När jag läste den här rubriken kände jag bara spontant: Inte alls!
Jag jobbar i grundskolan och vi har fått fortsatt arbeta som ingen pandemi varit i sikte. Visst det var några justeringar, med matsalen och handtvätt men annars var hela våren och enda tills för en vecka sedan som att skolan inte berördes av pandemin. Vi har haft möten i trånga lokaler, suttit armbåge mot armbåge. Några har varit rädda, andra inte alls. När någon vågade höja rösten, fick vi höra att: ”TÄNK på vården, de har det tufft. Ni jobbar bara i klassrum”. Vi har fått höra att vi inte ska klaga för vi sitter inte lika nära som förskollärarna eller jobbar lika tajt som fritids. Många av oss har gråtit, varit frustrerade men ändå gått till jobbet. Flera av oss undrar nog över andra jobb när pandemin är över, för varför ska man jobba i ett yrke som flera av oss känner sig som vi är människorna som räknas lite som: ”Lite svinn får man räkna med.”
Medan man hör hur det sägs att vi inte jobbar så nära barnen, inser jag att människor inte har någon inblick i dagens klassrum. Trånga lokaler utan ventilation, alldeles för många barn på alldeles för liten yta. Lärare har inte katederundervisning längre utan rör sig runt i klassrummet, sätter sig på huk bredvid eleverna i ansiktshöjd. Man bli ofta hostad på det ingår i jobbet. Men vi är den bortglömda gruppen, vi förtjänas att bli smittade. Vi är gruppen som får gå under ”svinnet”.
Så nej mitt jobbliv har inte förändrats i att ställa om, snarare en medvetenhet kring att vårt jobb ligger oerhört lågt i samhällets ögon.
*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Du är tapper och som alla andra lärare. Visst är bra konstigt att ni inte är mer skyddade. En skam÷(
Ta hand om dig vännen!!
Kram
Tack så är det verkligen <3.
Ja det är nog så tyvärr. Och det är så sjukt.
Samma med att det tjatas om att alla ska gå i skolan. Även barn till föräldrar i riskgrupp. Det är ju inte staten som skq bestämma om föräldrar i riskgrupp ska ta den risken.
Tänkte skriva att du är duktig som jobbat på. Och det är du. Men samtidigt har väl du o andra lärare inte så mycket val.
Ja fy :(. Det är så galet, hur kan det ens vara så? Nej det är ju så <3
Det är bedrövligt med vilken nonchalans man behandlat lärare (även elever), de sista fallen varvid ett 7-årigt barn, nära till mig smittats på skolan och flera barn och personal har smittats, nu är såklart även hans mamma smittad… Det andra fallet gäller en sjundeklassare som smittats, klasserna skulle få distansundervisning i 3 dagar och sedan komma tillbaka till skolan igen, rekommendationerna är ju en vecka, men med FHM icke klara råd kan rektorer och chefer gå efter eget tycke.. Jag tror skolorna är en stor smittspridare i samhället nu, stäng skolorna på måndag, alla barn/ungdomar hemma i karantän en vecka så slipper vi nog en stor smittspridning… Vi hade 24 smittade från utbrottet av corona den 20 november i vår kommun, 24 dagar efter har vi 76 smittade…
Ja fy, det är helt sjukt hur lite de brytt sig om folk som går eller jobbar på skolor :-o.
Håller med dig. Lärare, förskollärare, butiksanställda, städerskor och säkert några yrkesgrupper till har inte beaktats alls under pandemin. Man har liksom inte lyssnat på dom alls. Tycker det är oerhört tragiskt och fruktansvärt orättvist.
Nu ska jag absolut inte vara elak, men har du tänkt tanken att det inte alls är helt fel att du är sjukskriven med ditt knä/ben. Om jag var dig skulle jag försöka förlänga sjukskrivningen.
PS. Knip åt munskyddet uppe vid näsan, då är det tätare. DS.