Har funderat fram och tillbaka på detta inlägg. Det kan vara så att gårdagens P1 dokumentär som jag lyssnade på via Spotify fick mig att fundera ännu mera kring att skriva utifrån mina tankar.
På nätet och inom sjukvården så upplever jag en helt annan acceptans mot psykisk ohälsa än vad min erfarenhet är från verkliga livet. I regel tycks människor vara rädda för dem som är skörare, det ses som fel och avvikande. Kanske rent av skrämmande, helt utan att veta någons historia så sätter samhället sin egna stämpel på någon och göra saker till sin sanning.
Ordet varför ställs aldrig, utan det är snarare vad man gör för att bli normal. Det är som ett folk tror att en rycksäck med minnen som tynger din rygg bara ska försvinna. Visst det funkar ju ett tag men en dag spricker ryggsäcken. Bita ihop och komma vidare, ett fint begrepp som folk använder för att peppa någon att orka kämpa vidare. Lägg det förflutna bakom dig, lev i nuet, du kan inte förändra det som varit men påverka din framtid. Alla klyscha meningar för att just du ska känna att ingen vill veta om dig och dina problem.
Sedan när din ryggsäck spricker står du där utan någon. Utstött och ensam, folk du trodde dig var viktig för är du totalt oviktig för. Du var en people pleaser och folk gillade dig för att du ställde upp, men dina vänner var de aldrig.
Jag önskar att folk i verkliga livet kunde förstå, att lika lite som någon väljer cancer väljer du ditt psykiska mående. Livet är ett lotteri, vissa av oss går genom livet och upplever inga trauman, andra upplever trauman hela tiden och blir därmed skörare. Att vara skör är inte fel, snarare tvärtom. Sköra människor sitter inne på en helt annan kunskap än andra, sköra människor förstår och vet hur du skall kämpa dig upp. Trötta? Absolut, men de är också dem som du väljer att berätta allt ditt innersta för. För oavsett hur trött en människa med psykisk ohälsa är kommer denne alltid att bry sig om, jobba hårt som sjutton och vara en trogen vän och bekant.
Att må dåligt handlar inte om att du är en dålig människa. Eller inte är en tillräckligt bra vän, anställd eller familjemedlem. Nej snarare är det tvärtom. Ingen jobbar så hårt som någon som är i en period när det psykiska är bättre. Ingen är en bättre vän, kollega, anställd eller familjemedlem än den personen som mår dåligt i perioder. För den personen ger alltid så mycket mer när den mår bra, än en person som aldrig varit i det mörka hål och kommit upp till jorden. För den med psykisk ohälsa vill inte att andra ska falla ner i hålet, har du varit där kommer du ta dig upp lättare för varje gång. Men första gång? Ja den gången vill vi hjälpa alla andra att slippa uppleva.
Så otroligt bra skrivet. Allt handlar om positivt tänkande, och att inte blicka bakåt. Varför är förbjudet att säga. Just detta vänder jag mig emot då det kommer till KBT. ” Ta en kopp kaffe så ska du se att det blir bra” Så provocerande då man går sönder av sorg. Klart att jag fattar att man mår bättre av en paus med kaffe eller the då dagen varit stressande, men ibland funkar inte just det. Ja packar man för mycket i ryggsäcken så går den sönder till slut och då står alla som frågetecken.
Vilket bra inlägg du delar med dej av som.du skriver så måste man jobba väldigt hårt med sej själv i vissa perioder när man lever med pyckis ohälsa tyvärr är det så och bara det är ett jobb i sej ♥️
Ja det är sant, psykisk ohälsa är också ett sätt att må och vissa har jobbigare än andra och man är dålig på olika vis och jag håller med om att inte alla har samma tålamod med det. Jag vet fler som typ har fått på recept att vara ute, ta fika, göra grejer för att må bra och det sticker i folks ögon, trots att det kan vara hemskt kämpigt för den som utsätts för det. Vi hanterar ju vår hälsa olika.
Psykisk och fysisk ohälsa är ju jämställt numera men ändå är det inte så enkelt. Kanske beror det delvis på att psykisk ohälsa långtifrån syns medan ett brutet ben inte går att ta miste på. Dessutom så är min erfarenhet att personer med psykisk ohälsa många gånger kan visa upp en fasad utåt. På något vis är det fortfarande inte riktigt ”rumsrent hos alla”. Man väljer ord som ”utbränd och ”gått in i väggen” när det egentligen handlar om att man mår dåligt psykiskt. Självklart väljer ingen att må psykiskt dåligt men har man själv ingen erfarenhet av det kan det vara svårt med förståelsen.
Psykisk ohälsa blir allt mer vanligt och långt ner i åldrarna, läste om en 13 årig flicka som togs sitt liv… barn/ungdom bollas mellan skola, BUP och socialtjänsten men ingen har något ansvar förutom förälder som inte får veta något eftersom barn som fyllt 13 har rätt till sekretess och så vidare.
Då min erfarenhet av BUP och skolan är skitdålig så måste jag såga att HJÄLP sån okunskap och dåligt förberedda skolan har och väntetid hos BUP gör att ungdomars dåliga mående blir sämre och självmorden fler.
Vet inte om det är bättre i Dalarna, resten av Sverige än det är här i Västerbotten och Norrbotten.
Min uppfattning är att ordet psykisk ohälsa får människor att vända om, dra sig ifrån och inte vilja vara med.
Det här är en jättestarkt text och inget jag skriver kan göra orden rättvisa. Under nästan hela mitt liv har jag brottats med ungefär samma sak, men då i egenskap av en person som har kronisk värk. Väldigt få ser hur hårt man kämpar varje dag och ännu färre skulle ställa upp när det verkligen gäller. Men jag är tacksam att det finns de som lyssnar och försöker förstå. På senare år kan jag tycka att förståelsen kommit från oväntade håll, och samma sak med oförståelsen, tyvärr. Och ja, alla dessa klyschor från personer som inte vet. Hoppas att de aldrig själva behöver uppleva hur såna ord kan såra och isolera.
Tack för att du delar med dig:)
Absolut! 🥰
Jag känner verkligen igen mig i vad du skriver & delar samma uppfattning. Alla dom där klyschiga uttalandet som att ”se det positiva” jag fortsatte i flera år och trängde undan ryggsäcken men det går inte. Tillslut säger kroppen ifrån. Det hände mig & jag blev jättesjuk. Kroppen orkar tillslut inte bära på allt det tunga. Skulle säga att vi med psykisk ohälsa är väldigt starka & ofta mer seende över andras mående och känslor.