Författaren av denna blogg föddes en februaridag mitt under pågående Vinter OS 1984, i den lilla byn Orsa belägen i norra Dalarna. Ser mig som en bloggveteran eftersom min blogg startade 2004, och jag aldrig ser en dag där jag kommer sluta blogga.
Den största händelsen i mitt liv var den 3 oktober 2004, vilket dagen William gjorde entré i mitt liv och gav mig den finaste titeln man kan bära enligt mig, mamma.
I hemmet fanns tidigare vår svarta mellanpudeltik Skilla född 19 september 2019 som lämnade jorden i en bilolycka 15/4-23 med stor sorg & saknad och en smärta avgrundslik, där sorgen gör mig påmind om henne varje dag.
Sedan den 22/4-23 finns den svarta mellanpudeltiken Lizzla i hemmet, och hon är Skillas lillasyster och föddes den 25/2-23.
I hemmet fick också ett 120 liters akvarium med invånare som: fiskar, grodor och räkor.
Vi bor i en etagelägenhet på 115 kvm i centrala Falun, 4 rum och kök. Vilket passar mig bra, eftersom inredning och hemmet är något jag lägger ner stor tid på.
Jag har ett relativt normbrytande liv, där jag först skaffade jag barn, och startade min väg genom att utbildas och utbilda.
Till yrket är jag specialpedagog och speciallärare, men utöver det är jag även: lärare, förskollärare, undersköterska, doula, hjälpmamma i Amningshjälpen och kursledare i Amningskurs för blivande föräldrar.
Mer om allt detta finns under menyn:
♥Madeleine Stenberg | Orsakullan♥
Kontakt & sociala medier.
Ja, när man halkar och första sekunden inte bryr sig om man är skadad utan stirrar runt för att se så att ingen såg 😉
Hehe ja är ju så 😅
Du har rätt, det är pinsamt, åtminstone i din ålder eller yngre;-)
Haha kan nog finnas en sanning i det 😅
Håller med. När jag halkar vill jag att ingen ser mig- och jag halkar väldigt ofta av någon konstig anledning. Jag går försiktigt medan dom som stegar på som om det vore bar backe inte verkar ha några problem.
Nej fy! Sånt är hemskt!