För cirka två månader sedan sökte jag återigen hjälp för mina ätstörningar. Jag kontaktade Dala ABC och gjorde en egen vårdbegäran, förra torsdagen fick jag tid och kom dit. Fick träffa en av deras psykologer. Jag har aldrig träffat personen innan, och märkligt nog föll verkligen allt ur mig. Mina sjuka tankar kring mat, min känsla av misslyckande för att jag var tillbaka igen och någonstans allt det där jag inte direkt pratar öppet om.

Det var förbannat jobbigt, jag fick komma dit igår idag och då tog vi vikten. Jag skulle inte kolla men kollade ändå, sjuk som jag är kändes det trots detta bra för jag hade inte gått upp något… Mitt huvud och jag, som jag sa till psykologen vill jag bli frisk. På måndag eller tisdag får jag veta om det ens är möjligt för mig med behandling igen, jag känner mig så rädd för att de ska anse att det inget kan göra. Att jag blir hänvisad någon annanstans för jag känner ju att detta är mitt problem, mina ätstörningar. När jag sökte dit för två år sedan var jag deprimerad, mormor hade precis dött. Nu är jag inte deprimerad, men däremot villig att ta tag i detta och jobba för att hitta regelbundenhet och friskheten. Jag vill kunna äta utan skam, känna hunger och framförallt törst. Vill kunna känna mig mätt? Ja allt det där normala människor gör.

Jag skriver mest för min egen del just nu, måste få ur mig detta. Måste verkligen tänka på att det kanske blir stöd, jag hoppas det. Jag vill det, vill bli frisk och få ett normalt liv. Må bra och slippa må som jag gör, ett liv utan ätstörda tankar. Ett liv jag aldrig levt men ett liv jag vill leva.

30 kommentarer

  1. Jag har haft det i min omgivning och jag tycker att det är så enormt tråkigt för personen med ätstörning, för en god måltid med en god dryck är ju livets goda och en förmån.
    Därför så önskar jag innerligt att du blir hjälpt!
    Kram

  2. Jag äter en gång om dagen, är aldrig sugen på något, inte törstig, inte hungrig… Gissar mitt utmattningssyndrom tog bort dessa normala funktioner…Idag stoppar jag i mig lite mat för att överleva.. Har inget godissug heller, jag som älskade ”turkisk peppar tidigare” Vilken störning jag har vet jag inte, vikten struntar jag i… Vill bara inte äta…

  3. Jag visst inte att du hade dessa problem, jag hoppas verkligen att du får hjälp och att du kan bli fri från tankarna. Det verkar i alla fall som om du fått rätt kontakt, där personkemin stämmer och att du kan känna tillit, det är ju en stor bit i behandlingen.

    Sv; nja här är det mycket turister, men det är andra orsaker som gör att stranden förändrats, numer blåser det in och samlas så mycket tång och den rensas inte så som den borde. att killen som har campingen kan vara ordentligt otrevlig gör ju inte saken bättre.
    Men jag håller med dej om att turismen sliter på vår natur, hörde på radion om ett gammalt träd som höll på att då av fötter som trampat sönder rötterna….eller något sånt.

    kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.