När jag skriver den här texten så befinner jag mig på en ganska otippad plats och har valt ett helt annat liv än jag trodde att jag skulle leva innan jag valde att skaffa barn. Jag befinner mig på Åland, ett örike mitt emellan fasta Finland och Sverige, och här har jag valt att bosätta mig för att kunna göra något som inte är möjligt i Sverige idag. Vi har valt att fullt ut vara en del av våra barns utbildning och deras uppväxt, vi har valt hemskolning som undervisningsform för våra barn. Jag hade däremot inte tänkt gå in på hemskolning som ämne denna gång utan jag hade tänkt berätta vad som gjorde att jag valde och hamnade på denna väg i mitt liv.
Personlig utveckling har alltid varit väldigt viktigt för mig och att följa sitt hjärta har varit min ledstjärna i livet sedan tonåren. Att följa sitt hjärta har faktiskt blivit något som har fått chans att befästa sig även starkare allt eftersom jag har blivit äldre, skaffat familj och upptäckt att vissa val premieras i samhället framför andra. Hela vårt samhälle och normen där i är byggt så att alla ska följa samma mall och ges en känsla av att vara duktiga om de följer den utstakade vägen. Den utstakade vägen är ofta enklast att följa i form av att man inte behöver fundera så mycket på vad man gör och varför man gör det utan man gör helt enkelt det som förväntas av en utan att fundera vidare på det. När jag fick barn så svämmades mitt liv över av information, möjligheter, livsval, insikter, känslor, erfarenheter och jag genomgick närmast en metamorfos. Från att ha varit en väldigt vilsen själ som ändå byggde mitt liv på det som samhället och min omgivning matade mig med så vågade jag ta ett steg ur det och ta till mig information som vid första anblick skrämde mig för att vara helt ärlig.
Jag har märkt det, allt eftersom åren passerat, att jag instinktivt reagerar med rädsla för nya och främmande saker och det har tagit mig ända fram till idag att inse det. För att veta vad det innebär att följa sitt hjärta behöver man också veta hur det känns i kroppen när det är rädslan och osäkerheten som talar. Jag har många gånger blandat ihop de olika känslorna och insett att i princip alla fall då jag provat något som jag länge velat göra och känt negativa känslor när jag provat det trott att det var min inre kompass som visade mig att detta trots allt inte var rätt väg att gå. Men jag har gjort otroligt många och nya upptäckter om mig själv genom åren och det är att jag lärt mig se skillnad på rädsla och att ha en dålig magkänsla över något (= att något känns fel). Det är väldigt snarlika känslor, åtminstone i mitt fall, och har varit svåra att särskilja. Det jag har lärt mig genom den insikten är att ha tålamod och inte förkasta något jag drömt om att göra väldigt länge för den initiala känslan som uppstår. Ger jag det bara ett par gånger eller dagar får mitt jag äntligen utrymme att få säga sitt och det blir betydligt enklare att höra vad hjärtat viskar bakom rädslans högljudda rop. Jag hinner på något vis landa och har då möjlighet att ta del av hela mitt känslospektrum och kan se bortom rädslan.
För något jag inte tänker låta styra mitt liv är rädslor. Om vi låter rädslor styra våra liv så slutar vi utvecklas som människor, vi står still och vissa börjar t.o.m. att stagnera så småningom. Att så still i livet är inte något dåligt i sig så länge inte grunden till att man står still är av den paralyserande typen som grundar sig i rädslor om att nå sina drömmar, göra enkla förändringar eller lära sig något nytt om sig själv. Att stå still på samma punkt under en tid kan t.o.m. vara utvecklande för det är en konst i sig, men fundera en extra vända om du står där du gör idag för att du känner dig uppfylld och lycklig eller av ren vana och ett sting av rädsla.
Jag sitter alltså här i dag, på ön mellan Sverige och Finland, och har aldrig känt mig så fri och genuint lycklig. Jag vågade ta ett steg i mitt liv som jag drömt om i flera år, ett steg som innebär att jag har friheten att bygga upp ett liv som känns rätt för mig och vår familj. Det är en så otroligt uppfriskande känsla att ha vågat och gjort slag i saken efter så många års drömmande och för att inte tala om alla hjärnspöken som varit och hälsat på längs vägens gång! Jag har även många gånger tvivlat på både mig själv och mina drömmar och kanske någonstans där långt inne ifrågasatt om jag verkligen varit värd att nå dem där drömmarna.
Kanske bor det någon där inne hos dig som får dig att tveka och tvivla på dina drömmar? Lyssna inte på den rösten utan blunda och känn efter med hjärtat, låt inte rädslan bli din vägledare. Ställ dig frågan; Vad längtar jag allra mest efter att göra? Och ta ett stort steg utanför dig själv och fundera på svaret på följande fråga: Om du kunde drömma helt utan begränsningar vad skulle du vilja göra i ditt liv? Vad skulle du vilja ha mer respektive mindre av? Det kan vara stort som smått. Det kan t.o.m. bestå av insikten att du vill att livet ska förbli precis som det är just idag och värdesätta det du redan har ännu högre än du gjorde tidigare. Jag uppmanar dig att våga ta resan att följa ditt hjärta. Dem mest fantastiska saker kan ske i livet när vi låter våra hjärtan funka som kompasserna i våra liv. Du behöver inte söka utåt för att hitta svaren, de bär du redan inuti dig själv. Det gäller bara att hitta de och att sedan inte glömma bort att leva de.
Det är inte lätt och det kräver mod att våga titta på sitt liv helt ofiltrerat, att gå igenom både det fina och det smärtsamma. Att våga stå helt naken och sårbar inför sig själv. Det är nog inte förens då man kommer åt kärnan av sig själv och kan sålla bland hjärtats röst, andra människors åsikter, ens egna rädslor och samhällets fyrkantiga låda. Du är värd lycka och välmående och du är så mycket mer än vad du presterat hittills i livet. Vad du presterat eller hur duktig du är, är ganska oviktigt när det kommer till kritan. När du ligger på din dödsbädd vad kommer du ångra allra mest att du inte tog dig tiden att göra? Idag är inte dagen då du dör, idag är dagen då du har chansen att följa just det som ditt hjärta har att berätta för dig. Idag är en dag att våga leva fullt ut för att du helt enkelt är värd det.
Med stor värme och kärlek
Elena
Kort om mig: Född en långfredag runt tio snåret för över 28 år sedan och jag har under den här tiden på jorden hunnit bära, föda, långtidsamma och sjala tre underbara, busiga och enormt äskade barn. Jag skriver och finns på: http://destinationlivet.com. Varmt välkommen att följa mig och min familj genom livets resa!
Tack för att ni läst och jättekul att jag fick möjligheten att skriva ett gästinlägg hos dig Madeleine.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
