Då vi befinner oss på lite semesterresa över helgen, så passade vi idag på efter första natten i stugan vid Fjällfoten i Idre att åka till Lilla Fjätfallen. Det var otroligt vackert där.
Jag imponeras av Lizzla som traskar på I fjällen som hon aldrig gjort annat. Gick över hängbron som jag tyckte var läskig då den gungade, och följde följsamt med genom myr och gick över en liten bro gjord av endast träd. Tänk att hon ändå saknar sin ena höftkula, och nu går långa promenader i alla möjliga underlag utan att halta. Där kan man snacka om kämpe!
Vi såg mosippor på vägen så jag passade på att fotografera dem. Vår väg gick till en stenstuga. Väl där så när vi ska gå runt hörnet ser jag en huggorm! Igår sa jag till min mamma att jag aldrig sett en levande huggorm, detta förändrade idag. Jag skrek bara: DET ÄR EN HUGGORM! Björn som höll i kopplet ryckte snabbt bort Lizzla. Det var cirka en meter mellan men jag fick ändå panik och frågade om hon inte blivit biten. Men det hade hon så klart inte, Björn gick fram och fotograferade den medan jag och Lizzla höll oss en bra bit därifrån. Så bilderna på huggormen är från Björn. Om jag förstått det rätt är ormen en hona, i och med hennes bruna färg. Hon tog sig snabbt in under stenhuset sen och vi gick tillbaka mot Fjätfallen och bilen.
På vägen tillbaka gick Lizzla ner sig i en lepöl så hon utsattes enligt sig själv för ett mordförsök när Björn tvättade av henne i forsen.
Jag kan verkligen rekommendera dig som gillar att uppleva Sverige att åka till Fjätfallen. Har du hund var det perfekta stigar att gå med hund på, visst vi såg en huggorm men det kan ju ske överallt.
Vilken mysig tur ni är ute på! Jag tycker det är lite läskigt med huggormar efter att en bloggbekants hund dog efter ett bett. När vi var på Öland var det ganska så många ormar så det var stramt koppel som gällde.
Ja verkligen. Håller helt med, är livrädd för Lizzlas del.
[…] vi gjorde igår kan du läsa som här. Just i skrivande stund ligger jag på soffan. Har egentligen en säng men det är vidrigt varmt i […]