Författarens Egna Ord.

Tiden går så fort, jag hinner inte riktigt med och är just nu ganska slut efter denna vecka. Hade möte på måndagen efter jobbet, och sedan Amningskurs. På tisdagen så hade jag inplanerat besök för att kolla mina lungor. Eftersom jag har astma så genomförs en sådan undersökning varje år.

Onsdagen var första dagen utan något efter jobbet, men då var jag så trött att dagen ändå passerades. Sedan kom torsdagen, och hade husgrupp på kvällen. Så även den dagen blev inbokad med något att göra.

Igår satt jag med region Dalarna då jag och Anna som också är hjälpmamma här i Dalarna berättade om varför kurserna är viktiga och uppskattade, och vår önskan om bidraget som jag ansökte om i september går igenom. Det visar sig hur det blir, men hoppas verkligen det blir så att vi får bidrag att hålla kursen.

Idag har jag varit till Falu återvinningscentral, där fyndade jag massor med böcker. Blev verkligen så glad över dem.

Ikväll ska vi till Skedvi och äta. Efter det hem till Björn och titta på film. Imorgon är det söndag igen och det blir min tredje söndag när jag spelar Bingolotto. Jag fick min premie i veckan med två julkalendrar. Får se om jag kommer avsluta detta med Bingolotto nu eller fortsätta, jag tycker det är rätt rogivande faktiskt.

Med Lizzla denna vecka har jag tagit promenader men även tränat lite. Nu stannar hon kvar utan att jag säger något när jag glömmer hennes ben som hon får spåra upp. Så himla roligt med progression. Men om sådant kan du se på min Instagram: saramadeleine.se.

Författarens egna ord.

Årets julklapp: Unisexdoften.

Madeleine Stenberg 14 november, 202414 november, 20246 kommentarer

Så årets julklapp blev alltså Unisexdoften fick jag höra på SR P4 Radio Dalarna alldeles nyss. Jag tänkte ganska omgående att det även i år inte var någonting jag skulle köpa. Tycker det är intressant det där med årets julklapp. Ingenting som varit har tilltalat mig och jag vet heller ingen som köpt årets julklapp genom åren. Antar att vissa köper eftersom det tycks vara det man ska ha, men varför? Dofter undviker jag, helt enkelt för att astma och allergi inte är speciellt trevligt. Inte för mig, men heller inte för andra med den sjukdomen. Känns lite märkligt att uppmuntra till att parfymera sig, det ska bli spännande att läsa om Astma och Allergiförbundet säger något om saken.

Författarens egna ord. Högkänslighet Speciallärare Specialpedagog

En fågel bakom galler, kommer inte flyga fritt.

Madeleine Stenberg 26 oktober, 202426 oktober, 20248 kommentarer

Under flera år har jag känt mig instängd. Fast och olycklig, som att jag saknat förmågan att andas. Som att varje dag varit en evig plåga och det enda jag drömt om är frihet. Det har känts som osynliga galler runt min kropp, och vissa dagar har livet varit olidligt. Jag har försökt tänka att saker är bra, och till sist förblindat mig med att detta är nog vad andra menar är bra.

Jag har till slut bara känt att detta nog är livet tills nu i augusti och förändringen blev så påtaglig.

Jag önskade att en älg skulle kliva ut på vägen.

Jag hade en arbetsplats för några år sedan, där jag dagligen önskade att en älg skulle kliva ut på vägen och det skulle uppstå en krock. Inte så att jag dog, men tillräckligt för att skada mig så jag skulle bli sjukskriven för en längre tid. Bara det där är helt sjukt inser jag nu, men där och då kändes det som den enda vägen ut. Att en älg skulle kliva ut på vägen och att en väg ut skulle öppna sig.

Jag klev djupare ner i ätstörning och psykisk ohälsa och mådde dåligt. Försökte andas men det kändes som jag krävdes. Att taket pressade mig mot golvet.

Under alla år har det funnits människor som fått mig glad, och som jag längtat efter att träffa. Det handlar inte om dem.

Det blev vägar ut, men det blev ändå inte bättre. Kanske för att jag där kapitulerat och trodde att det här var det normala. Där min livsglädje inte skulle finnas, och att det skulle kännas tungt att gå upp på morgonen, tungt att ta sig igenom dagen, och meningen vara att jag skulle vara trött när jag väl kom hem. Under alla år har det funnits människor som fått mig glad, och som jag längtat efter att träffa. Personer som jag blir glad av att se och gärna träffar nu efteråt. Så det har aldrig handlat om dessa personer, utan någonting annat.

