Jag sjukskrev mig i onsdag, förhoppningsvis för resten av terminen. Man har i alla fall rätt att vara hemma sjuk i en vecka och jag hoppas på förlängning. Man kan inte vara på en arbetsplats som gör att man gråter och har huvudvärk varje dag.
Jag är tacksam över att jag nu sagt upp mig. Nu kan det bara bli bättre, att sjukskriva mig var det enda rätta i detta skede. Jag har gråtit konstant sedan i onsdags så det känns inte direkt aktuellt att man ska gå tillbaka till den arbetsplatsen då. Jag har världens finaste vän med världens finaste lilla Alice som frågade mitt i tårarna om jag inte ville följa med ut en sväng.
Något jag lärt mig med att vara sjukskriven från ett jobb som gör dig ledsen och nedstämd är att man mår bra av att gå ut och träffa människor. Oavsett hur deprimerad man är så är det alltid bra att umgås, då gråter man inte för en stund i alla fall. Så jag följde med Lisa ut och tog en fika och slapp gråta för en stund. Det kändes bättre i hjärtat då, på onsdag hoppas jag läkaren ser varför jag mår dåligt av min arbetsplats och sjukskriver mig fram till semestern. Sen kommer jag aldrig mer tillåta mig själv att låta ett jobb göra mig så här ledsen. Det är verkligen en lärdom för livet.
