Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Jag var ett barn när Estonia förliste. Men minns det ändå tydligt. Mormor var hos oss, så på morgonen var TV4 på och hon och mamma satt chockade och lyssnade. Vi i min klass skulle cykla till ”Eva i Hansjö” för att dra upp grönsaker till skolans matsal, något vi gjorde varje höst. På våren fick vi så och resan dit på cykel var alltid vidrigt. Jag hade då astma utan att veta om det så andningen var fruktansvärd 3 kilometer uppåt med personer bakom som gnällde över att det tog tid. Inte konstigt att jag inte cyklar idag…
Hur som helst även i skolan talades det om förlisningen. Tv:n rapporterade och Rederet ställdes in den veckan från SVT. Men det kanske inte var precis den dagen, svårt att veta och minnas när man endast var 10 år.
Jag var bara sex år när det hände så har inget just minne från den dagen. Har däremot fått berättat för mig att mamma hade en kollega från dåvarande jobb som var med på estonia och inte klarade sig. Jag har också fått berättat att skulle inte den personen ha åkt så skulle min mamma åkt istället. Jag sitter nu och kollar om dokumentären Estonia – fyndet som förändrar allt.
Förstår det.
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> 30 år sedan Estonia förliste, berätta om ditt minne av den dagen. […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> 30 år sedan Estonia förliste, berätta om ditt minne av den dagen. […]