Till sist var detta bara normalt. Tills i augusti, och denna höst. När jag börjat på en arbetsplats som funderar. Där jag känner att jag kan jobba meningsfullt och får göra det jag är bra på. Där jag känner att jag får arbeta med mina kunskaper och inte vad man tycker att jag borde göra. Där jag känner mig meningsfull och mina arbetsuppgifter är meningsfulla.

Helt plötsligt så åker jag till jobbet och känner att jobbet ger energi, istället för att ta energi. Jag orkar nu ha aktiviteter efter jobbet, och skrattar och känner mig levande igen.

Jag har varit en fågel som försökt flyga innanför galler under flera år. Som till sist trodde att flyga var att ta mig från galler till galler. Tills nu när någon öppnat buren och jag kan flyga fritt. Jag är fri, och jag mår bra av det.

Äntligen känns saker bra, det är en befriande känsla. Jag är fri! Jag lever!

Författarens egna ord. Lizzla vår mellanpudel Speciallärare Specialpedagog

Medlemsmöte på Falu brukshundsklubb.

Madeleine Stenberg 27 september, 202427 september, 20244 kommentarer

Igår kväll åkte jag ut till Falu Brukshundsklubb för att delta på medlemsmöte där. Jag har länge velat men varje tid har det inte funnits tid för mig att delta, men nu så. Känner att jag gärna engagerar mig i detta då jag gillar hund, och alla aktiviteter som de fixar för hund här i Falun.

Det var jättetrevligt och jag tänkte åka dit i december igen, om det inte skulle visa sig vara något absolut som jag inte kan vara med på.

Annars har denna vecka passerat väldigt snabbt. Fattar knappt att det är fredag idag. På dagens agenda står det att få det sista på bilen fixat innan ombesiktning, så glad att jag har Björn som hjälper mig. Sedan ska jag fixa naglarna, och sen ta det lugnt. Känns ändå som jag är värd det.

En sak som slog mig igår, är hur jag börjar få energi tillbaka för saker. Att ha ett jobb men trivs med medför även att man orkar annat! Jag har inte haft det så bra på mina jobb som nu, det är någonting helt annat att jobba på Kunskapsskolan mot andra tidigare arbetsplatser jag haft. Nu med detta jobbet, orkar jag engagera mig i att delta i brukshundsklubben, gå på husgrupp med kyrkan, träffa människor. Vara ordförande för Dalarnas pudlar, ha tiden för mitt jobb inom Amningshjälpens Instagram. Det hjälper också att jag nu inte ens tänkt tanken på att plugga.

Hoppas att jag ska lyckas få in mer tid för bloggen och min Instagram Saramadeleine.se samt även börja läsa böcker.

Författarens egna ord.

En natt med lite sömn.

Madeleine Stenberg 7 september, 20247 september, 202413 kommentarer

Vilken skitjobbig natt bokstavligt talat. Har haft vidrigt mycket restless legs och har sparkat, slängt vatten på benen. Masserat, gått upp och gått ner. Lagt täcket mellan benen, tagit bort täcket från benen. Haft taktfläkten på men det har inte fungerat.

Det måste vara att jag drack en Pepsi Max till den goda middagen Björn lagade åt oss igår. Ser ett samband mellan koffein och restless legs för mig, och från och med nu får jag helt enkelt säga nej till kaffe, läsk och annat med koffein.

Idag är det Granny Goes Street här i stan och Björn ska ner och titta på en artist. Själv vet jag inte vad som ska göras, ta en längre promenad som igår kan ju vara en idé.

Författarens egna ord. Högkänslighet Speciallärare Specialpedagog

Promenad och ett försvunnet paket.

Madeleine Stenberg 16 augusti, 202416 augusti, 20246 kommentarer

Jahapp då var mitt paket från CDON på vifft och som vanligt var det Early bird. Eller det är inte Early birds fel, men alla butiker som är anslutna till det företaget får för sig att byta tillbaka till min gamla adress. Jag flyttade hit 2020, det är huset bredvid och av någon konstig anledning verkar de företagen tro att jag fyllt i fel? Och byter tillbaka till 34 där jag bodde förut. Det här medför att paketen inte levereras till huset bredvid del vill säga 32, och jag blir utan. Nu skulle de i alla fall lämna över till Bring men det lär väl ta sin tid antar jag. Suck för den saken!

