Det roligaste som skett idag är lite seriemaraton men även att jag fixat i husvagnen. Vi grejade med lite saker då den behöver besiktas innan vi drar på semester i sommar. Som jag längtar, jag gillar verkligen det där med att campa. Det trodde jag inte men det gör jag verkligen.

Sen har jag äntligen börjat att kolla på Orange is the new black igen, jag och Björn följde den förut tills säsong 4 sen vill han pausa. Nu när säsong 5 kommit ut ville inte jag det längre så nu tittar jag ensam. Eller ja med William, så tänkte börja plöja säsong 5 imorgon. Lär ju ta några dagar men ändå, perfekt sysselsättning kvällstid.

Eftersom jag roat mig med serier istället har det inte blivit så mycket bloggande istället. Jag har väl låtit mig vänta lite kring livet istället. Nu är det ju nära sommarlov och alltid också. Tänk att William slutar sexan på torsdag. Jag förstår inte det där, sexan! I höst börjar han alltså sjuan och kommer också vara tonåring. Livet går för fort, alldeles för fort måste jag säga. Jag funderar kring hur min egen mamma känt det när vi börjat högstadiet alla hennes barn. Det känns stort, högstadiet är sån där milstolpe. Något nytt och föränderligt man börjar bli stor då. Gör sig redo för vuxenlivet med små steg framåt.