Jag skulle skrivit detta igår, men jag fann aldrig orden eller ro i kroppen. Igår var det en vecka sedan den värsta dagen i mitt liv inträffade. En vecka med sorg, en veckan där en bit av mitt hjärta slets ur min kropp.

Det gör så ont och varje dag försöker jag förstå vad som hänt. Det är så smärtsamt!

Jag tog med William till Ta till vara igår bara för att göra något, träffade min bror och kramade om honom. Vi åkte sedan hemåt, min syster Melissa kom hit och lämnade sin hund Sotis, vi ska vara hundvakt tills söndag. Det är läkande med djur!

Björn bytte bildäck på min bil, sedan bjöd jag på pizza som var hemmagjord. Det känns så märkligt att livet ska fortsätta samtidigt som en del saknas mig.

69 kommentarer

  1. Jag beklaga sorgen 🙁 Det är så svårt att tänka sig att man ska leva ett normalt liv när man är mitt uppi det värsta. Det låter som att ni haft några trevliga stunder trots allt och så mysigt att du får krama på en hund ett tag <3

  2. Så snällt att Björn bytte till vinterdäck på din bil. Hemmagjord pizza är ju så gott. Så mysigt att vara hundvakt till din syster hund. Se till och mys med hunden extra mycket nu 🙂

  3. På något märkligt sätt fortsätter livet även när det känns som att det har stannat just i det där tragiska ögonblicket något smärtsamt händer oss <3

  4. Har aldrig vart med om det men kan tänka mig hur konstigt det måste kännas att man ska fortsätta som ”vanligt” efter.. Vad mysigt att få ha en hund hos sig, speciellt nu, för det är som du säger läkande!
    Kramar<3

  5. Jag har ingen aning om vad det är som hänt men det är ju väldigt förståeligt, ingenting du måste berätta för oss.
    Men i dina texter märker man att någonting inte står rätt till. Önskar så man kunde göra något.
    Ett litet meddelande hjälper kanske inte mycket, men ändå. Jag skickar lite kramar iallafall.

  6. Jag förstår känslan kramar om det är konstigt att allt runt omkring typ är som vanligt när det känns som hela världen ramlat sönder och man står där mitt bland spillrorna… ensam.
    Skönt William har kommit hem och sällskap av hunden blir bra för Er båda.
    kram

  7. Vilken tur att man har sina nära och kära i dessa svåra stunder. Ta hand om dig! Många kramar ❤️❤️

  8. Jag vet inte vad som hänt, men jag förstår att det är en stor sorg av något slag som du upplever nu. Så bra att ni kan vara hundvakt nu, det är som du säger, djur har en läkande inverkan på oss. Kramar <3

  9. Vad gott med hemmagjord pizza 🙂 ja det är något speciellt med djur och hundar framför allt dom finns där när man behöver tröst 🙂

  10. Känner sååå mycket för dig, minns hur jag mådde i början. Det blir faktiskt aldrig bättre eller lättare om jag ska vara helt ärlig, men man lär sig leva med sorgen om du förstår hur jag menar <3

  11. Det är så märkligt det här med sorg. Samtidigt som det har skapats ett smärtsamt och plågsamt tomrum där någon fattas och livet stannar, rullar allting runt omkring på som om ingenting har hänt i världen. Det känns helt obegripligt att en människa plötsligt från ett ögonblick till ett annat kan sluta existera. Inget jag skriver kan lindra smärtan, men jag sänder mina varmaste kramar till dig❤

  12. <3. Vad fint att läsa att du trots sorgen ändå aktiverar dig. Jag tror det är viktigt. När min svärfar dog i januari såg min svärmor till att göra saker väldigt tidigt för att inte gå ner sig helt. Sen är det klart alla sörjer olika, men hjärnan mår nog bra av lite stimulans även när man är ledsen.

  13. Ja är ju tyvärr så att livet flyter på som vanligt, vilket är bra också, men det känns ändå ej rätt eller ja vad ska man säga. Så gott med hemmagjord pizza

  14. Det låter i mina ögon som om att du har förlorat någon väldigt speciell person som stod dig väldigt nära.Alla sörjer på sina speciella sätt och det är absolut inget fel att känna som du gör just nu.Jag tänker på dig varje ögonblick och hoppas på att du ska hitta glädjen igen.Skönt att höra att du inte är ensam utan har din son hos dig nu ❤

  15. Stor KRAM till dig hjärtat. Det är ändå skönt att läsa att du verkligen försöker göra det du brukar. Massor med kramar till dig.

  16. Åh verkar som en tuff vecka. Skönt att omge sig med sina nära ifall man inte mår bra. Hoppas verkligen du får en bra helg och en ny, bättre, vecka nästa vecka 🙂 // Petra Elisabeth

  17. Just det där med att livet går vidare som att ingenting har hänt medan man själv har gått i en miljon bitar känner jag så väl igen. Det är nästan det som är absolut svårast att acceptera.

  18. Vad skönt att ni har varandra, o det är som du skriver läkande med djur! Jag hoppas du får möjlighet att fokusera lite på sotis i helgen och kunna återhämta dig lite.

  19. Vad fruktansvärt hemskt det låter, även om jag inte vet vad det gäller. Den värsta dagen i ens liv. Det är tungt. Jag har inte mist en nära anhörig så den smärtan vet jag inget om…

  20. Läser ikapp. Känner tomheten. Några tårar rinna. Vackra kvinna. Du är så jävla stark, skarp. Klok. Du går igenom mycket nu, med sorg som tynget. Frihet från ätstörningarna är en välsignelse när den dagen kommer.
    Dina rader är som tio liv, mitt i vardagen finns det. Mellan att få skåpen uppskruvade och äta på max, vara hundvakt och träffa familj. Finns det minsta lilla jag kan göra, fråga.
    Tänker på dig♥️

  21. Läser ikapp. Känner tomheten. Några tårar rinna. Vackra kvinna. Du är så jävla stark, skarp. Klok. Du går igenom mycket nu, med sorg som tynget. Frihet från ätstörningarna är en välsignelse när den dagen kommer.
    Dina rader är som tio liv, mitt i vardagen finns det. Mellan att få skåpen uppskruvade och äta på max, vara hundvakt och träffa familj. Finns det minsta lilla jag kan göra, fråga.
    Tänker på dig♥️

    1. Tack fina du, dina ord berör mig. Det är som att jag kämpar på med livet men ändå inte riktigt förstår hur det går till. Jag går på någon slags mekanisk rytm där min kropp låter mig överleva men min hjärna är tömd.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.