Jag sjukskrev mig i onsdag, förhoppningsvis för resten av terminen. Man har i alla fall rätt att vara hemma sjuk i en vecka och jag hoppas på förlängning. Man kan inte vara på en arbetsplats som gör att man gråter och har huvudvärk varje dag.

Jag är tacksam över att jag nu sagt upp mig. Nu kan det bara bli bättre, att sjukskriva mig var det enda rätta i detta skede. Jag har gråtit konstant sedan i onsdags så det känns inte direkt aktuellt att man ska gå tillbaka till den arbetsplatsen då. Jag har världens finaste vän med världens finaste lilla Alice som frågade mitt i tårarna om jag inte ville följa med ut en sväng.

Något jag lärt mig med att vara sjukskriven från ett jobb som gör dig ledsen och nedstämd är att man mår bra av att gå ut och träffa människor. Oavsett hur deprimerad man är så är det alltid bra att umgås, då gråter man inte för en stund i alla fall. Så jag följde med Lisa ut och tog en fika och slapp gråta för en stund. Det kändes bättre i hjärtat då, på onsdag hoppas jag läkaren ser varför jag mår dåligt av min arbetsplats och sjukskriver mig fram till semestern. Sen kommer jag aldrig mer tillåta mig själv att låta ett jobb göra mig så här ledsen. Det är verkligen en lärdom för livet.

Jag alla era grattis och värms inifrån och ut. Att vissa inte kan unna andra lycka och glädje tänker jag försöka bortse ifrån. Det finns allt för många människor i världen som aldrig skulle unna någon annan att följa sitt hjärta. Jag antar att dessa människor sitter inne med något eget självhat som gör att de måste trycka ner andra för att de själva inte lyckats bättre.

Jag tänker inte låta någon ta denna lycka ifrån mig. Jag är starkare än så, jag låter dessa patetiska människor stå där med långa näsor och missunna mig lyckan då. Kanske borde ni som missunnar mig detta fråga er själva varför?

Jag vet att jag gjort helt rätt. Det känns bra, om ni inte tycker det så fine, jag vet vart jag har er!

Till er andra som unnar mig denna glädje och lycka i livet. Vet ni, det är er jag kommer se tillbaka på som riktiga vänner och personer som får mig att skratta och le. Er andra ser jag mest som smuts faktiskt.