Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!Yrke

Igår sa jag hej då till de deltagare jag haft i Amningskursen sedan början av november. Idag kommer jag starta med en ny grupp. Dessa kommer jag sedan ha tillsammans vid fyra tillfällen, och sedan får det bli lite paus. Jag har sökt bidrag från Region Dalarna för riktade kurser hit, men det visar sig först i december om det blir något bidrag eller inte. Jag hoppas verkligen på det, nu har jag haft rikskurser, men det är något speciellt med att få göra kurser för dalfolket.

Annars är det tipptopp med vädret just nu. Får se om det blir någon snö alls denna jul. Jag har gärna lite vitt i december men sedan bryr jag mig inte nämnvärt längre.

Jag har beställt ett paket från Netonnet förra veckan, är lite orolig nu för det stannat på en plats. Läst massor om att kommer paketen dit kommer de inte därifrån. Känns ju aningen märkligt ändå! Hoppas verkligen paketet kommer, för jag kunde inte köpa saken på plats i Falun och då la jag en beställning istället.

I skolan har man möten på eftermiddag & kväll.

Madeleine Stenberg 21 november, 202421 november, 20246 kommentarer

Fick en fråga om varför jag jobbade så lång dag igår. Som ni vet är jag specialpedagog och speciallärare. Inom skolan så är det ju lätt att tro för de som inte jobbar i branschen att våra arbetstider är 8:00-16:30 varje dag, sedan drar vi hem och har härliga lov som ingen annan har. Det är inte någon sanning, i skolan så är det vanligt att vi får jobba kvällar. Många arbetsplatser jag varit på har vi haft APT efter arbetstid som ett exempel där vi jobbat från 8:00-18:30 en gång i månaden. Sedan har man haft föräldramöten på kvällen där tiden för vårdnadshavarna varit 18:00-20:00, medan vi som jobbar varit på jobbet sedan 8:00-20:00, detsamma gäller vid ”öppet hus”, uppvisning, skolavslutning på kvällen och annat som läggs kvällstid.

Varför gör man så kan du nog tänka? Jo för att vårdnadshavare kan delta på kvällen efter jobbet. Det här är anledningen till att många blir upprörda numera över att lärare inte har utvecklingssamtal på kvällen. Vi har redan så pass många och att vara 12 timmar på jobbet är väldigt tröttsamt. Normalt när någon jobbar så länge, och då tänker jag inom vården, bruket eller liknande så får man ledigt dagen efter alternativt jobbar kort dag och sedan går på en längre ledighet. Så ser det inte ut i skolan, vi går till jobbet dagen efter och ska köra på som vanligt.

Jag vill förtydliga att valet av skola, självklart även inkluderar förskolan. Även deras personal arbetar på kvällar. Skolans mötestid är också förlagd på eftermiddagar. Runt 15:00 och framåt har vi i regel alla former av möten eftersom eleverna oftast gått hem vid den tiden. En lärare som då arbetat med barn och unga hela dagen förväntas alltså flexibelt slå om och vara aktiv på möten när andra normalt sätt inte vill ha mötestid. Förra veckan talade jag med en annan profession som jobbar i skolan, men kommer från en annan bransch om detta. Personen sa: ”VARFÖR LÄGGER NI ETT MÖTE 15:30! MAN ÄR JU TRÖTT DÅ! DETTA SKULLE ALDRIG SKE PÅ...” jag fick förklara för personen att det är enda tiden på hela dagen vi kan träffas, då har alla elever gått hem och möten ska genomföras.

Utöver detta har lärare i skolan och vissa förskollärare förtroendetid, man arbetar alltså 45 timmar i veckan, istället för 40 timmar i veckan. De där 5 timmarna extra per vecka får du som lärare med ferietjänst ut när eleverna har lov. Dock är det långt ifrån alla lärare som har ferietjänst, och många av oss arbetar på loven.

När jag 23 år gammal sökte till lärarprogrammet stod valet mellan det och sjuksköterskeprogrammet. Jag valde lärarprogrammet, en av anledningen var att jag då som ung mamma ville slippa arbeta kvällar och helger så min son skulle få en mer närvarande mamma. Det var en rejäl tekanna med kokande vatten som kastade på mig när jag 2012 klev in i skolans värld och insåg att detta arbete kräver en hel del kvällsarbete och helt utan att man får möjlighet till återhämtning som jag fick som undersköterska efter delad tur… Låter det som jag ångrar mitt yrkesval? Det gör jag inte, men den som väljer ett arbete i skolan oavsett om du är lärare, elevassistent, sjuksköterska eller kurator kommer bli varse att det absolut inte är ett 8:00-16:30 arbete man ger sig in på.

