Kanske kommer det här inlägget provocera någon, kanske kommer det inspirera någon annan, en tredje kanske bara blir upprörd och den fjärde kanske håller med. Men jag måste få lämna några tankar från mitt huvud och placera ut det i skrivna ord. Tanken som snurrat mitt huvud sedan ungefär ett halvår tillbaka, tanken kring hur föräldrar borde få två perioder att vara föräldralediga på. Den självklara första perioden i det lilla barnets liv, och sedan perioden när det lilla barnet går mot en tid full av hormoner, känslor och sökande efter en identitet.
Jag ser hur han utvecklas från ett barn till en ung och förståndig kille. Jag märker även hur han mest av allt behöver mig på andra plan än tidigare. Han vill hänga med vänner kvällstid och snart kommer han vilja gå på kvällsbio och hänga på ungdomsgårdar. Han kommer vilja att jag hämtar honom sent på kvällen och det är då jag måste vara vaken sent så han slipper gå ensam hem på natten. Jag har genom åren fått höra ”var glad att han är pojke då kan han inte bli våldtagen”, som om att pojkar inte är utsatta för våldsbrott. Han kan också bli våldtagen men risken är även att han utsätts för det oprovocerade våldet. Ni vet det där som sker när någon blir nersparkad och slagen utan att ha gjort något.
Ja han är pojke och han är tonåring, och kanske är det nu han behöver mig som allra mest. Det kanske är just nu han behöver vägledning av en förälder som finns där för honom. En person som leder honom rätt och får honom att göra bra val i livet. I den åldern han befinner sig nu ökar också den psykiska ohälsan. Nu har inte just min son visat dessa tendenser men eftersom jag själv mådde som sämst runt hans ålder och framåt vet jag vad som kan hända över en natt. Det är flera som jag känner som hamnat i depression kring samma ålder som min son befinner sig i. Som tappat fotfästet och hamnat i det där hålet så djupt att du aldrig tror att det är möjligt att ta sig ur det igen. Vi talar om den psykiska ohälsan bland våra unga men ingen vet hur vi ska hjälpa dessa barn och ungdomar därifrån.
Är det kanske så att det är i just den här åldern som vi föräldrar skulle behöva en till period som föräldralediga? En period där vi finns där för våra barn igen, och har orken till det. Under den här perioden så sover våra tonåringar oregelbundet, även om vi har bestämda tider och mobilförbud på kvällstid så minns du säkert själv hur svårt det var att sova som tonåring? Jag minns det väl och det var tiden innan jag ägde någon mobiltelefon. Dygnsrytmen hos en tonåring förändras och sömnbehovet ökar. Precis som första året som bebis så växer du nu igen. Din kropp producerar hormoner och du är trött och grinig, muttrar och ser hur din kropp förändras, det här gör att du inte längre känner igen dig i din egen kropp.
Ditt barn vill prata med dig precis när du gått och lagt dig, och du har inte riktigt tiden men tar dig tiden. Det resulterar i att du dagen efter är trött och skulle behövt sova, men du ska till ditt jobb så du går dit trött och stressad. Sedan arbetar du hela dagen, och ditt barn ser du först vid middagen. Efter ni ätit middag så stänger ditt barn dörren till sitt rum och kommer återigen ut sent på kvällen för att prata.
Med ett spädbarn finns tiden för detta, du är uppe på natten och ger tröst och mat, och förhoppningsvis hinner du sova korta stunder både på morgonen, efter lunch och en stund på kvällen. Men med en tonåring har du ingen möjlighet för detta, trots att din tonåring behöver dig som allra mest just nu. Om föräldrar fick möjligheten till en period som föräldralediga när barnet är tonåring, skulle vi då ha möjligheten att förhindra den psykiska ohälsan? Skulle vi kunna skapa starkare band till våra tonåringar?
Hur skulle livet se ut om vi hade två perioder av föräldraledighet? Kanske skulle fler vuxna och ungdomar må bättre då? Kanske skulle vi slippa stressen över att inte hinna med våra tonåringar, och tonåringarna skulle veta att vi alltid finns där när de kommer hem. Nu har jag fördelen att arbeta deltid. Men jag har en gång gått in i väggen, jag har även varit tonåringen som med psykisk ohälsa, och jag vet därför hur viktig jag är för min son som en god förebild. Men jag tänker dem andra som inte har den möjligheten att arbeta deltid, skulle dessa må bättre av att få vara föräldralediga en period till. För att bygga bandet till sin tonåring, orka vakna nätter och vara en bra förälder? Tankarna far i mitt huvud, och jag tror det. Jag tror att föräldrar borde få vara föräldralediga under två perioder i sitt barns liv. Jag tror det gjort samhället gott att genomföra en sådan sak.
Vad tror du? Håller du med mig, eller tycker du att jag har helt fel?
Jag håller med dig! Hade varit guld värt
Visst hade det :). Tror många föräldrar mått bra av den saken
Jag har inte ens tänkt på det men det hade ju varit suveränt om man fick vara föräldraledig med sin tonåring. Jag håller med dig helt. Vet precis hur det är att ha ett barn med psykisk ohälsa och att faktiskt kunna vara hemma vid behov. Slippa känna att man för ekonomins skull måste gå till jobbet när hela kroppen egentligen skriker om att vara hemma med barnet.
Visst hade det :). Tror att det skulle finnas så många fördelar med en sån sak. Tänk att få finnas där för sina tonåringar när de behöver det som mest. Det är helt galet att föräldrar inte ska kunna stanna med sina ungdomar som mår dåligt. Det finns någon bild av att så fort du blir tonåring ska du klara dig helt själv, det är ju vid den ålder du behöver allt stöd du kan få. Så fint av dig att dela med dig om kring ditt barn <3.
Spännande tankar, det kanske skulle skapa mer trygghet
Jag tror också att det finns fler sätt att få barnen trygga och självständiga i sig själva på.
Ja och främst motverka den psykiska ohälsan hos ungdomar att veta att föräldrarna finns där. Jag ser många vinster med saken även för oroliga föräldrar.
Absolut, men föräldrakontakten är viktig och den blir mindre och mindre eftersom vårt samhälle nästintill börjar kräva att alla ska jobba heltid och gärna ännu mer.
Skriv din kommentar härDet här har jag faktiskt aldrig tänkt på, men min spontana reaktion och tanke är att varför inte? Jag håller med dig och tror också att det skulle finnas stora fördelar med det. Sedan är det väl bara det där med ekonomin, hur det ska gå ihop rent ekonomiskt, både för individen och för samhället i stort, precis som med allt annat, men det borde gå att lösa på något sätt…
SV: Ja jag tror som sagt att det var helt rätt beslut och jag ånrar mig inte en sekund såhär efteråt, men det var nog samtidit det tuffaste och svåraste beslutet jag någonsin har fattat helt på egen hand…
Jag tänker också på det där med ekonomin, men jag tror vinsterna för att ta hand om sina barn när de behöver det så mycket kanske skulle dra ner kostnaderna för annat. Väntetider till BUP kanske skulle halveras, om barnen redan får det stöd det vill ha hemma. Kanske man även skulle få bort kostnader för klotter och liknande som sker när barn hänger och driver på stan. Jag ser många vinster om det skulle finnas ett sånt system istället :).
Jag tänker att föräldrarna är det viktigaste barn och ungdomar har, då borde föräldrarna kunna vara där för sina barn också :).
Vilket bra och intressant inlägg, alltid kul att få höra åsikter! Håller med <3
Åh tack för det :). Jag tror det skulle hjälpt många ungdomar i en tid när de behöver sina föräldrar som mest.
Mycket intressant tanke. Jo jag tror du har helt rätt. Klart vi måste finnas där för dem när de är tonåringar, säkert mer än jag tror. Något för våra politiker
?
Så roligt att läsa dina tankar :). Jag tror det hade varit något för politikerna verkligen, att våga lyfta frågan om inte annat för våra framtida medborgares liv :).
Håller verkligen med dig!
Så fint att höra <3. Så kul också att många tänker ungefär lika som mig :D.
Jag håller med. Så borde det verkligen vara.
Visst vore det bra, jag tror det skulle gynna så många :).
fint inlägg <3
Kloka tankar!
Tack
ja du det spelar ingen roll min son är 15 o två metr lång o stark men ja e lika orolig för honom som me flickorna man kan aldrig säga aldrig sen är det bara att hoppas o va där tillräckligt
tor det hade varit en bra ide faktisk med tanke på altt .. bra inlägg
Visst är det så <3. Förstår dig precis :). Tusen tack <3
Jag tror faktiskt att du har helt rätt i det här ! Visst, det kanske inte är rimligt med en lika lång period av föräldraledighet för en tonåring, men ett gäng dagar att plocka ut här och var skulle nog inte skada varken förälder eller tonåring.
Ja jag tror också det, tänker om man fick möjligheten till dagar. Som det är nu så får man ju inte vabba efter 12 år om man inte har läkarintyg som ett exempel. Men samtidigt är det ju ändå så att barnen behöver sina föräldrar längre än så. Man borde kunna ta den delen för barnens skull.
Jag hade med facit i hand gärna haft mamma mer tillgänglig när jag var tonåring. Det hade hjälpt mig mycket, tror jag. Även fint för föräldrarna.
Jag tror verkligen det gynnat många :). Det är ju en tid när man behöver sina föräldrar
Alltså åh, verkligen så klokt skrivet! Håller verkligen med!
Så härligt att höra
Håller verkligen med dig. har aldrig tänkt den tanken innan. Men tror skarpt på att det kan förhindra & hjälpa massa förvirrade ungdomar!
Kul att du gör det :D. Det tror jag också, tror verkligen många mått bra av den saken
Vilket fint inlägg!
Åh tack