Jag och William gick till Maxi igår kväll, när vi var där frågande han om vi inte kunde fika tillsammans. Så det tyckte jag var en fin idé, jag tycker om att göra såna saker tillsammans med William det gör mig glad. Vi satt tillsammans och skojade och hade det trevligt, det är såna här stunder jag inser hur otroligt fint det är att få vara tonårsmamma. Vårt band går mer och mer mot att vara förälder och barn till vänner. Det är så himla fint, så äkta och underbart.
Jag brukar tänka på när folk säger att de inte har samma band till sina söner som döttrar. Har det att göra med att mammor distanserar sig mot sina söner när det kommer till att prata om saker tillsammans? Att mammor helt enkelt lägger över ansvaret på pappan för att de råkar ha samma kön? Jag och William har precis samma band som jag har till min mamma och mormor. Hela livet har jag pratat och utmanat William, lyssnat och aldrig dömt hans diskussioner. Svarat på frågor och berättat när jag inte haft svaren, aldrig har jag sagt ”fråga din pappa” för att en fråga upplevt som för konstig att svara på bara för att han råkar vara pojke. Han är nämligen inte bara min son och pojke, han är även mitt barn och människa. Han är precis den han är och jag älskar honom för det.
Aldrig har jag lagt värderingar i vad han leker med, vilka kläder han vill bära eller om han vill berätta något. Istället har jag skapat en förtroendefull relation som jag tror gett mig perspektiv på vad som är viktigt.
Om jag hade känt att jag inte haft samma band till honom som jag skulle haft till en dotter, hade det varit ett sådant personligt nederlag för mig. Barn känner vad vi känner, tänk då om han fått känna att vi inte haft ett starkt band bara för han varit pojke? Bara tanken för mig känns så sorglig. Jag har burit detta barn i min kropp, vi har delat allt under flera månader han är en del av min kropp. Om jag inte känt ett lika starkt band till honom som jag gör, det hade varit helt förkrossande för mig. Men så är jag en känslig person, med oerhört känsliga tankebanor. Jag vet att vi är olika, och därför vet jag att även känslor är olika. Men för mig är denna känsla så viktig, att få känna detta band som jag gör. Det är en gåva jag är så oerhört glad över att jag känner, tacksamhet rakt igenom för att ha detta band till min son. Min älskade fantastiska människa, en person som är som min bästa vän som jag fått skapa med hjälp min kropp.
Man ska ta vara på varenda tillfälle, sen är de stora och vill inte fika med sin mamma eller pappa. :p
Visst ska man det <3
Å jag blir så glad när jag läser. Jag känner samma för min dotter.
Så fint att höra <3
Så fint skrivet!
Tack 🙂
Fint skrivit, Din kärlek till sonen märks i varje rad <3
svar Vi har ”bara” två hundar och en katt.
Tack <3 så glad jag blir :).
Så fint du skriver.
Härligt att ni har en sån bra relation. Det gör att du säkerligen kommer få vara med i hans liv i allra högsta grad. Inte bara som mamma utan även som vän. Underbart 🙂
Åh tack <3. Det hoppas jag verkligen 🙂
Precis så tänker jag också. Min son och jag är väldigt nära varandra och tycker om att göra saker tillsamnans. Jag kan inte tänka mig att jag skulle behandla en dotter på ett annat sätt. Vi pratar om allt och jag vet att han hellre frågar mig saker än sin pappa. Oavsett vad det gäller. Jag tror det är nått vi mammor byggt upp redan från början.
Det tror jag också, man får helt enkelt bygga en relation. Fint att läsa <3
Har också hört såna kommentarer om att kvinnor mer ”tar till sig” döttrar och män till söner, men varför skulle det vara så? Nej det tror jag då inte 🙂 Så fint att ni har en så fin relation, det är det viktigaste!
Jag har också hört såna kommentarer om att kvinnor skulle lättare ”ta sig till” döttrar och män söner. Men varför skulle det vara så? =) Märkligt det där, det handlar väl mer om människan/barnet som du skriver . Men så fint att ni har en så fin relation, det är det viktigaste i livet
Jag tror det är något man själv skapar i så fall, att det är en distansering. Åh ja det är det 🙂
Det är så fint att ni är så tajta! Det är ju drömmen.
sv: Ja, till jul får jag åka hemhem. Längtar!
Ja det är verkligen fantastiskt 🙂
så mysigt ni har det
jodå ja har samma ja tycker det är nog hur man e själv o hur eller vad man gör det till såklart kan säga vi nästan har mera i bland tim o ja än tjejerna tom i vissa grejer
Ja det har vi verkligen :). Visst är det så :). Tror att man skapar band med sina barn och det är viktigt 🙂
Verkligen värt att reflektera över! Jag har en 5-månaders grabb som jag hoppas få bevara relationen till i vått och torrt! ❤️
Visst är det så :). Bevara den, man får så mycket tillbaka av saken 🙂
Fint❤ hoppas att min son (och döttrar) vill hänga med mig som tonåringar- dom är ju det finaste och allra bästa man har!!
Hade inte fattat att inlägget skulle vara klart nu, jag får hoppa över det isåfall och skicka vidare chansen till någon annan!
Hoppas du får det :). Tror man bygger sånt med åren <3.
Men alltså åh så fint skrivet! Riktigt kloka tankar!
Åh tack 🙂
Vad fint du beskriver det. Härligt att läsa. 🙂
Tack :). Rakt från hjärtat 🙂
Så fint skrivet! Jag är mer på det andra sidan av det där, alltså att min mamma fick mig när hon var 22, vilket för visso inte är tonåring, men ändå ganska ungt. Nu är jag 23 och även om vi såklart har en mor och sotter-relation är det som att vi är vänner också. Det har till och med hänt att hon frågar om jag inte kommer ihåg något som hände när hon var tonåring och att jag får påminna om att jag faktiskt inte var född då, haha.
Tack :). Jag var 19 när jag blev gravid med sonen och 20 när han föddes :). Klart din mamma var ung <3, min mamma var precis fyllda 23 när jag föddes vi har också så där tajt relation. Det är så fint, att få ha det så.
Ser det så tydligt nu med sonen när han är tonåring, jag är 33 år och han 13 och vi har så kul ihop nu som hans tonårsmamma/morsa (ogillar ordet morsa, alltid gjort. Föredrar mamma). Så fint att du delade med dig :).