Redan onsdag och det betyder att det är två arbetsdagar kvar för mig innan helg. Det är alltså idag onsdag, och imorgon torsdag sedan är helgen här. Jag ser onekligen framemot lite ledighet, det ska bli skönt att få vila upp sig lite och få tillbaka lite energi. Det återstår efter helgen fyra arbetsdagar av november för min del. Tycker helt ärligt att november gått oerhört fort, trots att den samtidigt varje dag fått mig att känna en inre längtan efter ledighet.
Idag blir arbetsdagen dessutom lång, jag jobbar enda tills klockan 18:30, och i och med att min arbetsdag började klockan 8:00 känns dagen väldigt lång. Det blir en dag i mörker också eftersom det utomhus inte är speciellt ljust. Läser även att det verkar vara mer eller mindre snökaos neråt i landet. Här snöade det stora flingor i söndags och bilderna ovan är tagna efter det. Lizzla var fram och hälsade på fåren i Kniva en vända och det var så gulligt att jag så klart var tvungen att fotografera saken.
I måndags hade jag amningskurs för blivande föräldrar, och nu kommande måndag är det sista gången för den gruppen. På tisdag startar jag en ny kurs för nya blivande föräldrar något som ska bli lika roligt som med den jag har nu.
Igår satt jag på en digital föreläsning om specialsök något som var riktigt spännande. Det var Studiefrämjandet i Dalarna som höll i den med föreläsare från Brukshundsklubbarna här omkring. Jag funderar på att anmäla Lizzla till saken i vår om det blir en kurs, tror absolut att leta efter kong skulle passa henne. Egentligen finns det alldeles för mycket jag vill gå med denna tjej. Men så mår hon bra av att jobba också.
Tiden går så fort, jag hinner inte riktigt med och är just nu ganska slut efter denna vecka. Hade möte på måndagen efter jobbet, och sedan Amningskurs. På tisdagen så hade jag inplanerat besök för att kolla mina lungor. Eftersom jag har astma så genomförs en sådan undersökning varje år.
Onsdagen var första dagen utan något efter jobbet, men då var jag så trött att dagen ändå passerades. Sedan kom torsdagen, och hade husgrupp på kvällen. Så även den dagen blev inbokad med något att göra.
Igår satt jag med region Dalarna då jag och Anna som också är hjälpmamma här i Dalarna berättade om varför kurserna är viktiga och uppskattade, och vår önskan om bidraget som jag ansökte om i september går igenom. Det visar sig hur det blir, men hoppas verkligen det blir så att vi får bidrag att hålla kursen.
Idag har jag varit till Falu återvinningscentral, där fyndade jag massor med böcker. Blev verkligen så glad över dem.
Ikväll ska vi till Skedvi och äta. Efter det hem till Björn och titta på film. Imorgon är det söndag igen och det blir min tredje söndag när jag spelar Bingolotto. Jag fick min premie i veckan med två julkalendrar. Får se om jag kommer avsluta detta med Bingolotto nu eller fortsätta, jag tycker det är rätt rogivande faktiskt.
Med Lizzla denna vecka har jag tagit promenader men även tränat lite. Nu stannar hon kvar utan att jag säger något när jag glömmer hennes ben som hon får spåra upp. Så himla roligt med progression. Men om sådant kan du se på min Instagram: saramadeleine.se.
Igår tog jag, Björn, Björns syster Emma och Lizzla en promenad genom Staberg, mot Klacken och tillbaka igen. Trevligt var det och Lizzla levde livet i skogen. Efteråt började jag dock frysa och låg i frossa i Björns säng under täcket och två filtar. Jag har tappat stora mängder blod och jag tror det är därför.
Jag var och fick påfyllnad med järn under höstlovet men med tanke på hur mycket jag tappat denna helg lär jag försöka köpa hem ännu mer järn och äta ännu mer järnrikt för nu är nog kroppen inte så glad. Jag var iskall verkligen, och hade massor med yrsel. Blodet jag tappat är via mens, och jag har fått tabletter sedan i våras som stoppar något. Det är inte normala mängder jag blöder. Jag måste ha dubbal mensskydd, och blöder igenom på en halvtimme/timme när jag får sådana här blödningar. Då förstår ni lite varför det blir ett stort problem för mig.
