Jag har verkligen ångest inför morgondagen. Jag har bott här i våran trea sedan 1 december 2006, och är därmed ovan vid det här med besiktning. Jag funderar på hur det ska gå när person kommer hit imorgon och går igenom lägenheten. Det är absolut små slitage, senaste tapetseringen som gjordes i Williams sovrum, kök och vardagsrum var över tio år sedan. Hallen var nog säkert 7 år sedan och så mitt sovrum var för 3 år sedan. Mitt sovrum ser tipptopp ut, men det är de där det gått tio år som jag känner oro inför, just för att ja det är klart att det inte ser nytapetserat ut även om det är fint. Förmodligen är det ingen förutom jag då och besiktningsmänniskan som kommer se saken. Är inte rädd för att betala, utan mer det där att personen skulle säga att vi inte får flytta. Nu känns det ju inte direkt rimligt, men man får inte skriva kontrakt om inte besiktningen är gjord.
Med mitt huvud så har jag målat upp stora katastrofer. Jag har extremt kontrollbehov som hänger ihop med den ångest jag alltid bär på, så jag förbereder mig alltid för kris. Det här är skitjobbigt, men som psykologen jag gick hos sa är det ju en del i att ha varit med om trauman.
Hur som helst, mellan 8-9 imorgon så ska det besiktas. Jag tar med Skilla och William och så får jag passa på att handla vid den tiden. Man får inte vara hemma på grund av covid19. Håll tummarna att allt är som det ska, och att det är helt normalt inför flytt för mig!
Annars så ska jag imorgon fixa fransarna och sedan åker jag till Näset för att umgås med mamma i dagarna två. Det ska bli helt underbart, Skilla följer med mig dit, och William stannar hemma på eget önskemål. Jag har inte träffat mamma sedan i maj så ser verkligen framemot att få umgås med henne, det ska bli helt underbart!
