Så har jag sovit ytterligare en natt på Scandic hotell i Västerås. Jag börjar känna mig som hemma där nu. Speciellt fint kändes det när receptionisten sa att hon känner igen mig. Det blir väl så, jag har ju nu varit där ungefär en gång i månaden september-juni sedan 2017. Det här är mitt sista år på specialpedagogprogrammet, men jag har en plan att söka vidare till speciallärare efter detta och då blir det ytterligare ett års studier.

Rummet igår är jag ganska säker på att jag bott i tidigare. Jag gick in, pratade med mamma och sedan så gick jag ut på en liten promenad. Planen var att gå ner och äta på stan, men när jag såg en lastbilschaufför i kalsongerna fick jag panik och gick till Max istället. Tyckte det kändes läskigt att han reste sig där i förarsätet och visade upp sig i kalsonger, var liksom själv där jag gick så ringde Björn för att prata medan jag gick tillbaka. Min hjärna som alltid ställs in i katastrofläge.

Efter Max gick jag tillbaka till hotellet, och laddade telefonen. Jag hade även upptäckt till min glädje att det fanns ett badkar på mitt rum så beslutade mig för att täppa upp ett bad. Tänkte mest av bara hur skönt det var att få vara på hotell, efter en lång dag på högskolan. Jag lovade ju er ett inlägg igår, men jag tog och prioriterade bara mig själv och lugnet en stund. Så ska skriva när jag kommer hem idag istället.

Det är verkligen något helt underbart med badkar på hotellen. Att få krypa ner i värmen och bara njuta, jag fullkomligt älskar känslan och tycker det är helt ljuvligt när man är på hotell.

I skrivande stund sitter jag på högskolan, jag har ätit en helt ljuvlig hotellfrukost på Scandic Hotell i Västerås som vanligt. Idag ska jag ha föreläsning, vara med och strukturera upp vårat PM vi ska skriva tillsammans inför examensarbetet denna termin, helt sjukt att det är så nära nu. Jag är liksom snart examinerad!