Hur som helst, efter promenaden och massa vila provade jag att laga rullader för första gången i mitt liv, det blev jättegott dessutom vilket var väldigt roligt utifrån att jag aldrig ätit rullader tidigare. Sedan även roligt då jag inte tycker om matlagning speciellt mycket.
Efter maten var det Bingolotto som jag köpt på mig eget erbjudande om att få två Bingolottokalendrar gratis. Dock finner jag det ganska rogivande trots att det är tydlig ”tantvarning”. Jag tror dock det kommer fortsätta spelas för det finner sig ett lugn hos mig när jag gör detta. Det där lugnet alla tjatat om att jag måste hitta.
Lizzla gillar inte mörket märker jag. Eller ja utomhus går det bra, men här hemma vill hon ogärna gå i trappan när det är mörkt. Hon hoppar ner för sista trappsteget och jag tror att det är för hon helt enkelt inte ser vad som finns bakom väggen vid trappan.
Vet att många reagerar på att vissa hundar inte gillar mörker. Som att, ”va kan de vara rädd för mörker?!” Jag tänker att likt oss människor som många mig själv inkluderad inte alls gillar att gå runt i mörkret. Man vet ju sällan var man möter på och det är något helt annat att gå klockan 20:00 på hösten och vintern, mot vår och sommar. Vid 20:00 på våren och sommaren ser man saker framför sig, på vintern är mycket dolt.
Jag ogillar skapat att vi har vad som räknas som normaltid just nu. Att komma till jobbet i mörker, och åka hem i mörker är absolut inte kul. Jag föredrar sommartid, och hade önskat vi fått ha det året runt.
Lizzla var inte nöjd med mig idag. Björn kom hit på förmiddagen efter att han vinkat av sina syskonbarn och hans bror vid stationen. På min agenda stod det att få Lizzla fixad. Först genom att raka nos, tassar och bakdelen. Pudlar lossar inte pälsen själv, utan den fortsätter växa. Därför är pälsvård en del i jobbet med en pudel. Lizzla ogillar bestämt det vi gjort idag, att raka och sedan att hamna i duschen. Enligt pudelklubben ska en pudel duscha ganska ofta beroende på hur man har pälsen, är den kort var 3-5e vecka men en långhårig pudel oftare än så. Jag duschar inte Lizzla så ofta, men absolut regelbundet. Men den här damen har svårt att förlåta mig efter en sådan behandling.
Efter duschen var det dags för att fönas och borstas samt kammas igenom. Björn och jag hjälptes åt, och nu är hennes pälsen helt ljuvligt mjuk och pudelfluffig.
Efter allt detta så åkte Björn hem. Jag frågade hans syster Emma om hon ville ta en promenad med oss runt Kvarberget och Främby. Så vi gick ut och gick tillsammans, och vid 16 åkte jag och hämtade en pilatesboll en kvinna skänkte bort.
Efter det tog jag och Lizzla bilen mot Kniva. Björn bjöd på köttbullar och potatis, och efter det så tittade på lite tv tills det var dags för mig att spela Bingolotto. Jag har nämligen startat en prenumeration. Ingen vinst men var ändå trevligt.
Det var min sista dag på helgen och höstlovet. Imorgon drar vardagen igång igen.
Igår var jag och Lizzla ut till Kniva. Där träffade vi Emma som passade Hilma och Ester för dagen. De är Williams kusiner, och Björns och Emmas brorsbarn.
Vi gick till dammen och tog lite foton på tjejerna, samt även Lizzla som tyckte fotografering inte var det mest roliga. Hon ville istället springa runt en stund i skogen och var nöjd med det.
På vägen till dammen gick vi förbi flera gårdar som fixar med halloween, vilket blev som en spökpromenad genom byn. Riktigt roligt tycker jag.
