Man borde ju kunnat tänka sig att gårdagens hej då borde resulterat i ett inlägg efteråt. Men istället så tog jag lite bloggpaus och kände att jag berättar idag istället.

Det var en fantastiskt dag för en avslutning. Solen sken, det var varmt och eleverna var så glada att se mig. Lika glad som jag kände mig att se dem. Jag fick två jättefina armband, choklad och teckningar. Ett brev som gick rakt in i hjärtat och kramar som verkligen kändes så fina. Vi befann oss på sportfältet, det lektes några lekar, vi pratade och åt glass. Sedan följde jag med barnen mot området där de bor. 

Det kändes bra efteråt, som att jag fick det det avslutet man ska ha med sina elever. Ett hej då och en tanke inför framtiden över att nu till hösten väntas nya äventyr. Jag är tacksam för min tid tillsammans med dessa barn som gett mig så mycket kunskap. Nu går jag med en ryggsäck i livet och meriter. Det känns jättebra! 

Det var som att jag i samband med mitt hej då, äntligen kunde gå vidare i livet. Jag kommer aldrig glömma denna fina klass som jag fått känna sedan förskoleklass till årskurs 3. De har påverkat mig, och lämnat ett fint spår i min själ. Jag kommer alltid minnas skolan jag arbetat på med dessa barn som främsta minne. Det känns bra nu, jag har fått sagt hej då, men det betyder inte att vi inte kommer ses igen. Nu börjar framtiden, nu blickar jag framåt.