Älskade lilla vän två dygn utan dig.
Du är så saknad, jag går under.
Frågar mig gång på gång varför jag straffas? Vad för grymheter har jag gjort? Vad gör att jag förtjänar allt som kommer till mig? Jag är ett monster, allt jag rör vid blir till sten. Och jag skadar omgivning med mitt liv.

Så länge jag kan minnas har känslan av att jag förstör genom att leva funnits inom mig. Jag väntar på att psykriatrin ska ringa upp. Igår kväll förlamade hela min kropp, jag föll ner på golvet och låg där kunde inte resa mig. Björn fick lyfta mig upp och benen bara vek sig. Jag håller på att bli galen. Jag skriver för att få ur mig, inte för uppmärksamhet. Jag skriver för att jag måste, någonstans måste jag bara få ur mig mitt mörker.