Igår åkte jag och Lizzla ut till Kniva för att hänga med Björns ena brorsdotter Ester, hennes pappa Erik och självklart Björn. Vi åkte med cabben och tittade på fåren och Lizzla tyckte det var intressant. Tror fåren var ännu mer intresserade av henne till och med, sedan åkte till Björn mammas gård och dit kom Björn pappa. Där fick Lizzla leka en stund. Björn lämnade oss för att gå ner och laga lunch, och Lizzla stod bredvid mig för att sedan springa mot skogen och samma håll som Björn gått på. Jag fick bokstavligen panik och ropade efter henne då jag först inte såg henne, hann se henne råka ut för samma hemska olycka som Skilla i huvudet men Lizzla kom snabbt tillbaka mot mig. Hon kan ju inkallning men ändå, jag kommer aldrig klara av att ha henne lös. Rädslan att förlora henne är så oerhört stark. Hon kan stanna, sitt, kom hit och lyssnar på allt men rädslan är enorm från mitt håll.

Allt gick bra och trots det har jag känt mig orolig i ett helt dygn. Alla känslor från Skillas död som spelas upp inom mig. Skilla var ju tvärtom, hon bara sprang inget oavsett hur mycket man ropade fick henne att stanna när hon väl kommit lös. Hon fick inte gå lös för mig heller, men där till skillnad från Lizzla så fanns inget stopp. Lizzla hon kommer, hon vill vara med mig. Jag kommer nog ändå alltid lida av rädsla för sånt här. Ett av mina trauman.

I alla fall så fortsatte dagen, och Lizzla var trött när vi kom hem. Idag har Dobbe varit här, kom hit tidigt och när han blev hämtad tog jag och Lizzla en långpromenad tillsammans. Jag har lagat middag och nu tittar jag på dokumentären om A-Teens på SVT Play, ska fortsätta att städa efter det.