Haft två intressanta och givande dagar på speciallärarprogrammet. Verkligen boostad och var kul att hamna i en grupp med andra som jobbar mot högstadiet och gymnasiet. Det blir mer mot min verklighet då, trots att jag jobbat mot låg och mellanstadiet tidigare. Detta var näst sista gången. Den 30-31 maj är mina sista innedagar och även slutet på en epok som jag ser det. Efter detta är jag klar med studierna inom specialpedagogik och kommer istället vilja göra annat. Mer kring det kommer längre fram.
Eftersom jag även går mot arbetslöshet känner jag en viss form av uppgivenhet just nu. Det löser sig säkert, men känns ändå som mycket energi just nu går åt till att fundera på framtiden. Jag skulle bara vilja få vara här och nu ett tag, men får acceptera att mitt liv aldrig kommer vara här och nu, utan alltid i dåtid och nutid. Ibland undrar jag om det var därför ätstörningsenheten och psykriatrin ville bli av med mig. För att jag alltid råkat ut för saker och därför är ett omöjligt fall att lösa. Jag väljer inte mina katastrofer men katastroferna väljer mig. Mer om det med katastrof kommer jag skriva om i helgen, jag var nämligen på akuten och ögonmottagningen i onsdag… Mer om det i helgen som sagt.
Vad kul att du var i Västerås igen. Vi får försöka ses när jag kommer till Borlänge nästa gång. Kul att det var intressanta dagar och lärorikt. Du verkar trivas med utbildningen ????
Kul att du hamnade med personer som jobbar mot samma grupp som du gör. Själv är man klar med att plugga för länge sedan. Läste om det där med ögat på facebook. Du verkar drabbas av väldigt mycket saker nu på kort tid.
Du har lite rätt där: katastroferna (även om det är ett stort ord jämfört med till exempel jordbävningar) väljer dig. För du skulle vara en väldig masochist om du skulle välja alla olyckor som du råkat ut för de senaste två åren.
Vet inte om du vill leva på A-kassa ett tag. Varför inte. Om du klarar dig så är det absolut inget fel i det, tvärtom.
Åt andra sidan har du pluggat så mycket inom specialpedagogik att det känns lite synd att bara ”kasta bort” alla år av studier och arbetslivserfarenhet. Jag skulle nog ge det minst en chans till. Chanserna att få ett jobb i ditt yrke har ju hittills visat sig var stora, och du har ju alltid lyckats med det. Fundera lite…
Jo, jag känner mest att efter allt som skett så är det verkligen katastrof för mig då det påverkat mig rejält :/ . Jag söker jobb och hoppas på ett men funderar lite på saker utöver det, bredda mina vyer så att säga.
Skrämmande att du ska behöva känna så, men jag känner exakt samma sak som du. Inte så intressant med en medelålders tant med psykisk ohälsa Med din utbildning och din erfarenhet kommer jobb inte vara ett problem. Jag kan ju tänka mig att det finns andra jobb också förutom skola där din kompetens behövs.
Jag blir kvar inom skolan, men är mer kring att ta lite nya inriktningar jag funderar på ????
Kul att gå en sån grej. Det är ju en erfarenhet som du kommer att ha med dig i ditt arbetsliv vad den än blir tänker jag ????.
Förstår att du tänker mycket på framtiden nu ❤️. Eftersom du inte vet vad som kommer att hända. Det är som ett oskrivet blad. Det står inget än. Men förhoppningsvis kommer det att göra det snart ❤️. Jag känner igen mig i det du skriver om.
Det låter inte bra att du har varit på akuten ❤️ Krya på dig! ????