En annan suck för mig, var att jag hittat en person som ville vara hundvakt åt Lizzla. Personen och jag skulle ses idag, men nu hade de dödsfall i familjen och ja nu är jag tillbaka på ruta ett igen. (Beklagar verkligen detta, och förstår personen precis.) Jag har ju haft hundvaktsbyte men den personen kommer arbeta andra tider i höst vilket medför att vi jobbar samma dagar ibland. Blir suck för mig, eftersom jag måste leta runt från ruta ett och livet är ju så här. Allt löser såg så klart, det gör det alltid men det är stressigt för en människa som mig som ogillar att inte ha saker planerade. Är absolut inte upprörd på någonting, det vill jag verkligen vara tydlig med. Men blir suck i huvudet eftersom jag blir uppstressad av sånt här. Jag blir uppstressad av allt som inte går att ha kontroll över. Kände även suck för MPOX som vi nu har första fallet av i Sverige. Jag är livrädd för sjukdomar, och ja där igen suck eftersom min ångest ökar markant.

Jag kommer nog alltid vara en orolig människa, orolig för allt. Skitjobbigt, och det medför en suck. Suck för att jag inte kan ta det lugn och bara lita på att allt blir bra.

Men för att berätta något positivt och inte helt gå ner mig, så känns första veckan på jobbet tipp topp! Det här kommer bli bra, om allt är precis som det känns just nu. Jag tror det, något känns verkligen rätt.

Författarens egna ord.

Ronja, flickan som gav mig titeln moster.

Madeleine Stenberg 23 juni, 202425 juni, 202413 kommentarer

Messenger creation 19402a0b b02a 43ad b67c 54884d9ada5f

messenger creation a2fc3720 a7d9 461e b22e e43dc3e3e7218504948144539815022

Igår föddes hon den lilla flickan Ronja som nu givit mig titeln moster. Mina andra syskon har redan haft syskonbarn, men inte jag. Därav känns det väldigt fint att äntligen fått bli moster. Idag fick vi veta att namnet är Ronja, och det känns verkligen helt rätt utifrån att min syster tycker om Astrid Lindgren.

Jag tycker personligen att hon är en kopia av min systers som bebis. Men hon är säkert lik sin pappa också. Bebisar brukar ju få drag från båda sina föräldrar.

Lilla Ronja bor i Västra Götaland med sin mamma och min syster Cecilia och hennes pappa och syrrans man Marcus. Ser verkligen framemot att träffa dem alla snart, och att få lukta på mitt första syskonbarn. Det lilla flickebarnet med namnet Ronja! Mosters lilla hjärta!

Författarens egna ord. Speciallärare

Avslutningsmiddag & att träffa vänner.

Madeleine Stenberg 15 juni, 202415 juni, 20248 kommentarer

I torsdags var jag på skolans niors avslutningsmiddag. Det var jättefint och tror att de uppskattade saken. Sista nian som går ut från Lärande Grundskola I Falun. Det är nu två dagar kvar för mig att jobba på skolan, sedan är den nedlagd. På måndag och tisdag sedan är det ett avslutat kapitel i mitt liv.

Igår var det student i stan, jag såg en hel del lastbilar från mitt fönster. Verkligen jättekul eftersom jag inte sett det tidigare.

Min vän Christin var då här och vi fikade tillsammans, jättekul att ses! Hoppas vi kan få till fler tillfällen att träffas för jag uppskattar att träffa henne.

Förra fredagen var även min vän Anna här på besök och vi hade det också trevligt tillsammans, hoppas också att vi kan ses oftare för uppskattar även att träffa henne.

Jag, Anna och Christin bodde grannar som barn även om vi då såg oss som vuxna. 14-15 år gamla och vi hann med mycket där som att tälta, hänga på Orsa och titta i tidningar tillsammans. Blir så glad över att träffa vänner som man haft så länge. Det är något fint med det.

Igår träffade jag även Charlotte som är en ganska ny bekantskap eftersom vi lärde känna varandra på jobbet förra året. Nu jobbar vi på olika skolor men uppskattar även hennes vänskap.

På senaste året har jag börjat umgås mer med människor, och uppskattar människor mera. Jag har några på jobbet jag gärna fortsätter va kontakt med.