Ester lyckades tappa ner sin sko i vattnet så Emma fick gå ner och hämta upp den igen. Vi fick jättefina foton, men bara runt 20 minuter senare började det både regna och hagla så var verkligen ombytlig väder.
Första november blev även dagen för riktigt höstväder, för det blåste rejält och var kallt hela kvällen efteråt sen.
Denna morgon börjades med att åka till Kvarnportens vårdcentral där jag fick järndropp igen. Nu hoppas jag verkligen att detta ska få mig att slippa restless legs en tid igen. Jag passade även på att ta vaccination mot säsongsinfluensan. Det gör jag varje år på grund av min astma, jag räknas som riskgrupp och tänker inte gå mer in på den saken.
Efter jag varit där åkte jag hemåt och har hjälpt en nära med lite olika saker. Efter det har jag tittat på lite film och vilat. Ikväll är det husgrupp igen, vilket jag ser framemot.
Lizzla följde med Björn till Skedvi där de ska fira lite halloween med Björns brorsbarn. Det blir nog jättekul för henne där tror jag.
Gårdagen var lyckad när Björns brorsbarn fick träffa min vän Lisas barn. De lekte i skogen och hade jättekul tillsammans. Så fint där också med barn, kom en spontan fråga: ”Är vi kompisar nu?” Och svaret blev givet jag. Hur fint är inte det?! Tänk om den saken kunde hänga med oss människor genom hela livet. Björns brorsbarn bor i Malmö så det är ett långt avstånd till Falun, de åker hem igen på söndag.
Halloween idag men tror inte någon kommer hit. Det brukar sällan vara så.
Igår efter jobbet gick jag på höstlov. Kan knappt fatta att jag nu arbetat på Kunskapsskolan i Borlänge sedan augusti. Det har gått så fort! Jag trivs som sagt på skolan och det är kul att gå dit på dagarna.
Efter jobbet igår så åkte jag hem, åt middag och begav mig sedan ut på en kvällspromenad med Lizzla. Mitt hem är nystädat så det slapp jag greja med igår istället hade jag lite levande ljus här hemma.
Idag ska jag vara barnvakt åt Björns brorsbarn ett tag efter lunch. Ska få passa på att träffa Lisa och hennes barn som är I samma ålder. Tänker att de kan leka tillsammans, vilket säkert är roligare än att hänga enbart med mig.
Annars har jag inte så många fler planer för dagen.
Jag insåg precis att det aldrig blev skrivet om i september. Jag är numera ombud för svenska pudelklubben i Dalarna. I och med detta så har jag passat på att gå deras uppfödarutbildning som de har ordnat. Förra tillfället var det fokus på uppfödning av valpar, vad man ska tänka på innan, under och efter. Om att vara beredd på att saker kan få fel och mycket mer. Det var väldigt intressant. I tisdags var det dags för tillfälle två och denna gång var det fokus på pudelns standard.
Här var det alltså utställning i fokus. Allt från ansikte till svans. Det var spännande att lyssna på, men jag medger att just utställning inte är något som intresserar mig speciellt mycket. Jag är mer av en person som vill jobba med min hund, inte bedöma min hund..
Oavsett är det intressant och jag får nya tankar av att lyssna. Nästa tillfälle är i november där det är fokus på juridik och regelverk. Den saken ska bli mycket spännande att lyssna på.
I söndags så var jag och Lizzla på en prova-på-dag på Falu Brukshundklubb där vi sök har i fokus. Det var sjuktkul! Och jag fick lite blodad tand känner jag. Visst Lizzla skrek i vanlig ordning i bilen och avskyr bokstavligt talat att vara själv, men annars gick det bra. Just detta med att hon inte vill vara ensam har två faktorer tror jag. Ett att hon satt bredvid andra hundar som ylade vid operationen förra året. Hon var bra 9 månader när operationen genomfördes, fick sitta i bur och ha andra stressade hundar runt sig. Tänker också smärta och rädslan i att höra alla runt sig. Hon sov bara under själva operationen om jag förstått det rätt, så jag tror hon helt enkelt symboliserar ensamhet med: smärta och stress. Sedan det faktum att pudlar överlag är en flockbunden ras, de vill inte vara utan sin flock utan föredrar att ha flocken samland. Nu funkar Lizzla med att vara med nya människor, men som Skilla var även den saken svår med.
