Något som ligger mig varmt om hjärtat är klasströjor. Jag minns nämligen när min klass på högstadiet beställde en varsin klass t-shirt med våra namn på, samt en text som skulle samla oss elevers olika egenskaper på. Jag hade den som sovplagg under många år, men vet inte om den är slängd nu. Det borde nog vara så tänker jag. Men ibland kan jag hitta plagg som jag trott mig gjort av med. Så jag håller trots allt saken öppen för ifall att den skulle vara kvar någonstans.
William hade också en klasströja i årskurs nio. Den stod det också något om dem på och sedan deras namn. För honom betydde nog klassen lite mer än för mig. Eller vad vet jag egentligen? Men han hade ändå gått med de flesta av klasskompisarna sedan förskoleklass. Jag gick med min klass i ett år eftersom jag bytte skola i årskurs 9.
Jag har nu förstått att man även kan köpa klasströja för gymnasieelever, det var ju ändå lite roligt. Tiden på gymnasiet betyder ju ofta mycket för människor. Det är första steget in i vuxenvärlden där man får välja själv och skolan inte längre bestämmer åt dig. Du väljer vad du vill göra och klassen på gymnasiet känns som något många idag håller stor vänskap kvar från. Det är väl lite så att det är tiden man formas, och även får människor runt sig som delar samma intressen. Man valde ju ändå linjen för att det känns som något som passar än.
Jag hoppade av gymnasiet och läste in den på distans via vuxenutbildningen när jag var 21. Det var rätt för mig, helt enkelt för att jag inte var där i huvudet. Dels var linjen inte helt vad jag ville, man sedan hade jag mitt inre jag tampades med och så här efteråt inser jag också att min PTSD ställde till det mycket för mig. En hjärna i stress kan inte ta in kunskap, det var aldrig tal om att se den saken för mina lärare utan de la på mig saker. Sedan framförde de istället att jag hade svårigheter, idag vet jag att min hjärna var full. Den kunde inte ta in något och så här med facit i hand med 4 högskoleutbildningar varav en avslutad på universitetet kan jag säga att några problem med inlärning har jag inte haft. Däremot hade jag förmodligen behövt fått en sjukskrivning och en möjlighet att få terapi på riktigt. Men jag anklagar ingen för det, på den tiden så fanns inte begreppet psykisk ohälsa, och problematisk skolfrånvaro handlade om att man skolkade. Jag vet idag att min kropp sa ifrån och jag inte fick hjälpen, det var en annan tid.
Men tillbaka till något roligare, skoltröjor hur kul är de inte? Att få roliga citat som Chat gtp och annat som påvisar hur man tog sig igenom skolan på ett skämtsamt sätt? Jag menar ungdomarna måste ju få skoja om saker. Jag tycker dessutom att chat gtp är skitbra när man använder det i rätt syfte. Så att det finns klasströjor som skojar om saken är verkligen superkul!
