Jag har inte skrivit om utmattningssyndrom på ett tag. Detta då jag kommit till ett stadium där jag känner mig frisk. Något hände med mig i samband med att jag började äta tillskott. MSM, spirulina och mitt val kvinna samt extra järn. Helt plötligt försvann den där obotliga tröttheten och en pigg människa har kommit fram. Jag har inte ångest, känner mig starkare än förut och mår bra! Det som dock får mig att börja fundera nu är om man kan ha vart feldiagnostiserad? Tanken slog mig för runt en månad sedan. Kan det vara så att jag saknat eller saknar ämnen i kroppen.
Jag har googlat tydligen kan man om man äter astma som mig ha något knas med binjurarna. När jag läser om saken, känner jag igen mig själv. Jag har varit trött i många år, har aldrig haft problem att sova sedan tonåren förutom en period i höstas då jag var frustrerad. Vad händer om jag fått fel diagnos och det faktiskt är något annat? Det snurrar i mitt huvud och på måndag ska jag ringa VCT, man tog aldrig några test för binjurar på mig.
Om det skulle visa sig att allt varit fel. Då har jag ett år av mitt liv som försvunnit. Ett år som jag känner att jag förlorade allt på. Ett riktigt skitår som kommer förfölja mig resten av mitt liv.
Fick höra igår att jag är stark. Fast det känner jag mig inte. Jag känner mig mest trött på att alltid få rodda i allt och inget i livet. Vissa människor behöver ju aldrig sånt, jag ska alltid göra sånt. Jag ser ju livet som en bana av prövningar och dalar. Fast just nu känns prövningarna ganska tuffa, som att jag hamnat i en karusell som bara snurrar och snurrar där man får sitta utan bälte. Där men får hålla sig fast och följa med i färden bäst man kan. Fast den saken har väl egentligen mest med livet att göra antar jag.
Oavsett vad känner jag mig ju frisk! Det borde vara det viktigaste.
Ohh härligt att läsa att du känner dig bättre och att du mår bra av att äta det tillskottet
Åh tack :). Det känns bra faktiskt 🙂
Va skönt för dig att du känner dig frisk! Jag önskar dig en trevlig kväll!
Ja det känns jättebra 🙂
Men vad skönt det låter att känna sig frisk igen!!! Och tänk vad skönt om det ändå har varit en brist i din kropp- det är ju så mycket lättare att komma ihåg några piller än att man ska tänka att hjärnan har tagit stryk av livet…. Här oroar jag mig för mina 40% till hösten efter två år hemma?
Ja det skulle ju kännas både bra och lite skrämmande om det är något som bara visar sig vara brist. Då har man gått ett år i sitt liv och haft fel diagnos.
Åh förstår att det känns oroande, hoppas verkligen det går bra för dig <3.