Hjälpmamma & kursledare Lizzla vår mellanpudel Speciallärare Specialpedagog

En onsdag i november.

Madeleine Stenberg 20 november, 202420 november, 20248 kommentarer

Redan onsdag och det betyder att det är två arbetsdagar kvar för mig innan helg. Det är alltså idag onsdag, och imorgon torsdag sedan är helgen här. Jag ser onekligen framemot lite ledighet, det ska bli skönt att få vila upp sig lite och få tillbaka lite energi. Det återstår efter helgen fyra arbetsdagar av november för min del. Tycker helt ärligt att november gått oerhört fort, trots att den samtidigt varje dag fått mig att känna en inre längtan efter ledighet.

Idag blir arbetsdagen dessutom lång, jag jobbar enda tills klockan 18:30, och i och med att min arbetsdag började klockan 8:00 känns dagen väldigt lång. Det blir en dag i mörker också eftersom det utomhus inte är speciellt ljust. Läser även att det verkar vara mer eller mindre snökaos neråt i landet. Här snöade det stora flingor i söndags och bilderna ovan är tagna efter det. Lizzla var fram och hälsade på fåren i Kniva en vända och det var så gulligt att jag så klart var tvungen att fotografera saken.

I måndags hade jag amningskurs för blivande föräldrar, och nu kommande måndag är det sista gången för den gruppen. På tisdag startar jag en ny kurs för nya blivande föräldrar något som ska bli lika roligt som med den jag har nu.

Igår satt jag på en digital föreläsning om specialsök något som var riktigt spännande. Det var Studiefrämjandet i Dalarna som höll i den med föreläsare från Brukshundsklubbarna här omkring. Jag funderar på att anmäla Lizzla till saken i vår om det blir en kurs, tror absolut att leta efter kong skulle passa henne. Egentligen finns det alldeles för mycket jag vill gå med denna tjej. Men så mår hon bra av att jobba också.

Författarens egna ord. Hjälpmamma & kursledare Lizzla vår mellanpudel

Om dagar, och veckan.

Madeleine Stenberg 16 november, 202416 november, 20245 kommentarer

Tiden går så fort, jag hinner inte riktigt med och är just nu ganska slut efter denna vecka. Hade möte på måndagen efter jobbet, och sedan Amningskurs. På tisdagen så hade jag inplanerat besök för att kolla mina lungor. Eftersom jag har astma så genomförs en sådan undersökning varje år.

Onsdagen var första dagen utan något efter jobbet, men då var jag så trött att dagen ändå passerades. Sedan kom torsdagen, och hade husgrupp på kvällen. Så även den dagen blev inbokad med något att göra.

Igår satt jag med region Dalarna då jag och Anna som också är hjälpmamma här i Dalarna berättade om varför kurserna är viktiga och uppskattade, och vår önskan om bidraget som jag ansökte om i september går igenom. Det visar sig hur det blir, men hoppas verkligen det blir så att vi får bidrag att hålla kursen.

Idag har jag varit till Falu återvinningscentral, där fyndade jag massor med böcker. Blev verkligen så glad över dem.

Ikväll ska vi till Skedvi och äta. Efter det hem till Björn och titta på film. Imorgon är det söndag igen och det blir min tredje söndag när jag spelar Bingolotto. Jag fick min premie i veckan med två julkalendrar. Får se om jag kommer avsluta detta med Bingolotto nu eller fortsätta, jag tycker det är rätt rogivande faktiskt.

Med Lizzla denna vecka har jag tagit promenader men även tränat lite. Nu stannar hon kvar utan att jag säger något när jag glömmer hennes ben som hon får spåra upp. Så himla roligt med progression. Men om sådant kan du se på min Instagram: saramadeleine.se.

Hjälpmamma & kursledare Speciallärare Specialpedagog

Amningskurs & vardag.

Madeleine Stenberg 5 november, 20245 november, 20242 kommentarer

Igår började jag en ny amningskurs igen. Min andra detta år, jag hoppas det blir fler nästa år men än så länge vet jag inte hur det blir. Gruppen verkar vara ett fint och nyfiket gäng, så jag hoppas de kommer från kursen med en stabil grund för att kunna amma sina bebisar när det väl är dags.

