Jag är arg, arg inombords och förbannad, i 14 år har jag haft en vän jag litat på, har rolig minnen med och sett som en av mina bästa vänner. Nu är den vänskapen över och jag tror inte personen ifråga fattar det. Jag känner bara för att ta bort personen från facebook och inte säga något mera då jag inte tänker sjuka på en låg nivå utan mer bara vill demonstrera. Jag är en människa som är noga med förtroende, vänskap ska vara ett tagande och givande. Direkt när personen ifråga skaffade sig en sambo var man inte vatten värd längre, personen har inte ringt mig en enda gång sedan h*n flyttade ihop med karl. Jag ringde i början, men tröttnade sen. När jag blev bjuden på dop kände jag bara, MEN varför ska jag gå? Vi har ju inte umgåtts på ett år och något vida intresse tycks ju inte finnas. Så jag sa nej dels av den anledningen och dels på grund av ekonomiska skäl. Personen blev galet sur och jag tänkte bara okej, i oktober frågade jag om h*n ville haka på till Ikea vilket jag förstod skulle bli inställt i liten hämndaktion för att jag inte kommit på dopet. Självklart sa h*n nej i sista minuten men det sket jag i och tog med brorsan istället. Sedan skriver personen om vi inte kan åka på tAkida ihop. Jag sa okej, trots att jag var lite skeptisk just på grund av den ekonomiska biten, vi köper biljetter och så i onsdags får jag ett sms om att personen inte mår så bra och att det hänt saker (som personen vetat sen vi beställde biljetterna) som gör att personen inte orkar gå. Jag blev galet förbannad och skrev bara ok som svar i smset. Människan behagar inte ens ringa och tala om trots att h*n vetat sedan i februari att h*n inte skulle gå. Jag fick åka med Björn som hade biljett men ändå, jag är besviken och arg och kommer aldrig mer vilja träffa personen. För mig är vänskapen över och jag vill verkligen bara be h*n dra åt hela helvete och aldrig mer kontakta mig. Ska börja rensa bland fb vännerna idag, jag känner personen och vet att h*n är kapabel till att snacka massa skit och vända på sanningen så lär förlora många vänner när jag bryter kontakten tyvärr… Men som min mamma sa; om de inte kan vara vän med dig, på grund av att du bryter kontakten med henne. Vad är de då för slags vänner.

Fick lov att skriva av mig, vet i fan ens om jag kommer ge ut lösen till någon. Får väl se, min blogg är min dagbok och att skriva ur sig sånt här gör mig genast lite lättare inombords.