Hur som helst, söket då. Vi kom dit klockan 10 och vi var 5 ekipage sammanlagt. En blandning mellan labrador/pudel, en schäfer, en sheltie, en bordercollie och så Lizzla. Sedan var även kursledarens schäfer med och fick visa hur man ska göra. Det var riktigt spännande att se.
Vi fick teori i början, och sedan gick vi ut i skogen och en hund hämtades och lämnades under tiden. Jag och Lizzla var ekipage tre. Lizzla fick se figuranten som följde med oss en bit med godsaker och leksak för att gå längre in i skogen med en kamouflagefilt, och gömma sig bakom en sten. Medan vi gick tillbaka en bit. Jag ställde upp Lizzla rakt framåt och hon sprang till figuranten.
Sedan gick vi åt motsatt håll, gick in i skogen och figuranten fick gömma sig igen på valfri plats och Lizzla iväg och leta upp. Inom sök ska figuranten vara den roliga. Där ska hunden vara helt fokuserad på att hitta och ha nosen uppe och aldrig ner i backen.
Jag var figurant vid flera tillfällen med kan tilläggas, vi turades om i gruppen. I spöregn så vi var blöta allesammans.
Vi gick in och hade lite mer teori, och tankar kring hur det gått. Samt även om vi kunde tänka oss tävling och liknande. Där och då kändes det långt bort. Men ju mer veckan gått sedan i söndags har jag känt att nog skulle jag kunna tänka mig tävla i sök, om jag får gå en längre kurs i saken.
Hur som helst vi gick ut igen, och då blev Lizzla och jag sista ekipaget. Lizzla hördes från bilen och en av de andra i ekipaget som var ägare till schäfern sa: Men är det min?! Hon brukar aldrig låta. Jag sa: Det är min. Ägaren: Men hon låter ju precis som en schäfer. Jag: Haha, jo jag vet! Hon brukar prata som en schäfer med… Alltså ibland tror jag Lizzla identifierar sig som en schäfer.
Hur som helst, sista momentet var att lägga sig i en låda och glömma sig för hunden. Lizzla fick se figuranten, vi gick då efter ta en liten runda för att hunden lite ska tappa bort var figuranten kan befinna sig. Vi går tillbaka, jag ställer upp Lizzla och pekar rakt ut mot skogen. Knäpper loss henne och hon springer ut, precis då kommer en av de andra deltagarna tillbaka (utanhund) och Lizzla tappar fokus på grund av störning. Hon stannar upp, tittar mot störningen vänder sig mot mig och jag hinner tänka att: Nu kommer hon inte fixa detta, utan komma tillbaka. Hon går något steg mot mig, sedan vänder hon om och springer mot lådan där figuranten befinner sig. Alltså det var så häftigt att se hur hon trots störning kunde behärska sig i arbetet.
Jag sa på vägen tillbaka till resten av gruppen, att detta trodde jag inte hon skulle fixa och resten sa: ”Det trodde ingen”. Instruktör sa bedömde där så det var jättekul.
Det här är det roliga med Lizzla hon är så arbetsvillig, och vet skillnaden mellan jobb och lek. Jag gillar det där med henne, speciellt roligt är det då många utan hundkoll tror att pudlar är en hund med roliga frisyrer som hänger hemma i soffan eller flänger på stan. Många tycks tro att en pudel inte kan vara i skogen, eller fixar ganska tuffa uppgifter. Så det är verkligen så roligt med denna tjej. Det är en tuff hund, speciellt utifrån det faktum att hon brutit höftkulan och numera inte har någon på en höften, och ändå rör sig obehindrat i skog och mark.
Jag är så imponerad av Lizzla, hon är min bästis, träningskompis, dotter och lyckopiller.
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.