Jag skulle skrivit detta igår, men jag fann aldrig orden eller ro i kroppen. Igår var det en vecka sedan den värsta dagen i mitt liv inträffade. En vecka med sorg, en veckan där en bit av mitt hjärta slets ur min kropp.
Det gör så ont och varje dag försöker jag förstå vad som hänt. Det är så smärtsamt!
Jag tog med William till Ta till vara igår bara för att göra något, träffade min bror och kramade om honom. Vi åkte sedan hemåt, min syster Melissa kom hit och lämnade sin hund Sotis, vi ska vara hundvakt tills söndag. Det är läkande med djur!
Björn bytte bildäck på min bil, sedan bjöd jag på pizza som var hemmagjord. Det känns så märkligt att livet ska fortsätta samtidigt som en del saknas mig.