En sång för livet.

Inlägget är i samarbete med Lavendla.

Jag skräms av döden, det finns inget att göra åt den. På samma vis som vi vet att vi fötts och inte levt här på jorden alltid, vet vi att vi ska dö och ingen vet vad som händer efteråt. Vi kan sia som saken, kanske kommer vi att återfödas, kanske vi kommer att hamna i himlen eller så blir vi en del av luften. Men ingen av oss vet vad som hände innan och efter vi fanns, visst kan någon berätta om innan vi fanns men vi kan inte veta.

Just begravningar går jag inte på, jag har beslutat mig för att jag ska ner i jorden direkt. Ingen obduktion utan ha ner mig i jorden, eller bränn min kropp först för jag vill inte bli uppäten inifrån och ut. Jag har trots detta tankar kring låtar som mina nära skulle kunna få spela om de nu skulle vilja ses efter min död. Någonstans vill jag nog att Utan dina andetag av Kent kan få spelas, men även kanske Koppången då jag känner en viss form av inre ro när jag hör den. Det känns som den för mig tillbaka till skogen och de rötter som vi människor kommer i, när vi tänker på livet mellan naturen och världen samt en del av jaget.

Visste du att Lavendla Arkivet erbjudet dig en tjänst i att spara den sång du vill ha på din begravning? Att du där kan får det sparat så dina nära inte behöver välja själv. Det är ändå så mycket att så i när någon dött så valet av sång kan ju underlätta att låta dina nära slippa göra. Lavendla finns i Falun och utifrån tjänsten de erbjuder känns det onekligen som ett bra alternativ att välja.

Har du någon sång du tänker på till din begravning om du ska ha det? Eller vill du att något spelas efteråt om dina nära samlas istället för traditionell begravning?