Hur jag hanterar stress idag, det är en fråga jag väl känner för att svara på. Som ni vet så fick jag utmattningssyndrom för prick två år sedan. Jag var helt slut mentalt och mådde verkligen skit, kroppen svarade inte och så heller inte insidan. Jag hade pressat mig framåt, mot något jag egentligen inte tyckte om men ansåg någonstans att jag var tvungen till.
Idag är jag mer noggrann med att säga stopp, det gör att jag inte längre gör det lilla extra, eller stannar längre än jag behöver. När min arbetsdag är slut då är den också slut. Jag gör det som förväntas av mig men inte något mer. Samtidigt så arbetar jag 75% och studerar 50% så jag skulle säga att det finns belägg för att mitt arbete är hårt nog ändå.
Jag tar promenader för att varva ner, försöker hitta saker i vardagen som gör mig glad. Läser bloggar för att det mentalt varvar ner hjärnkapaciteten, pratar med någon vän och försöker att skratta ofta.
Utöver det är jag väldigt noga med att vara lyhörd inför min kropp och vad den talar om för mig. Den visar tydligt när den inte tycker om det jag gör för stunden och då lyssnar jag.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