Sedan har jag Lisa, som jag pratar mer ibland flera gånger per dag. Lena som jag inte träffat sedan pandemin men ändå uppskattar som vän. Sedan de fina människor jag blivit bekant med sedan i höstas via Lugnetkyrkan.

Jag har under många år inte ens orkat tänka på vänner. Det började någonstans i tonåren, alla svek och drama medförde att jag slöt mig och helt enkelt lärde mig att aldrig släppa någon för nära. Nu har jag börjat med det och det känns fint. Jag kommer aldrig vara den som drar iväg på AW eller hänger med folk i stora grupper, men jag kommer definitivt börja umgås mera. Det märker jag mer och mer.

Författarens egna ord.

När en sociala batteri är urladdat.

Madeleine Stenberg 8 maj, 20248 maj, 202415 kommentarer

Alltså maj är botten för mig. Mitt sociala batteri är urladdat och jag är i regel trött och orkar verkligen inte vara social. Maj brukar vara en månad där jag helt enkelt inte känner mig peppad att umgås och framförallt inte komma upp i nya idéer. Jag vill avveckla och säga hej då i för sommaren.

Det slog mig igår att jag aldrig varit den som velat vara på stora tillställningar. Redan som barn tycker jag klassfester, discon och liknande var pest och pina. Jag avskydde verkligen att behöva gå på sånt där, och som tonåring fann jag det egentligen mest roligt när jag och min vän Anna kunde dansa ihop, samt när alkohol gjorde ett inträdande i mitt liv. Men annars? Jag har egentligen mest försökt att anpassa mig till att vara med på sånt där för att man ska gilla det.

After work som ett exempel har mest varit något jag tidigare gick på för att man förväntades göra det. Tills jag en dag ställde mig frågan: Mår jag bra av detta? Får jag energi av detta? Är det här något jag vill? Svaren blev nej på samtliga, så jag slutade delta på after work något jag absolut inte ångrat.

Detsamma gäller julfest, sommarfest och att åka på Kick Off. Jag har inte alls behovet av saken, jag ogillar att leka lekar för det första och sedan trivs jag bäst att sova med människor i min närmaste krets. Jag är livrädd för att få problem med magen och dela rum med någon, livrädd får att störa någon eftersom jag lider av Restless legs och sparkar 90 gånger i minuten under nätterna. Det handlar inte om att jag är en party pooper eller otacksam det handlar om att jag helt enkelt inte mår bra av saken och mår bäst av att vara med familjen.

Jag önskar verkligen att vi som är som jag kunde få vara så utan att dömas ut. Vi finns men folk talar sällan om oss på annat sätt än tråkiga.

Författarens egna ord. Gynekologi Hälsa & motion

Lite nedstämd och tankar.

Madeleine Stenberg 7 maj, 20247 maj, 20245 kommentarer

Känner mig nedstämd sedan i söndagskväll. Det var fint väder i flera dagar så jag njöt och mådde bra efter några veckor där jag känt mig nere. Inte så att jag är deprimerad, men lite som att nu är energin slut. Det är egentligen typiskt maj för mig. Runt april-maj är jag alltid trött och vill bara gå på semester för att tanka upp energin igen. Då har min högkänsliga sida tröttnat på alla intryck och vill få vila upp sig.

Men jag känner ändå att livet alltid gör sig påmint för mig. Jag skulle så gärna vilja att saker kändes lite lättare, att bara få slippa känna den längtan och saknad inombords som bor där. Jag är kryptisk men det får man vara, det är okej.

Har dessutom ont i ryggen på grund av nervinflammationen, så googlade igår en del och fick fram endometrios som något som kunde orsaka smärtan. Är inte förvånad eftersom jag egentligen har alla symtom för endometrios. Så igår skrev jag till gyn för att kanske kunna få ett svar. Jag har lidit av min mens sedan jag gick i 6an och fick den, hade en skitjobbig graviditet och har många gånger undrat om de två dubbla ljumskbrocksoperationerna jag gjorde som liten bildat ärr inne i magen och det i sin tur kanske bidragit till endometrios eller något annat. Jag vet att min livmoderslemhinna växer utanför livmodertappen och det är ju så med endometrios, men tänker rent spontant om inte även operationerna som liten kan bidragit till mer kring saken. Vad vet man egentligen?