En dag kommer vi alla att behöva mötas av att någon nära till oss dör. Det är en del i livet, en del nog många med mig fruktar och känner obehag inför. Det finns ingen av oss som vill behöva tänka på den saken, även om det en dag blir så. Begravningsbyråer har vi överallt i hela ladet, det finns en begravningsbyrå Göteborg, och det finns flera där jag bor. Det är ju så alla kommer ju en dag att lämna jorden, och den dagen behöver du ha kontakt med en begravningsbyrå oavsett om du vill det eller ej.

Du kan i regel välja precis hur som helst hur du vill bli begravd idag. Min mormor var tydlig med sin sak 2018, hon skulle brännas och sedan grävas ner. Det skulle inte vara någon kista hon skulle rakt ner i jorden. Det blev så också även om personen som skötte begravningsbyrån blev förbannad för: ”ALLA vill ha en kista”. Nej inte min mormor, för hon ville inte ha någon begravning.

Det där sista stämmer med mig med. Det ska INTE vara någon som ska behöva sörja mig i grupp, jag slutade gå på begravning 2004. Det var den absolut sista jag var på, någonsin. Jag insåg där och då att detta ska jag inte ens utsätta mig för. Alla människor är olika men jag bryter fullkomligt ihop, det var så när min morfar dog 1997 och när farmor dog 2003 så skulle vi gå dit på begravningen. Jag ångrade mig i flera år efteråt eftersom jag fullkomligt bröt sönder och samman. Det där är inte min grej, det gör alldeles för ont och sådant måste man respektera att människor känner.

Därför är det viktigt att som begravningsbyrå vara lyhörd inför vad de som som köper tjänsten vill ha. Alla önskar inte massa tillägg, utan vill bara ha det enklaste enkla och det är okej. Det är en nära man ska lämna ifrån sig. Någon som ska lämna jorden för att bli aska.

Det får mig också att tänka på när Skilla blev överkörd och dog. När vi åkte till Anicura och hon blev till aska. Hur förbannat ovärdigt det kändes med henne på britsen och massa frågor om hur vi ville med kroppen. På en timme hade jag gått från en levande kär vän, till en död älskad vän framför mig och skulle bestämma hur jag ville ha det med urna och liknande. De borde kunnat låtit mig fundera, speciellt då jag fått höra efteråt att de låter djuren ligga kvar några dagar innan kremering. Så varför var det så bråttom? Detsamma gäller när du är på begravningsbyrå, se till att personen är lyhörd och byt om det inte känns rätt.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Relaterade etiketter:

4 kommentarer

  1. Jag har jättesvårt för begravningar men går ändå. Jag vill hedra den som dött. Är nog det värsta ändå som finns. Många känslor och stor sorg. Även såklart att avliva sitt husdjur är hemskt. Nu börjar åskan här. Ha en bra kväll.

  2. Ja vilken hemsk olycka. Det måste tagit hårt på dej. Haft flera katter som pga ålder fått somna inn. Oj vilka åsksmällar idag men nu lyser solen. Trevlig helg.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa