dit tillsammans med sin kompis en hel dag.

April:

Jag var hundvakt en eftermiddag åt syrrans hund Sotis. Jag minns även att jag oroade mig för om vi skulle få någon vår där i april eftersom det var så galet mycket snö. Men våren kom verkligen och rejält, det riktigt forsade vatten i slutet av april och kom en rejäl vårvärme.

Maj:

Sommaren 2018 startade i maj. Jag gick runt i t-shirt och klänning, tog långa promenader varje dag och gick över 10000 steg per dag, gick upp och ner för hoppbacken på Lugnet. Tittade på fina blommor, ringde mormor när jag promenerade. Livet kändes så himla fint där i maj, jag räknade ner till skolavslutningen och var in på min sista innedag i Västerås för terminen.

Juni:

Jag köpte min alldeles egna och någonsin första bil! Bar min Orsadräkt på midsommarafton. Värmen var lite mindre i början men kom tillbaka, jag vann 10 kilo med jordgubbar, och livet kändes fint. Det var också månaden när jag började göra ögonfransförlängning. Juni var även månaden med VG i en kurs på högskolan, samt att jag blev Hjälpmamma i Amningshjälpen.

Juli:

Vi åkte på semester till Rullsand med husvagnen, det var så varmt att jag aldrig upplevt något liknade tidigare. Vi satt på stranden och njöt, jag badade i havet flera gånger. På kvällarna drack vi vin på stranden och för första gången sedan jag var barn hade jag en solbränna. Juli bestod av cruising och sällskap av vänner. Det var också månaden när jag grundade Bloggsupporten – Vi som aktivt kommenterar hos varandra på Facebook. Den grupp som lyft min och många andras bloggar, vilket känns som en stor ära att varit med att lagt grunden för. Livet kändes för bra för att vara sant, så var det också. Den sista veckan i juli ringde jag min mormor som vanligt. Hon var på sjukhuset och hade precis fått veta att hon hade obotlig lungcancer. Där gick jag på väg för att handla till MAXI, precis vid McDonalds stannade min värld upp. Jag förstod att min mormor skulle dö, min älskade mormor och mitt liv rasade samman på bara några sekunder.

Augusti:

Det blev augusti och jag åkte upp till mormor på en gång, höll tårarna borta vid besöket och även nästföljande besök. Vi pratade och jag kramade henne i mängder. Jag förstod inte att det var sant, och jag förstod heller inte att detta var något som hände i mitt liv. Ingenstans skrev jag om att hon var sjuk, det var några få utvalde som visste detta då det var hennes önskan att ingen skulle veta någon förrän hon låg i graven och dödsannonsen kommit ut. Jag, Björn, William, min bror och min vän Christin gick på Rockstad Falun men allt därifrån är en dimma. Jag försökte greppa vad som skulle ske i mitt liv, men det var så svårt.

September:

Jag levde i en slags dimma, pratade varje dag med mormor. Berättade att jag älskade henne varje dag. Jag grät och jobbade då det var så mycket som behövdes göras på jobbet. Började mitt andra år på specialpedagogprogrammet och försökte att leva i ett kaos som rasade. Besökte även Norberg för första gången i livet, dit var jag på NTA-utbildning.

Oktober:

William fyllde 14 år. Jag besökte mormor, och kramade om henne lite hårdare. Fortsatte berätta att jag älskade henne, och så den 24 oktober så somnade hon in omgiven av sina barn. Jag, min bror samt min lillasyster Melissa kom dit strax efteråt. Hon hade lämnat oss och jag kände hur hela min värld rasade samman. Jag grät som jag aldrig gråtit innan, vi åkte hem till min mamma efteråt och sörjde. På väg hem så håller solen på att gå ner, vid rondellen i Orsa på väg ut börjar en man vid namn Ingemar (precis som min mormors storebrors namn var) prata om att han släppt en jazzlåt vid till sin fru. Låten heter ”Barbrors jazz”, jag och min bror bara tittade på varandra. Vi visste båda två att det var mormor som sa hej då, hade vi åkt någon minut senare hade vi aldrig fått höra den. Älskade mormor så saknad du är <3.

