Jag fortsätter tänka att vi har sommar ännu, även om det idag betyder att min semester är slut och jag börjar ett nytt läsår som lärare. Det här året kommer jag även börja mitt andra år mot vägen till specialpedagog. Mitt andra år, om ett år fram i tiden så kommer jag börja mitt sista. Åren går så fort, och ibland undrar jag över hur det kommer sig att tiden har en förmåga att sticka på i den takt den gör.
Vi börjar klockan 11:00 idag, då ska vi fika och umgås, träffa mina kollegor igen. Det blir bra, jag tror att det här arbetsåret har mycket att ge och det blir positivt på många sätt. Det blir bra, även om jag just nu känner mig orolig i kroppen och det inte är arbetsrelaterat utan på det privata planet.
Jag har tänkt en del på det här med att jag lider av PTSD, det påverkar min vardag och gör att saker känns så tunga i perioder. Ju längre tiden går desto mer medveten blir jag om att det är som ett handikapp. Det är skönt att veta att bakom mitt beteende finns det saker som påverkar mig, som gör att jag blir så här när saker sker runt mig som jag inte kan kontrollera.
Igår satt min fina granne Jennie här utanför, jag satte mig på bänken bredvid henne och så pratade vi en stund. Jag sa den där myten om att ”vad som inte dödar dig, gör dig starkare”. Det är sådant förbannat bull-shit, sådant säger bara människor som gått igenom någon enstaka kris och sedan känner att de gick hela ur skiten. För oss andra som varit med om kris efter kris, som mött ångest efter ångest blir det aldrig så. För oss blir det en kronisk förbannelse där man till slut känner sig som någon sitter där ovan och skrattar åt hur mycket prövningar man ska få innan man knäcks totalt.
Jag har inte blivit starkare av att ha psykisk ohälsa, jag har inte blivit starkare av att gråta eller bli förbannad. Aldrig någonsin har jag gått ur detta skit som uppkommer i livet utan istället blivit svagare, och svagare för varje gång. Visst jag kanske håller huvudet ovanför ytan och ger en falsk marknadsföring av att vara glad. Men på insidan brister jag, går itu, sliter mitt hjärta ur kroppen.
Det här blev inget glatt inlägg, det här blev bara så djupt det kunde bli. För just nu är djupet i mitt hjärta så oerhört upprört och trött. Jag vet att så fort livet känns för bra så ska man vara vaksam, för det finns alltid den där stenen som tar tag i din fot och fäller dig tillbaka till verklighetens hårda värld.
Jag håller med. För min del, som oftast mår ganska bra utan att tex ha psykisk ohälsa, eller varit med om något traumatiskt kanske det stämmer för. Men de som faktiskt har det tufft kan jag förstå att det INTE stämmer för. Man klarar inte av motgång efter motgång, även om man lyckas hålla huvudet ovanför ytan. Stor kram till dig, hoppas du mår bättre snart. ?
Visst är det så, till sist orkar man inte mera. Man är ju bara människa och vi brister också till slut tyvärr :(.
Jag förstår hur du tänker och håller med dig. Det är otroligt svårt och sjävklart att allt det tråkiga som drabbar oss lämnar sina spår på ett eller annat sätt.
Visst är det så 🙁
Vilken härlig och skön start på läsåret att börja med fika och träffa kollegorna.
Ja det var det :).
Hoppas verkligen att du kommer att må bättre! Önskar dig allt gott! Kramar <3
Tack <3
Jag förstår vad du menar och hur du tänker. Jag kan känna samma sak, samtidigt så känner jag efter snart 20 år med psykisk ohälsa och daglig ångest att jag HAR blivit starkare av min psykiska ohälsa. Den har lärt mig att se saker på ett annat sätt, att kunna sätta mig in i andras situationer och förstå dem så gott jag kan. Den har gjort att jag krigar och bevisar för mig själv att trots att jag har daglig ångest så reser jag mig ändå och krigar. Den bevisar på något sätt att jag faktiskt kan eftersom jag inte längre låter mig tryckas ned av den dagligen utan reser mig igen. Jag vet inte om jag hade tänkt och varit den jag är utan min psykiska ohälsa. Men självklart blir jag trött på att må dåligt och vill leva ångestfritt, så det är svårt det där tycker jag. :/
Jag känner inte alls så, har mått dåligt till och från så länge jag kan minnas. Men det har blivit värre med varje kris jag gått igenom. 🙁
Du kommer fixa detta fina Madeleine!! Försök inte vara så hård mot dig – DET ÄR OKEJ ATT INTE MÅ TOPPEN!!