Annars började vardagen igen igår. Först jobb, och sedan hem för att laga mat. Uträttade ärenden åt min bror och hämtade ett paket åt mig själv. Ska hämta ett till paket idag om allt går efter planen.

Känns som att veckorna ändå går fort, redan tisdag vilket för mig betyder att 2/4 arbetsdagar i veckan påbörjas idag.

Baby och barnfotografering Djurfotografering Ett dalaliv Lizzla vår mellanpudel

Fotografera i Kniva.

Madeleine Stenberg 2 november, 20242 november, 202412 kommentarer

Igår var jag och Lizzla ut till Kniva. Där träffade vi Emma som passade Hilma och Ester för dagen. De är Williams kusiner, och Björns och Emmas brorsbarn.

Vi gick till dammen och tog lite foton på tjejerna, samt även Lizzla som tyckte fotografering inte var det mest roliga. Hon ville istället springa runt en stund i skogen och var nöjd med det.

På vägen till dammen gick vi förbi flera gårdar som fixar med halloween, vilket blev som en spökpromenad genom byn. Riktigt roligt tycker jag.

Ester lyckades tappa ner sin sko i vattnet så Emma fick gå ner och hämta upp den igen. Vi fick jättefina foton, men bara runt 20 minuter senare började det både regna och hagla så var verkligen ombytlig väder.

Första november blev även dagen för riktigt höstväder, för det blåste rejält och var kallt hela kvällen efteråt sen.

Lizzla vår mellanpudel Speciallärare Specialpedagog

Höstlovet har börjat.

Madeleine Stenberg 30 oktober, 202430 oktober, 20249 kommentarer

Igår efter jobbet gick jag på höstlov. Kan knappt fatta att jag nu arbetat på Kunskapsskolan i Borlänge sedan augusti. Det har gått så fort! Jag trivs som sagt på skolan och det är kul att gå dit på dagarna.

Efter jobbet igår så åkte jag hem, åt middag och begav mig sedan ut på en kvällspromenad med Lizzla. Mitt hem är nystädat så det slapp jag greja med igår istället hade jag lite levande ljus här hemma.

Idag ska jag vara barnvakt åt Björns brorsbarn ett tag efter lunch. Ska få passa på att träffa Lisa och hennes barn som är I samma ålder. Tänker att de kan leka tillsammans, vilket säkert är roligare än att hänga enbart med mig.

Annars har jag inte så många fler planer för dagen.

Författarens egna ord. Högkänslighet Speciallärare Specialpedagog

En fågel bakom galler, kommer inte flyga fritt.

Madeleine Stenberg 26 oktober, 202426 oktober, 20248 kommentarer

Under flera år har jag känt mig instängd. Fast och olycklig, som att jag saknat förmågan att andas. Som att varje dag varit en evig plåga och det enda jag drömt om är frihet. Det har känts som osynliga galler runt min kropp, och vissa dagar har livet varit olidligt. Jag har försökt tänka att saker är bra, och till sist förblindat mig med att detta är nog vad andra menar är bra.

Jag har till slut bara känt att detta nog är livet tills nu i augusti och förändringen blev så påtaglig.

Jag önskade att en älg skulle kliva ut på vägen.

Jag hade en arbetsplats för några år sedan, där jag dagligen önskade att en älg skulle kliva ut på vägen och det skulle uppstå en krock. Inte så att jag dog, men tillräckligt för att skada mig så jag skulle bli sjukskriven för en längre tid. Bara det där är helt sjukt inser jag nu, men där och då kändes det som den enda vägen ut. Att en älg skulle kliva ut på vägen och att en väg ut skulle öppna sig.

Jag klev djupare ner i ätstörning och psykisk ohälsa och mådde dåligt. Försökte andas men det kändes som jag krävdes. Att taket pressade mig mot golvet.

Under alla år har det funnits människor som fått mig glad, och som jag längtat efter att träffa. Det handlar inte om dem.