November:

Jag besökte Stora Tuna Kyrka för att hitta min mormors morfar Holjans Fredrik Johansson, vars klocka är en av de som klingar i kyrkan. Efter att ha sagt högt ”mormor om du vill att jag ska hitta graven, visa den för mig” så landar en liten skata på en grav. Jag går dit och där är graven där mormors morfar och mormor låg. Jag började gråta, alla känslor forsade ur mig och jag försökte återigen förstå att hon var borta. I november var jag även hundvakt till syrrans Sotis under en helg, åkte till Orsa och hälsade på mamma och hennes man. Sedan kom mamma hit under en helg och vi gick på loppis, åkte till Gävle samt Valbo och sedan gick vi ut och åt tillsammans med min bror på Mimos. Ni fick veta att min mormor dött i slutet av november då hon låg i graven med sin aska tillsammans med min morfar. Det var även månaden då jag blev kursledare i Amningskurs för blivande föräldrar. Det kändes fint eftersom jag berättat för mormor strax innan hennes bortgång om att jag skulle bli det. Hon sa då ”Du är så driftig” det kommer jag bära med mig resten av mitt liv.

December:

En månaden när sorgen kände närvarande hela tiden. Jag skrev om mormor, jag försöker bearbeta och vågar känna sorgen. Jag har besökt hennes grav, jag har pratat om henne och såldes hållit henne närvarande. Tänt ljus i kyrkan när Williams skola hade adventsuppträdande. Jag var på julshow med jobbet, och dagen efter åkte jag till Västerås för två dagars studie. Blev godkänd på min fältstudie, och har känt att studierna är mindre viktiga i mitt liv just nu. Jag har varit på julshow i Lugnetkyrkan där William uppträdde och började då locka mitt hår. Jag fick köpa den tavla jag fullkomligt älskar med min mormor på, samt fick hennes vigselring där det står ”Bror och Barnbro 2/10-1949” i som julklapp från mamma.

Som ni ser så började mitt 2018 så fint, med slutade i stor sorg och saknad. Jag visste som sagt inte om jag ville ge mig in på en årssummering men här är den nu. 2018 är mitt saknades år, jag saknar min mormor så mycket. Imorgon den 1/1-19 skulle hon fyllt 89 år, jag kommer tända ett ljus i hennes minne imorgon. Älskade mormor du är så saknad och älskad.

 

Att skåla in och välkomna de nya året.

Januari:

Skålade in de nya året tillsammans med William, Björn, Björns syster Emma och Björns pappa.
Några dagar senare var jag chaufför till Avesta på deras vintercruising. Det var svinkallt och ganska ovintrigt ute.  Jag började leva ännu mera logiskt ekologiskt. Fick äntligen min lärarlegitimation, fick den när jag satt på jobbet och vågade först knappt läsa vad det stod. Var sjuktstolt över mig själv! Medverkade i karlavagnen i deras program som handlade om serietittande.

 

Jag fyllde 30, att få leva är livet.

Februari: 

Jag fyllde 30 år den 11 februari och kände mig superglad och lycklig hela dagen. Fick massor av fint, och det kändes som jag var ett barn igen. Pirrig i magen och jag var liksom lycklig! Att fylla 30 var inte alls ångestladdat som folk sagt, jag kände mest att äntligen en ny fas i livet, nya utmaningar och nya steg framåt. Fast jag har aldrig haft åldersnoja. Jag tror det beror på att jag helt enkelt haft ångest över mer allvarliga saker i livet istället, ni vet man uppskattar det lilla i livet när det varit värre händelser. Jag var helnöjd och asglad! Trettio liksom, det är härligt!
Vi åkte även på kryssning, och där var jag stolt över mig själv. Jag som alltid tänkt att jag aldrig kommer befinna mig på en båt, åkte med Viking Cinderella med William och Björn. Vi åt god mat, umgicks, skrattade och njöt. Februari var helt underbart!