Jag sänder styrkekramar 🙂
Nej jag vet det <3. Kramar!
Massor av kramar ❤️❤️
Jag tror att när det gäller dumma, ogenomtänkta och klämkäcka myter och talesätt så går det tretton på dussinet. Det är precis som du säger lätt att klappa sig på bröstet och känna sig extra stark om man tagit sig välbehållen ur nån enstaka kris. Men när livet ger en käftsmällar så hårda att huvudet nästan ramlar av – gång på gång – så får man kämpa hårdare än vad många kan förstå ibland för att lyfta en näsborre över ytan.
Eller hur :(. Det är verkligen så, klart det är lätt för någon som upplevt en kris att se sig själv som starkare. Men om man fått uppleva det gång på gång, till sist orkar man inte mer. Man går sönder inombords 🙁
Usch, så jobbigt att du känner så. Jag har faktiskt fått känslan av att du är så glad och positiv egentligen. Jag tror ändå på det där uttrycket, men det tar oss olika lång tid att komma dit att vi faktiskt blir starkare. Jag har gått igenom en hel del som har varit mycket tufft och haft långa perioder där motgångarna avlöser varandra, men varje gång som jag kravlat mig upp på benen igen och kan få lite perspektiv så har jag känt mig som en bättre och starkare version av mig själv. Jag hoppas innerligt att du också kommer dit att du kan ta dig ur dina svårigheter snart och se hur mycket du har lärt dig på vägen.
Jag kommer nog aldrig dit, mitt liv har varit kanat med trauman och liknande och därmed så är det inte så enkelt för mig. Jag hoppas så innerligt att min psykolog ska höra av sig, för jag behöver verkligen tala med henne. <3
Så sant det du skriver. Håller verkligen med om att ”det som inte dödar stärker” är bullshit! Vissa grejer lämnar en förstörd och trasig.
Du är stark som orkar dela med dig! ❤️
Visst är det så, ibland känns det liksom som något vissa saker för att det ska kännas bättre. Men det gör ju inte det om man får skit på skit :(. Kramar <3
Alltså du sätter känslorna så bra i texten!har haft PTSD men lyckats blivit frisk från det, vägen dit var lång. Jag håller med dig,när livet känns för bra så är det som att man väntar på den där gömda handen som väntar på att dra ner än, förstöra ens inre styrka man byggt upp under en längre tid. Därför vågar man inte vara glad,för man tror inte att man får vara det en längre tid! kram?
Alltså du sätter känslorna så bra i texten! har haft PTSD men lyckats blivit frisk från det, vägen dit var lång. Jag håller med dig,när livet känns för bra så är det som att man väntar på den där gömda handen som väntar på att dra ner än, förstöra ens inre styrka man byggt upp under en längre tid. Därför vågar man inte vara glad,för man tror inte att man får vara det en längre tid! kram?
Stor kram till dig med <3. Visst är det så :(. Det blir så tungt till slut och man undrar hur mycket en människa ska behöva ta. Varför vissa också är dem som får lida allra mest. Det är sorgligt :(.
intressant me djupa tankar kram
Ja, jag ska riktigt vara ärlig hyr man ska tyda den myten…..
Det beror ju från person till person hur man man ska mäta styrka på och var man finner styrkan.
Ja, nu är tiden kommen för kommande läsår och semestern är slut tyvärr// sköt om dig
Ja jag tror det kan vara så.