Det blev vägar ut, men det blev ändå inte bättre. Kanske för att jag där kapitulerat och trodde att det här var det normala. Där min livsglädje inte skulle finnas, och att det skulle kännas tungt att gå upp på morgonen, tungt att ta sig igenom dagen, och meningen vara att jag skulle vara trött när jag väl kom hem. Under alla år har det funnits människor som fått mig glad, och som jag längtat efter att träffa. Personer som jag blir glad av att se och gärna träffar nu efteråt. Så det har aldrig handlat om dessa personer, utan någonting annat.

Till sist var detta bara normalt. Tills i augusti, och denna höst. När jag börjat på en arbetsplats som funderar. Där jag känner att jag kan jobba meningsfullt och får göra det jag är bra på. Där jag känner att jag får arbeta med mina kunskaper och inte vad man tycker att jag borde göra. Där jag känner mig meningsfull och mina arbetsuppgifter är meningsfulla.

Helt plötsligt så åker jag till jobbet och känner att jobbet ger energi, istället för att ta energi. Jag orkar nu ha aktiviteter efter jobbet, och skrattar och känner mig levande igen.

Jag har varit en fågel som försökt flyga innanför galler under flera år. Som till sist trodde att flyga var att ta mig från galler till galler. Tills nu när någon öppnat buren och jag kan flyga fritt. Jag är fri, och jag mår bra av det.

Äntligen känns saker bra, det är en befriande känsla. Jag är fri! Jag lever!

Sveriges Lärare

Sveriges lärares utbildning för skyddsombud & arbetsplatsombud.

Madeleine Stenberg 20 oktober, 202420 oktober, 20249 kommentarer

I onsdags och torsdags denna vecka befann jag mig på Galaxen i Borlänge för att gå utbildningsdagar för arbetsplatsombud och skyddsombud inom Sverige Lärare. Det var verkligen intressanta dagar och jag har lärt mig massor. I november är det dags för de sista tre utbildningsdagarna och det ser jag framemot.

Vi fick information om samverkan, hur man ska finnas där för sina medlemmar och att berätta om varför det är bra att vara med i facket. Jag tar med mig mycket, men framförallt ska jag undersöka vilka fler som är med och inte i facket, samt om det finns någon mer facklig organisation så vi kan ha en form av samarbete. Inte för att föra varandras talan, men ju fler desto bättre och man kan kroka arm i vissa frågor.

Jag tycker ju sådant här är spännande. Jag har varit invald som skyddsombud, arbetsplatsombud på tidigare arbetsplatser. Dessa har tyvärr inte varit speciellt funktionella arbetsplatser i grunden. Det är mitt jobb idag, jag hade helt enkelt glömt bort hur det kan vara att befinna sig på en funktionell arbetsplats tills jag börjar på Kunskapsskolan. Men jag har tänkt skriva mer om en saken en annan dag.

Författarens egna ord. Lizzla vår mellanpudel Speciallärare Specialpedagog

Medlemsmöte på Falu brukshundsklubb.

Madeleine Stenberg 27 september, 202427 september, 20244 kommentarer

Igår kväll åkte jag ut till Falu Brukshundsklubb för att delta på medlemsmöte där. Jag har länge velat men varje tid har det inte funnits tid för mig att delta, men nu så. Känner att jag gärna engagerar mig i detta då jag gillar hund, och alla aktiviteter som de fixar för hund här i Falun.

Det var jättetrevligt och jag tänkte åka dit i december igen, om det inte skulle visa sig vara något absolut som jag inte kan vara med på.

Annars har denna vecka passerat väldigt snabbt. Fattar knappt att det är fredag idag. På dagens agenda står det att få det sista på bilen fixat innan ombesiktning, så glad att jag har Björn som hjälper mig. Sedan ska jag fixa naglarna, och sen ta det lugnt. Känns ändå som jag är värd det.

En sak som slog mig igår, är hur jag börjar få energi tillbaka för saker. Att ha ett jobb men trivs med medför även att man orkar annat! Jag har inte haft det så bra på mina jobb som nu, det är någonting helt annat att jobba på Kunskapsskolan mot andra tidigare arbetsplatser jag haft. Nu med detta jobbet, orkar jag engagera mig i att delta i brukshundsklubben, gå på husgrupp med kyrkan, träffa människor. Vara ordförande för Dalarnas pudlar, ha tiden för mitt jobb inom Amningshjälpens Instagram. Det hjälper också att jag nu inte ens tänkt tanken på att plugga.

Hoppas att jag ska lyckas få in mer tid för bloggen och min Instagram Saramadeleine.se samt även börja läsa böcker.