Idag fick jag mitt paket från Jenny som också är med i Blogggruppen där vi köper födelsedagspresenter åt varandra i år. Det innehöll produkter från Rituals och även ansiktsmask hur underbart som helst!
Jag hämtade även ut mina födelsedagsrosor från Plantagen, och passade på att använda presentkortet jag fick av Lärarförbundet i Falun i julklapp. Det fick bli en boken ovan, en slags kalender.
Som den person jag är med ätstöringar så har mitt liv inte kantats med att vara vän med människor. Jag har absolut människor runt mig som jag känner mig älskad av, en liten mycket fin och uppskattad skara människor. Som min familj som jag umgicks med i helgen. Mamma som ringde och grattade mig, mina syskon och bonuspappa som grattat. Björn som bjöd på mat och vin på min födelsedag. William som kom hem med fika till oss båda att dela på. Björn och Williams släkt som firade mig i helgen och det är jag oändligt tacksam över.
Sedan mina fina vänner som även dem sagt grattis. Alla människor på Facebook som tagit sig tid att gratta. Kan man annat än att bli varm inombords?
Trots det har jag enda sedan tolv års ålder, i samband med att ätstörningen klev in i mitt liv, isolerat mig mer och mer. Till sist har det bara varit vi två mot världen. Jag och Gollum. Han som talat om för mig hur jag bara kan lita på mig själv, som får mig att läsa av kroppsspråk och blickar. Som alltid får mig att misstänka att ingen egentligen tycker om mig. Som får mig att tvivla på att någon vill vara min vän. Nej jag söker inte bekräftelse på saken, utan det är ett konstaterande. Jag tror alltid att ingen tycker om mig, och ifrågasätter mig själv dagligen varför någon skulle vilja vara vän med mig?
Det här medför att jag stött bort människor, alla de jag tyckt om genom åren. Slutat umgås för att jag varit så rädd att de egentligen inte tycker om mig, och därav kommer bedöma mig att jag slutat umgås med dem till sist. Många gånger med orden i huvudet som sagt:
”Du är för fet för att umgås nu. Tänk på vad de kommer tänka och tycka.”
Om du bara visste hur många som jag inte träffat på många år fastän jag tyckt så mycket om dem. Bara för att ätstörningen talat om för mig att, de gillar dig inte och vill du förnedra dig själv med att visa upp att du är tjock också?
Varje dag kämpar jag nu extra mycket för att bli frisk. Funderar på vad jag skulle vilja våga göra. Umgås med människor? Går det ens? Kanske, jag är trött på att det är ätstörningen och jag. Jag vill vara jag och umgås med någon annan, någon som vill mig väl.
Jag kör en bloggutmaning i februari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
För att vara helt ärlig? Det gör jag inte direkt. Till saken hör att jag fyller år så tätt in på alla hjärtans dag att det aldrig blivit av. Men vem vet? Blir idag, dagen något annat sker? Dagen är fortfarande ung så att säga.