Jag har under större delen mått psykiskt dåligt och varit med om många så kallade kriser. Men jag försöker tänka positivt, jag tror absolut att man kan bli starkare för man lär sig något nytt hela tiden, om det är en kris eller ett beteende så får man alltid en ny erfarenhet och det gör oss starkare. Jag tror inte att man ska gräva ner sig allt för mycket, utan livet har sina motgångar och så är de för alla. En kris för mig kanske inte är en kris för någon annan, vi alla har olika styrkor och svagheter och vi hanterar dem olika i olika tempon. Jag använder uttrycket ”det som inte dödar de härdar” och jag tycker inte det är bullshit. Jag tror mer på vad man går in med för inställning, går man in för att man stärks efter en kris så kanske man gör de, man måste försöka se de positivt även om de är svårt och känns skit. Jag hoppas du förstår vad jag menar 🙂 Hoppas allt känns bättre snart, kram <3
Så trodde jag också när jag var yngre, men när man senare inser hur detta tagit ifrån mig så mycket på vägen vet jag att så inte är fallet för alla. För vissa kanske det är så om man har enklare kriser, men för människor som gått igenom rejäla svårigheter och aldrig någonsin får komma upp i räddningsbåten är det inte längre lika övertygande.
Ett intressant ämne du tar upp faktiskt! Vet inte riktigt var jag själv står i detta, men jag kan hålla med om att man blir inte starkare, utan man lär sig att leva med psykisk ohälsa på ett eller annat sätt, men starkare skulle jag inte påstå att man blir.
Precis, det är inte så himla enkelt. Jag tror att människor som tänker annorlunda gått igenom enklare saker, medan vissa av oss får det så jobbigt att man faktiskt bara blir svagare och svagare 🙁
kramar om
Möjligtvis blir man starkare efter en erfarenhet, man lär sig hantera svårigheter på ett annat vis.
Själv så tror jag att kanske jag förändras av det som sker och ser på livet med andra ögon.
Klyschor år väl sånt man tar till då orden tryter.
Tack fina du. Jo det är nog så, jag känner att jag haft för mycket nu. Jag känner mig inte stark längre utan svagare och svagare. Till sist kanske jag brister totalt 🙁
Ja det låter lite tungrott, jag hoppas du finner lite ljus så att du håller ihop, fina du 🙂
Hoppas att nya läsåret ger dig glädje och inspiration 🙂
Ja det är verkligen det just nu :(. Tack fina du! Jag hoppas det blir något som skingrar mina tankar en stund.
Tror det ligger mycket i det. Frågan är väl bara som det känns ibland hur mkt man tål innan man går sönder totalt. Det handlar också om att orkar sig igenom motgångar.
Kram
Ja man orkar inte allt till slut, det är där jag befinner mig nu känner jag. 🙁
Intressant inlägg <3
Jag tror många människor, inklusive jag själv ibland, säger sånt för att ha något att säga. Försöka hitta en tröst i sitt elände. Man vet samtidigt att det inte är till någon hjälp egentligen, för som du skriver så gör varje händelse att man mår sämre eller blir svagare. Man känner ju sig inte direkt bättre av att bli nedtryckt gång på gång. Och vad spelar det för roll om man skulle bli starkare om man ändå hela tiden utsätts för tråkiga saker? Jag är hellre normalstark än går igenom kriser hela tiden.
Hoppas, hoppas det kommer en ljusglimt snart. <3
Det kan nog vara så <3. Ja det är ju verkligen så, hur mycket stackare blir man om man känner sig att man ska gå sönder till slut 🙁
Men åh, kämpe du är och jag skickar styrkekramar <3
Tack <3
Usch va jobbigt. Hoppas du mår bättre snart massa styrkekramar 🙂
<3
Även om det inte var ett glatt inlägg så var det ett väldigt bra och viktigt sådant. Fint att du delade med dig för livet fungerar inte som klämkäcka ordspråk…
Tack <3. Det är ju inte alltid man är så glad tyvärr, men man får känna så <3. Tack fina du 🙂
Jag har med blivit svagare och svagare.. 🙁
Förstår precis <3
Jag har gått igenom mer än de flesta, och jag tror ändå att man växer genom att klara av det. Livet är inte rättvist, men det är bara att fixa det. Sen vet jag inte hur man mått om allt varit enklare.
Jag tänker att vad man gått igenom inte är en tävling. Jag har varit med om massor med skit, men ser det ändå inte som jag varit med om mer eller mindre än någon annan. Alla bär vi vår ryggsäck. Däremot orkar man inte till sist. Sen är livet inte rättvist nej, men för den sakens skull kan man ju undra över hur mycket psykisk misshandel i form av tragedier en människa ska behöva klara av. Jag kanske växte förr men numera krymper jag.