I morse vaknade jag med ett stygn av sorg inombords. Det kändes som jag saknade något, men inte kunde komma på vad det var. Samtidigt som jag visste vad stygnet berodde på, en viss form av ångest, en viss form av sorg, en viss form av rädsla och en viss form av inre tårar. Idag är det dags att ta farväl, att göra ett avslut.
Jag minns det som det var igår när jag gick in på skolan där jag skulle arbeta som förskollärare i en förskoleklass. Jag minns lukten av målarfärg och spänningen över att möta de små liven. Jag minns hur nervös jag var men samtidigt så taggad, det var det här jag väntat på under så många år. Att få jobba med barn, att få lära känna barn och vara en del i deras liv.
Jag minns alla frågor jag fått under åren, av små barn som blivit äldre. Om mitt liv, hur jag ställt frågor om deras liv. Hur jag kramats, sagt ifrån, gjort sams, vägledigt och skrattat. Hur jag skojat och fått skoj tillbaka, hur jag fått veta hemligheter som bara ett barn kan berätta om. Hur jag fått fina teckningar och kort med finaste orden man kan få ”Madeline du är verldäns besta frökän” och tandlösa kramar. Jag minns när en elev målade mig, henom och spiderman och sa sa ”det här är vi” och gav teckningen till mig.
Jag minns alla kramar, alla era hemligheter och alla era teckningar och små brev. Jag har sparat alla små fina presenter ni gett mig. En en kanin som doftar lavendel ”Så du kan sova bra på natten” som en elev sydde i slöjden. Eller fina blommor, eller en påse med påskgodis ”för jag tycker du behöver lite godis”. Jag minns små smycken ni gett mig eller en varm kram. Jag minns när jag torkat era tårar, eller plåstrat om era sår. Jag minns när jag sett glädjen i era ögon när ni blivit sams med en vän igen.
Jag har tagit många beslut i mitt liv. Vissa val har varit självklara, och andra så svåra. Jag vet att vägarna genom livet är långt ifrån glasklara. Men jag tror att det här beslutet är det tuffaste hittills. För jag kommer sakna er så oerhört mycket, det är er jag tänkte på när jag mådde dåligt. Drivkraften att få komma tillbaka till er gjorde mig stark och frisk. Alla orden från er, jag kommer sakna er. I Lilo och Stitch säger man ”Aloha betyder hej, men också hej då”. Att säga hej då till er är det svåraste beslutet jag tagit. Kanske inte helt till fullo självvalt heller. Jag kommer bära med mig er i mitt hjärta för all framtid. Ni var klassen som gjorde mig till lärare, det är er jag kommer se tillbaka på mina första år som lärare och le för. Tack för att jag fick bli er lärare, tack för alla fina år vi fått tillsammans. Vi syns alldeles strax för ett hej då. Ett hej då som gör så ont i hjärtat.
Vad jobbaigt att skiljas och behöva lämna sitt jobb som har betytt så mycket?
Förstår att det är ett beslut som är bland det sbåtadt du har gjort. Du kommer alltid bära med dig goda minnen??
Ja det är tufft, men jag tror att beslutet är rätt någonstans. Det känns så, som att tiden var inne och att vägen delar sig för någonting nytt 🙂
Åh vilket fint och rörande inlägg, så bra du skriver! 🙂 Och klart det blir smärtsamt med ett hejdå, men du får fortsätta utvecklas på annat håll nu <3
<3, ja det är direkt från hjärtat. Det blev ett fint avslut och jag känner nu att jag alltid kan se tillbaka på klassen med ett leende. Det blev bra 🙂
Vackra du
Tack fina du 🙂
Vilket fint inlägg! Tårarna bara trillar ner för min kind! Hoppas du får en ny bra klass till hösten! Men måste vara nå speciellt med sin första klass!
Åh <3. Ja jag tror att första klassen är den klassen som berör allra mest, det är ju den man lär sig saker med. Man lägger den nog lite närmare också för att man man så gärna vill ge allt. Jag kommer alltid bära denna klass i mitt hjärta 🙂
Vilken fin inlägg du skrivit blev jätte rörd!
Åh så fint att det berör 🙂
Kul att läsa, du är så modig<3
Får jag fråga vad du ska göra nu, nytt jobb? 🙂
Åh tack <3
Förstår att det är väldigt blandade känslor, men i slutändan vet man ju när man gjort rätt, och förmodligen har du det nu då =D
Visst är det så, dessa elever kommer alltid betyda något för mig. Vem vet om 10 år kanske vi ses någonstans, då är dessa elever 21 :).
Ett avsked gör alltid ont men det behöver inte betyda att det är fel eller att det inte blir bättre. Lycka till!
Ja visst är det så. Det är som du säger, jag tror det blir bra på det nya med 🙂
Så fint och det känns helt från hjärtat! Hoppas du läser upp det för barnen.
<3, jag berättade precis detta för dem. Det kändes fint efteråt. Vi fick ett bra avslut och nu kan jag gå vidare :). Men med eleverna i hjärtat 🙂
detta var ett snyftande vackert skrivit inlägg bra tjejen <3 kram
Åh <3, det var otroligt sorgligt att skriva det :). kramar
ja du vissa hejdå är hemska att ta men ibland nödvändiga o alltid förstår vi inte varför förrän efteråt Ja hoppas att du tagit bra beslut o det tror ja håller tummarna för dej <3
Ja så är det ju verkligen, det är ju så också att ibland behöver man göra av slut. Nu är det gjort och jag kommer ju alltid bära dessa barn i mitt hjärta 🙂
Så vackert skrivet, hoppas det gått bra idag att säga hejdå!<3
Åh tack, det var känslosamt och gick rakt in i hjärtat. Men var också så fint att få ta farväl och göra ett avslut 🙂
Förstår det är en känslosam dag för dig idag =)
Ja det var det verkligen :/
Blev alldeles tårögd över att läsa detta, kram på dig! Förstår att det varit en känslomässig dag!
Åh jag var tårögd när jag skrev, men det känns bra nu :). Som jag gjort rätt 🙂
Åh vilket fint inlägg, Madde! Dina känslor inför det här vägskälet går verkligen ut genom orden och jag förstår att det känns i hjärtat…
SV: Det blir säkert bättre nästa gång, alla tävlingar kan inte gå super.
Åh tack, det är verkligen ett vägskäl men jag hoppas jag tagit rätt väg nu 🙂
Fina bilder!<3
Tack 🙂
Åh, förstår att det är tufft och att många fina minnen kommer tillbaka. Jättefina bilder på dig förresten!
Ja verkligen, det var det :). Åh tack 🙂
Åh förstår att det måste vara så svårt och jobbigt att säga hej då och sluta som lärare för dina förskolebarn! Men det låter som att du vart en fantastisk lärare, och verkligen ett sånt fint inlägg <3
Ja alltså de är även fyror nu :). Så har haft dem sedan förskoleklass tills nu, det känns verkligen i hjärtat. Jag kommer alltid bära dessa elever i mitt hjärta 🙂
Vilket fint inlägg. Vilka gulliga minnen att bära med dig:)
Åh tack <3, skrivet från hjärtat :). Visst är det så. Det är de fina med att vara lärare 🙂
Så fint skrivet och jag förstår att du kommer sakna jobbet. Men det kommer att bli jättebra på det nya också! 😀 Kramis
Åh ja det känns sorgligt med samtidigt vet jag att det är helt rätt :). Kramar
Åh vad fint, och jag förstår precis ❤️
Åh <3
Styrke kram <3
Kram <3