Denna rubrik skrev jag i ett inlägg på min Facebook igår eftermiddag. Det var inget spontant, och inget som hänt. Men äntligen orkade jag skriva denna mening som gnagt i mig under flera års tid. Hur jag med mina fötter på skolans golv dagligen, år ut och år in hör hur elever kränker sina lärare och hur avtrubbad man till sist blir.

Det hade inte hänt något speciellt just igår, men jag reagerar och det är dags för mig att också börja agera. Det är inte okej att bli kallas för könsord, inte heller för hora eller din jävla kärring (även om det mest känns som ett hej numera).

Svenska skolan har under många år godkänt att det blivit så här. Rädsla för vårdnadshavare, rädsla för andra instanser gör att vi bara står där helt handlingsförlamade och godtar att bli kallade för jävla fittor för om vi säger något kan ju eleven som sa det känna sig kränkt, och vårdnadshavarna ännu mer kränkta… Effekten i sig blir att man då står där helt ensam, och ber barnet om ursäkt för att hen kallat dig för en jävla fitta… Rädslor för att röra vid en elev, eller att be denne avlägsna sig finns också, dessutom vet vi lärare att om jag ber denna elev gå ut från klassrummet kommer det ställas till med en scen utöver denna värld.

Gärna ska det slängas ner en stol på vägen ut, dunka en klasskompis i ryggen som gärna skrattar till (lite obekvämt) och sedan öppnas dörren och ett skrik med ”DET HÄR ÄR EN JÄVLA SKITSKOLA DET SÄGER MIN MAMMA OCH PAPPA OCKSÅ!” sedan slås dörren igen med en smäll. Utanför hörs sedan samma elev skrika sig igenom korridoren och som lärare vet du att, nu går denna elev och stör mina kollegor och deras elever. Sina kollegor som kämpar med precis samma saker i deras klassrum. Du känner dig misslyckad rakt igenom.

Möten efter möten, vad gjorde du för fel som fick eleven agerade så här? Du förstår väl själv att eleven inte gjorde detta av egen fri vilja? Du förstår väl att du gjort något fel i din undervisning? Du måste ändra på något. Där sitter läraren och vänder ut och in på sig själv, och ändrar och förändrar men det händer ingenting ändå.

Mitt i allt detta sitter sedan de elever som inget hellre vill än att lära sig, de som vill vara i skolan men en efter en seglar bort från skolan. De ger upp, stannar hemma och orkar inte med stöket och att själva bli kallade för: jävla miffo, jävla fitta eller du din idiot och så vidare. Detta vänds också till läraren. Den som inte bara är lärare, utan en jävla fitta också. Det är självklart fel på dennes undervisning. Det är självklart dennes eget fel att bli kallad för jävla fitta…

Jag jobbar inte som lärare sedan 2020, istället är jag utbildad specialpedagog. Jag får inte längre höra dagligen att jag är en jävla fitta. Men det får andra göra, inte bara på en skola i en stad i landet. Utan på flertalet i hela vårat avlånga land. Från den lilla idyllen på landet ut till storstaden. Från norr till söder, får mina kollegor utspridda i landet höra samma ord. Så till sist tänker man:

Jag är inte bara lärare, jag är en jävla fitta också!