
Jag ligger och känner mörkret från novembermorgonen i kroppen. Funderar på varför min kropp envisas med att vakna så tidigt alltid? Varför får jag inte sova längre än till cirka 6:00 max på morgonen. Jag som gärna sovit längre och tagit igen arbetsveckan.
Idag är det lördag och utanför mitt sovrumsfönster som är täckt med mörkläggningsgardiner så är det mörkt som i natten. Nog tänker jag på den saken ofta hur mörkt vi får ha det nästan alltid, och året runt.
William sover i alla fall, han var med klasskompisarna på ungdomsgården på kyrkan här uppe igår kväll. Tycker det är härligt att han hänger någonstans med ledare istället för på stan. Det ingiver en form av lugn för mig.
Medan jag ligger här och skriver börjar jag fundera på om jag kanske skulle knyta skorna och ta mig en morgonpromenad för att vakna upp, den känslan är ju väl värd efteråt. Ska ni göra något speciellt idag?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …