Att stödja forskning.

Inlägget är sponsrat.

Det finns stunder i livet som man inte kan kontrollera, det kan vara sjukdomar, olyckor eller bara oförberedda händelser. Jag tror rent spontant att man inte kan skydda sig mot livet även om jag gärna skulle önska att det gick så klart. Själv har jag astma och allergi, astman räknas som en kronisk lungsjukdom och med den kommer jag få leva med resten av mitt liv om inte forskningen kommer ännu längre. Det finns en sjukdom som jag såg mycket av när jag arbetade som undersköterska och vårdbiträde tidigare i livet, den sjukdomen heter demens. Jag tror nog alla har en koppling till denna sjukdom på ett eller annat sätt.

Jag känner ibland att man nog stannar upp när någon talar om demens, för en sekund stannar tiden och man inser hur skört livet är. Att ha en förälder, mor eller farförälder eller annan släkting som slutar minnas. Hen slutar komma ihåg de där små sakerna i livet. Här i huset bor det en granne var minne bleknar med tiden, hen har glömt att stänga av spisen så brandkåren har varit här för att släcka en torrkokning. Som tur är är vi alla här i huset lyhörda och jag vet att alla delade samma känsla efteråt, man kände så för henom.

Det är en som jag ser det viktig forskning som demensförbundet bedriver. Jag har faktiskt skänkt pengar dit, jag tror ju någonstans på att en liten summa pengar i slutändan kan leda till någonting bra. Visst kanske det kan kännas långsökt för oss här mitt i livet att hamna i demens, men vad som sker i framtiden kan vi ju aldrig veta. Det kanske inte är du eller jag, men kanske din bästa vän som hamnar där. Som slutar minnas sina barn och inte kommer ihåg sina barnbarn. Glömmer sin kära och glömmer livet, det är en viktig liten gåva man kan skänka till demensforskningen, det är viktigt att låta forskningen gå framåt.

Inlägget är ett samarbete.