Jag har varit en söndrig människa. Sedan barnsben faktiskt. Det där såret inom mig växte och växte och gjorde så himla ont. Jag trodde ärligt talat aldrig att det skulle gå över. Som ung såg jag en väg utstakad framför mig, och den var inte varken trevlig eller vacker.

 

Men mitt liv blev något helt annat än vad jag trodde där och då och det är jag  glad över. Jag önskar att jag kunde säga att det var samhället som hjälpte mig, eller någon vuxen som såg. Men det är inte sant. Jag gjorde hela resan själv med pennan i hand och idag har jag svårt att ens förstå att den där ledsna och trasiga tjejen där borta varit jag.

 

Idag är jag föreläsare och författare. Jag bloggar så gott som dagligen om psykisk ohälsa och jag brinner för att hjälpa andra. Jag vet att det finns så många tysta, snälla flickor därute som inte vill annat än att skrika och mitt jobb är att uppmärksamma dig på dem. Att få dig att se och hjälpa dem som inte alltid syns och hörs.

 

Jag brinner inte bara för ämnet psykisk ohälsa utan också terapeutiskt skrivande som jag vet är en väg till läkning. Jag vill visa alla denna enkla, billiga lösning på hur man kan ta hand om sig själv. Det är inget avancerat eller konstigt egentligen. Jag brukar säga att det är som ett möte med en psykolog fast att du pratar med pennan istället. Man skriver ner sina tankar och känslor utan att gömma undan något. Använder hjärtat i stället för hjärnan. Får fram sin sanna röst.

 

Så om du arbetar med människor, eller själv bär på sorger du vill läka våga använda pennan! Dom frågor du bär, skriv ner dem! Sedan svara du på dem själv. Vi får inte alltid de svar vi vill ha av andra, men ändå fortsätter vi att be om råd eller ställa frågor. Jag tror att svaret ofta bor inom dig. Testa!

 

Jag tänker skicka med dig en övning och jag hoppas att du gör den. Du får gärna återkoppla till mig och berätta hur det kändes eller hur det gick jessica@nestorforlag.se. Det är ju så att vi alla bär på en inre kritiker eller hur?Den är sällan trevlig och kan försöka lura på oss alla möjliga lögner. Min brukar säga att jag är tjock och ful, att jag inte kommer klara av uppgifter jag ta mig an, och att jag inte ska tro att jag är mer än andra. Vad säger din?

 

Jag vill nu att du skriver ett brev till din inre kritiker. Kanske vill du fråga den något. Kanske vill du be den dra åt helvete. Kanske vill du ha en förklaring från den eller bara säga åt den att hålla tyst. Skriv hur du vill under 10-15 min. Försök att inte reflektera eller fundera utan sätt bara pennan mot pappret och kör! Tänkt inte på stavning eller grammatik, det här är ett brev till dig själv och ingen annan så släpp hämningar och bara kör!

 

Tack för att jag fick gästblogga här och för att ni läst så här lång. Hoppas ni gillade övningen och om ni är sugna på mer är ni välkomna till nestorforlag.se Kram

 

 

 

 

Bästa hälsningar Jessica