Tre dagar utan dig, tre dagar som känns som en evighet och en lång mardröm. Jag ser olyckan spelas upp i mitt huvud om och om igen. Dig och bilen, allt blod som jag hade på min kropp. Ditt blod, jag som var rädd bara att klippa dina klor och nu allt blod. På mina händer, på mina kläder, på mina glasögon och överallt. Din lilla kropp och ögat som visade att trots att hjärtat slog var du inte längre där. Min älskade flicka! Mitt älskade hjärta! En del av mig dog där tillsammans med dig.

Jag går i ett mörker utan dig, famlar runt och tänker på varför ett monster som jag lever. Jag förtjänar inte att vara lycklig, det bevisades i lördags när du dog. Jag var glad över jobbet, glad över våren och blickade framåt. Men fick tillbaka den största käftsmällen av dem alla. Hur kunde jag vara sådan idiot att jag blev glad för en kort stund. Jag förtjänar inte lyckan, och allt jag rör vi blir till sten.

I söndags satt jag och hade panikångest och bad Björn att inte röra mig för jag skadar allt runt mig. Jag drar olyckan med mig, efteråt kapitulerade jag på golvet helt förlamad och lovade att jag inte ska försöka bli lycklig igen.

När jag är olyckligt sker inga hemskheter. När jag blir lycklig så sker allt. Jag förtjänar ingenting, jag är ett monster någon som förtjänar att vara olycklig. Jag måste bara acceptera att inget solsken kommer efter regnet i mitt liv, jag måste gjort något fruktansvärt för att förtjäna detta.

Det här var det sista, nu orkar jag inte mer. Mörkret har vunnit och det kanske är det som är acceptansen.

Jag saknar dig Skilla, ditt namn från kenneln var: Send me and angel! Du var sänd ner till mig, väglede mig en bit. Du är så oerhört saknad. Jag går sönder, jag kapitulerar.

Min fina älskade Skilla. Igår pratade jag och Björn om dig. Att en av dina sidor var att du lät folk jobba för att bli en av alla att få din kärlek. Du var inte den som slängde dig över nya människor, tvärtom så ansåg du att nytt folk kunde gott hålla sig borta från dig. När du sedan väl godkänt någon så fick den personen din kärlek, och den älskade dig tillbaka.

Det är så många som gråter för att du inte är här, kanske just av den anledningen. Du älskade de du ansåg förtjänade din kärlek, det var inte alla.

Sedan var det något mellan oss två Skilla, kanske var du min tvillingsjäl? Vi två var så lika, jag minns att Jennie sa det så många gånger: ”Ni två hör ihop!” Och vi gjorde nog det, vi hörde ihop. Du kunde se rakt in i min själ, och jag rakt in i din. Du kom till mig som en ängel, som en ledande ängel för att leda mig ut genom mörkret. Du tog med mig halvvägs, och nu kanske ditt uppdrag var något annat. Jag saknar dig! Jag älskar dig! Aldrig någonsin kommer jag glömma dig, oavsett hur dåligt jag mår så försöker jag känna din varma kropp mot mitt bröst.

Igår när jag var på Säters psykriatiska akutmottagning för att få lugnande så tittade jag ut över vattnet utanför. Jag tänker på dig Skilla, jag saknar dig. I mitt mörker så har låtar som:

”Kärleken är” och texten: ”En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro
Kärleken är”

Din låt från Scorpions:
”Wise man said just walk this way
To the dawn of the light
Wind will blow into your face
As the years pass you by
Hear this voice from deep inside
It’s the call of your heart
Close your eyes and you will find
Passage out of the dark
Here I am (Here I am)
Will you send me an angel?
Here I am (Here I am)
In the land of the morning star”

Texter som alla tyder på en sak. Du var min ängel! Min ängel i mitt mörker! ????????????