Så studerar du med en bebis och förskolebarn.

Ni som läst min blogg ett tag eller som läst min OM-sida vet att jag studerade från det William var tio månader tills han var åtta år gammal. Det var en väldigt spännande resa jag gjorde som studerande mamma till en bebis, och dessutom var jag ganska ung vilket gjorde att jag inte hade speciellt många vänner med barn under tiden. Jag tänkte med det här inlägget berätta lite om min resa som student och bebis/småbarnsmamma. Jag hoppas mina tips och idéer ska hjälpa er att våga ta steget ut och studera med barn. Det är ett äventyr jag aldrig kommer glömma och heller aldrig ångra.

Jag hade ingen gymnasiekompetens, eftersom jag ville få både jobb och utbildning insåg jag att studier var bästa vägen. Jag jobbade visserligen extra som timvikarie inom vården men jag ville något mer och gärna få en tjänst som var trygg för oss båda. Jag kollade upp mina alternativ och började studera hemifrån på distans. Med en bebis på tio månader krävs det planering. William sov middag så jag passade på att läsa när han sov middag, när han sedan somnade för kvällen läste jag igen. Jag skrev inlämningsuppgifter och arbetade med texter. På den här tiden hade jag ingen riktig studieteknik utan jag fick hitta en egen, jag hade skolkat så mycket på högstadiet och gymnasiet var så liten tid att jag hade luckor jag var tvungen att ta igen. Det var riktigt kul när jag insåg att jag faktiskt kunde, och att jag kunde få mer i betyg än godkänt. Det trodde jag aldrig, dessutom gillade jag flexibiliteten i att studera hemifrån, det krävdes inte av mig att gå upp en viss tid utan jag och William kunde sova och leka precis när det passade oss. Det var ett rent drömläge, och jag kan idag när jag tänker tillbaka på tiden vi fick tillsammans le. Vi hade så mycket tid ihop jag och han som jag aldrig skulle kunna få med fler barn, tyvärr.

Williams första två och ett halvt år studerade jag in gymnasiekompetensen på. Det gjorde också att William kunde vara hemma med mig, tills han själv började fråga om förskolan. Först då kände jag att nu kunde han börja på sina villkor. Vi hade det flexibelt även där och det var jätteskönt. Det året blev jag färdig med gymnasiestudierna och tog även körkort, jag var då tjugotre år gammal med en son som fyllde tre år och vi hade riktigt roligt tillsammans. Jag tror att konceptet för att lyckas med detta är att ha en plan, vad vill jag göra? Vart befinner jag mig nu? Vart är jag på väg? Vad är mitt nästa steg? Man får helt enkelt inte ge upp, utan det är viktigt att hela tiden blicka framåt och ta nästa utmaning på vägen, och det kan vara tufft ibland men vinsten du kan betala ut för mödan är dig väl värd i slutet.

Året då jag fyllde tjugofyra och William fyra år började jag på högskolan, något jag aldrig trott skulle vara möjligt. Det var heller ingen dröm för mig som barn och tonåring. Men som mamma kändes det som en självklarhet. Att studera med en fyraåring på högskolan innebar så klart att jag även här fick prioritera tiden. Jag satt uppe på kvällarna och läste, och skrev när William var på förskolan på dagarna. William fick som från när han var tio månader gammal följa med mig dit jag skulle. Till högskolans bibliotek och låna böcker, eller vara med på studiegrupper. Han växte upp med högskolan och jag med, för honom var mina studier och att mamma pluggar det naturliga. Det var perfekt på somrarna eftersom jag studerade även då. Jag och William fick långa härliga dagar tillsammans och på kvällarna och en del nätter studerade jag för att få den dyrbara tiden tillsammans med min son.

Med den här erfarenheten i ryggsäcken vågar jag säga att alla kan studera med bebisar och småbarn. Jag vågar påstå att viljan ligger hos dig, och du måste fundera på vad du är villig att ge för att våga följa dina studiedrömmar. Som ni vet läser jag på högskolan idag igen, som trettiotreåring studerar jag till specialpedagog. Nu som mamma till en tonåring, om allt går som planerat så kommer han sluta nian samtidigt som jag får min examen som specialpedagog. När jag tänker på den saken kan jag inte låta bli att le, för då har studierna funnit för honom nästan hela hans liv. En mamma som studerat och blivit något enbart för att ge honom precis det hon ville när han föddes, hon ville ge honom livet.