En del av Falun, i staden där jag bor.

Mars:

Våren  kom tidigt i år, jag minns hur jag liksom inte frös fastän det var mars och jag njöt ju så klart. Jobbet körde mysbrallansdag och det var en spännande erfarenhet att åka till jobbet iklädd one piece! Det andra var att jag dessutom hade möte på Williams skola efteråt så där satt man i One piece med Williams lärare. Tur de också jobbar i skolans värld så de vet hur det är. William var modig och gick utklädd till tjej på ett kalas, med motiveringen: jag har aldrig provat att vara tjej innan.

Att stå vid vårens bro och vänta på sommaren.

April: 

Månaden då jag bloggat i 10 år sammanlagt. Eller egentligen längre, men bloggen fyllde liksom tio år den månaden. Jag kände mig ganska konstigt i saken, för det blev så tydligt att tio år är lång tid. Mycket text och mycket funderingar, tio år ganska länge. Jag var chaufför i regnvädret på Valborg och meningen från början var en resa till Sala, men det blev av inställt. Jag medverkade i Dalarnas tidningar då trafiksituationen på sonens skola är under all kritik och kommunen vägrar sätta upp en skylt, som varnar för att barn går där. Tyvärr hände det inget men så är det ju i denna kommun som skiter i skolan, barn och ungdomar.

När djurens ungar födas, i grönskans varma solsken.

Maj: 

Minns maj som rätt varm och helt härlig. Vi åt mat i Gamla Staberg och åkte till Källslätten för att titta på djur och natur. Njöt av livet i våren och kände doften av härliga vårblommor. Var på After Work med några kollegor och det var trevligt, god mat är alltid uppskattat. Jobbet ställde upp i Blodomloppet så där deltog jag med, det kändes bra och var jättekul att få höra musiken efter vägen. Röstade på F! och blev medlem.

 I dina ögon ser jag kärleken, du som min kropp varit med att skapa.

Juni:

Första månaden som räknades som sommar. Jag och William lekte med såpbubblor och myste i solen. Juni var rätt kall så man oroade sig först för att inte få någon sommar. Var först på Williams helt underbara skolavslutning och fick små tårar i ögonen, han slutade nu lågstadiet. Var dagen efter på ytterligare en underbar skolavslutning tänkte på att jag varit med eleverna i två läsår. Var på personalfest hos en kollega som bor i en idyll, dagen efter var jag ledig och hade knottbett över hela kroppen. Eftersom jag är allergisk fick jag ta histamin och fick till råga på allt feber. Vi firade midsommar i Skedvi och jag och William fick fina foton. Jag jobbade några dagar till och sedan tog jag semester. Jag firade in semestern med att bara LE hela vägen hem! Lämnade blod vilket var lika upplyftande som alltid, och sedan läste jag Förr eller senare exploderar jag som jag lånat av syrran. Tycker alla ska läsa den boken!

Att få leva i denna vackra värld, utan att uppskatta det vi har.

Juli:

Jag läste massor med böcker, tog mig tiden att njuta av böcker på balkongen, i soffan och utomhus. Jag kände värmen och njut var eviga sekund. Kunde knappt fatta att vi kunde ha sådant underbart varmt väder. Vi åkte till Stockholm och bodde på Scandic Talk. Vi åt god mat och gick på Gröna Lund. Jag och Björn åkte till Rättvik och Dalhalla för att kolla på Scorpions och jag vart helt såld över hur vackert Dalhalla är. Musiken blev fantastisk där, och jag råder alla att åka dit någon gång. William badade och badade och badade! Vi åkte båt på Runn och efteråt var vi på Falucrusingen där jag träffade Lena och Lillis. Jag åkte med i Lenas raggarbil och hade en helt fantastiskt kväll.

Att njuta av naturen, så full av liv.

