Fem dagar utan Skilla. Jag råkade ropa hennes namn, när jag skulle ropa på William. Högg till i hjärtat. Har fått lugnande så klarar mörkret i tunneln. Så fort medicinen går ur kroppen så faller jag, så jag tar den med åtta timmars mellanrum för att hålla mig flytande.
Läkaren på psykriatrimottagningen sa till mig igår att: Statistiken talar emot mig. Man vet att människor som upplever trauman, som tidigare har trauman som jag PTSD är dem som tar sitt liv. Därför är jag nu högprioriterad, då jag genomgår en kris.
Jag har för många som älskar mig för att göra något sådant mot dem. Familj, vänner och andra. Men jag förstår att statistiken talar mot mig.
Idag var har till en jättefin pastor på Lugnetkyrkan tack du som hjälpte mig dit ????. Pastorn gav mig mycket, och det är jag tacksam för. Även där kom det fram att många skulle gett upp för längesen men jag var där idag, och även där berättade jag utöver mycket mer att: ”Jag vill ingen jag älskar något så ont.
Jag mår dåligt, och jag skriver. Jag läser allt ni skriver, även om jag inte svarar. Jag orkar inte svara just nu. Tack för att ni finns och bryr er om mig, det värmer mycket.
