Vilken lång dag det varit idag. Så där lång att huvudet inte hänger mer. Det är tur att det finns värktabletter måste jag säga. Nu ska jag inte säga att jag tycker att människor ska äta massa värktabletter men ibland så är det en räddare i nöden.
Jag har som sagt haft en tuff dag, såna dagar är det heller inte så roligt att skriva men samtidigt vet jag att skriften är min ventil och mitt sätt att lämna det jag känner för att få utrymme för annat. Så jag försöker tänka att jag får hoppa upp på hästryggen en gång till. Ibland önskar jag att jag slapp sådant, jag har kämpat hela livet. Det är något med det där att du kan inte vara stark för länge för till slut rasar du av. Jag kan inte vara stark som förut, det känner jag. Förr kunde jag bita ihop lättare, men det var förut. Nu gör jag det inte längre när något är tufft orkar varken jaget inombords eller den ytliga kroppen längre. Den vill inte, det känner inte.
En del av mig saknar så den jag en gång var. Den där glada människan som jag minns som ett skal, vart är hon? Jag önskar att jag kunde släppa människor in på livet igen men jag gör det inte, jag stannar för mig själv numera. Varför blev det så? Är det sådan jag är nu? Så många frågor i mitt huvud som inte finner svar, finns jag kvar?
Glöm inte anmäla dig till min julkalender.
Sådär tänker jag med.
Jag var alltid så glad förut,vad hände med henne?
Vart är hon?
Som jag är nu är inte jag,jag vill ha tillbaka mig själv igen 😀
Förstår dig <3, det är hemskt eller hur det som sker där på insidan som förändrar en eller hur 🙁
hoppas du får hjälp att bena ut dina frågor… <3
Det blev bättre idag, fick lite rätsida <3
Tyvärr så är det ju så… ibland är värktabletter det enda som hjälper och gör att man fortfarande står upp på bena å gör det man måste.
Kronisk värk medför att man blir dystrare, det är svårt att vara spontan å glad när kroppen värker och det enda man vill är att få lägga sig å vara själv.
Men att våga berätta om att man är svag är starkt gjort, att låta fasaden spricka och vara ärlig är bra gjort.
Visst är det så, det är precis som att det är det enda som hjälper ibland. Så fint att du delar med dig av detta <3. Tack fina du det behövs, tror det är viktigt att bidra med att man inte alltid är så glad som samhället förväntar sig att man ska vara.
Ibland är går det inte att sätta sig på hästen direkt och det är okej! Vila någon dag och börja kämpa när du är redo och orkar!❤️
Det är helt sant, det blev en vilodag för mig. Fanns inga alternativ idag trots att det var tanken från början <3.
Det skulle kunna varit jag somskrev det där. Jag är inte heller lika stark längre. Eller kanske starkare egentligen. Eftersom jag inte längre biter ihop längre utan tillåter mig att vara svag. Kanske är det egentligen så att vi är starkare nu.
Ja kanske är det så? Det är tufft :/. Dock känner man sig mer känslig håller du med? Stor kram <3.
känner igen men precis . skrivit gnäll inlägg idag men det måste komma ut oxå man orkar inte hur massa som helst. Hoppas huvudvärken försvann kramar
Stor kram <3