Augusti:

Skogsbranden utanför Sala kom hitåt, och gjorde hela Falun mörkt. Det kändes som vi befann oss mitt i Under the dome. Jag led så med alla vars hem blev förstörda och hur människor fick lämna sina hem. Jag tror branden blev påtaglig just för att den drog in här och var så nära oss, landskapet om var så nära utsattes för den största naturkatastrofen på många år! Jag minns ett extremt åskväder en av nätterna. Hela Björns lägenhet darrade och man tänkte lite domedagstankar även där. Jag började jobba igen, ett nytt läsår. William började mellanstadiet och jag, Björn, Christin och Kattis gick på Rockstad Falun. Åt våra traditionella kräftor och hade det riktigt roligt!
Jag började banta och gav mig fan på att gå ner i vikt.

Som blommorna och bina, ger liv åt varandra.

September:

Jag toktränade, gick varje dag långa intensiva promenader och hade ett mål, tio kilo skulle bort till höstlovet. De tio kilona försvann snabbare än så och jag njöt som fan. Jag kände hur jag fick tillbaka en kropp jag inte haft på många år, och var rejält stolt över mig själv. Jag la till två extra namn och gick från att heta: Sara Madeleine till Åsa Barbro Sara Madeleine . Åsa efter min mamma och Barbro efter min mormor. Det blev helrätt och helbra!
Jag röstade på F! och blev glad över att vi fick rödregering.

För livet har så dyrbara stunder.

Oktober:

William fyllde tio år. Jag vaknade på morgonen, sjöng och gav ett morgonpaket. Jag hade tagit ledigt från jobbet just den dagen för hans skull. Jag fick samma dag nytt körkort eftersom jag lagt till namn. Körkortet blev toppenbra och jag var helnöjd. Williams födelsedag firades genom att vi åt ute och sedan kikade vi på marknaden med utländskmat som kommit till Falun. Vi gick överta fiskar och grodor från en granne, något som blev rejält uppskattat av oss alla. Vi åkte till Orsa och umgicks med familjen. Jag passade även på att hämta pappas saker och det var känslosamt att gå igenom foton som han hade på bland annat mig som bebis. Tandläkarbesök för mig som var hålfri, och lika var fallet för William. Vi firade Halloween med grannarna långt in på natten så det slutade med att William sov över där.

För ibland kommer julen i november.

November:

Vi hade extremt få soltimmar och jag tror alla var trötta i november. Barn som vuxna, man riktigt led och de få timmar ljus vi fick var det som att man likt en katt lapade i sig. Jag och William körde lite julbakning och fixade i ordning för julen här hemma. Jag hade lite fest i början av månaden med Björn och hans vänner. Det var trevligt och tillförde många skratt. Åkte med Björn för att kolla på en bil i Värmland och passerade Grums där det inte luktade gott direkt, men resan var trevlig och vi skrattade en del efter vägen. Jag och William tittade på filmen Förr eller senare exploderar jag, och jag grät floder och tycker att alla borde se den! Första snön föll och jag köpte lite fler smycken från USA genom etsy med symboler för graviditet och förlossning som jag är rejält intresserad av och varit sedan jag var 12 år.

Som ljuset ur en liten glob fångar du mina ögon.

December:

December var en lång månad först, jag kände mig trött och matt och tror att hotet om omval bidrog lite till den saken. Jag hade ingen lust att rösta igen, och jag är trött på alla som bråkar om valet. Jag vill bara ha tillbaka alla jag tycker om utan valsnack. Därför blev jag skitglad när det inte blev något omval!
Var på personalfest men drog hem tidigt då jag kände mig så trött och tömd på energi. Fick mitt jullov och jag känner för varje dag hur jag pumpas upp igen, är gladare och mer lustfylld igen. Vi firade jul i Kniva och Skedvi tillsammans med Björns släkt, åt god mat och öppnade fin fina paket.  Jag beslutade mig i denna månad att satsa på att bli Doula något jag drömt om i många år, innan 2015 är slut så ska jag ha gått Doulautbildningen och jag håller just nu på att ladda upp med både litteratur och peppning. Man ska följa sina drömmar. Eftersom min mamma var som en doula åt mig under förlossningen med William, vet jag hur skönt det är att ha en stöttande person som inte är medicinsk vid sin sida. Björn var helt underbar han med, men han var ju pappan och lika ovan som mig. Jag tror på att ha med en extra person och vill därmed gärna ge denna gåva tillbaka till någon annan, det betyder inte att jag kommer sluta som lärare. Lärare är mitt yrke och Doula kommer vara en fin hobby och fritidsintresse. December var även månaden där jag viktminskat sammanlagt 14 kilo. Jag är grymt nöjd med min vikt just nu. Nyåret kommer firas in hemma hos Björn med god mat och trevligt sällskap.

Januari: Började månaden med att var chaufför åt Björn på Avestas Crusing.
Min sista termin på högskolan Dalarna tog start, med allt vad det innebar.

Februari: Jag fyllde 28.
Firade med släkt och vänner.
Februari var också en månad när värmen kom tidigt.

Mars: Jag gjorde min absolut sista VFU-period någonsin.
Jag och William gick från mig till Kniva.
Det var rätt varmt så jag använde skinnjackan OFTA.

April: Jag färgade håret svart med rosa slingor.
Påsken var likt alltid något jag förträngde.
Jag skrev massor på mitt examensarbete.
Var på Takida med Björn.

Maj: Började Maj månad med att Björn ringde vid 04 på morgon och berättade att hans
dodge brunnit upp.
Björn köpte då Limousinen istället så jag och William åkte en del i den.
Jag skrev på examensarbete och grät, det var så tufft att skriva om ett så känsligt ämne.
Var på min första arbetsintervju. Var så NERVÖS, och även
om det kändes bra och jag hoppades vågade jag inte tro…
MEN JAG FICK JOBBET!

Juni: Jag såg äntligen ljuset i tunneln och mitt examensarbete blev klart!
Jag jobbade en del för att kunna vara hemma hela Juli utan problem.
William slutade 1an och åkte limousin till skolan.
Firade midsommar i Kniva, och kikade på firande i Vika.

Juli: Firade lite examensfest med, Mamma, mormor och mammas man.
William var till Legoland så jag var ensam i flera dagar.
Jag blev lite halvbesatt av att handla kläder på tradera.
Hittade ju massa snyggt och praktiskt!
Hade picknick med Björn och William.

Augusti: Jag var chaufför och körde således Björns limousin på Classic Car Week.
Började jobba, var sjukt nervös men det kändes perfekt!
Rockstad Falun för tredje året i rad, Christin, Kattis och Björn så sjuktkul!
William började tvåan!

September: Månaden som gick pangbom fort.
Likt hela sommaren så regnade september bort.
Var på min första personalfest när skolan jag jobbar på fyllde 40.
Skitkul kväll, god mat och trevligt sällskap.

Oktober: Mannen i mitt liv fyllde 8 år och jag hade plötsligt varit morsa i 8 ÅR!
Williams födelsedag firades på China thai med Williams: Pappa, Farmor, Farfar, Farmors karl,
Williams pappas farmor och farfar.
Firade helgen med Björns släkt och senare med min släkt.
Första snön föll i slutet av Oktober, men försvann lika snabbt.

November: Och kallt med snö som kom lite överallt.
Mörk månad, som startade med ett besök på krogen med Björns vänner.
Månaden gick väldigt fort med jobb och familjemys.

December: Jag och William följde julkalenderns slaviskt båda två.
William vigde in december med magsjuka så jag sanerade hela huset.
Snö i mängder och kyla i massor!
Julfest med jobbet som var trevligt om än en kort stund för mig som fick lov
att ta bussen hem.
Julafton som var helt perfekt!
Träffade Anna, Daniel, Alma och lill-Erik två gånger med några dagars mellanrum!
Nyår som firas med Björn och William, samt god mat!