Jag känner mig trött just nu, det får man väl göra. Men det är också lite jobbigt när man är det. Har varit lite intensivt för mig nu på senaste tiden och det känns. Det ska bli skönt med ledighet nästa vecka så att jag får chansen att ladda om mina batterier igen.

När jag är så här trött hamnar jag lite i ett sluttande läge där jag inte riktigt orkar med att göra så mycket mer än att göra det absolut enklaste enkla. Som idag såg jag det absolut sista avsnittet någonsin av Switched at Birth och grät en liten tår och sedan har jag bara tagit det lugnt.

Jag var även på stan idag och insåg att jag systematiskt försöker hålla mig så långt ifrån lastbilar jag bara kan, jag fick nästintill ångest av att ens se den där lastbilen. Så här blir jag alltid efter terrorattentat, jag mår skitdåligt. Förr förra året när den där killen i Trollhättan gick in på en skola och utövade ett terrorbrott på den där lilla pojken och mannen hade jag också djup ångest efteråt och länge dessutom.

Vet ni förresten att på föreläsningen igår så sa just föreläsarna att det är konstigt att media säger att Sverige endast utsatts för två terrorattentat när det är betydligt fler och att det i Trollhättan märkligt nog är helt bortglömt. Det var ju även det ett terrorbrott, men media väljer att inte vinkla just den saken som terrorbrott. Är inte det väldigt märkligt?

Det är ju självklart att om en man går in med ett svärd på en skola och sticker den i magen på människor är det ett terrorbrott, han gick ju in för att döda!

Det är väl just sånt där som gör mig lite nere nu, min hjärna orkar inte med sånt här. Jag lever med konstant skräck för allt skit som sker. Rädsla för döden, den blir extra stark när galningar väljer att döda oskyldiga för ursäkta uttrycket ”nöjes skull”.

Imorgon går vi på påsklov här, en endaste liten arbetsdag och skoldag kvar. Sen är vi lediga, som jag längtar efter att få rå om mig själv och William. Det ska bli hur skönt som helst.