Jag kommer säkert stöta mig med någon nu, men jag orkar inte bry mig. Som ni vet är mitt huvud fullt med tankar alltid, och något som jag tänk på sedan jag blev sjuk i hjärnan är vuxna människors förmåga att vilja förminska andras känslor. Kanske är det för att vi är inlärda från vi var barn att inte visa känslor? Så många säger ju till barn att ”det där var ju inte så farligt, när henom gråter över äpplet som ramlade ner i sanden”. Vi har liksom fått lära oss att stänga inne saker och verka så galet starka i alla lägen.
Det märks så tydligt nu efter den här terrorattacken i Stockholm, folk som skriver ”Ingen ska krossa oss”, ”Jag var förberedd på detta, det var väntat”, ”Vi reser oss igen” och annat klyschigt skit som jag bara känner blir som en gurka nerkörd i halsen på mig. Det är så lätt att skriva dessa ord för någon som mår bra, men för folk som mår dåligt på riktigt eller känner sorg. Är det här ett hån! De människor som nu förlorat en ”förälder, syskon, släkting, mor eller farförälder” tror ni verkligen att de känner sig glada över att just du var så förberedd på en terrorattack eller känner att ingen ska krossa er? Det står hela tiden om hur fina människor var igår?
Verkligen? Folk stod kvar och fotograferade och filmade, folk ville inte flytta på sig när polisen kom med avspärrning. Jag såg på SVT när man berätta hur hemskt det var att folk fick GÅ hem genom Stockholm igår. Seriöst hur hemskt är det att ta en promenad mot att förlorat den finaste personen i sitt liv?
Igår var det en terrorattack när jag betvivlade människans intelligensnivå, andra dagar är det folk som tränger sig i köer och sedan blir förbannade om någon säger ifrån. Andra dagar är det skitsnacket man hör om andra människor medan man själv sitter i ett hörn och bara lyssnar.
Det är kanske då man ska säga, ”Jag var inte förvånad över att folk snackade skit om mig, det hade jag redan räknat med” eller ”NU blir vi starka igen”.
Säga vad man vill om folks försvarsmekanismer, men har ni inget bättre att säga än att försöka förminska folks känslor, håll då bara käften…
Ja det är verkligen så hemskt det som hänt och ja precis de som tyvärr fått dödsvbesked eller skadade familjemedlemmar igår, fy vad de ska må
Ja fy så hemskt verkligen 🙁
Jag tror jag förstår hur Du menar,
men ja jag kommer här med ett men 😉
jag tror att folk tar till klyschor eftersom det inte finns nått annat försvar.
Kanske, men det är inte okej när man tänker på alla som faktiskt mår dåligt just nu. Folk ska INTE behöva få salt i såren liksom.
Stark text, Madde! Jag kan hålla med dig i det mesta du skriver. Tro fan att de som förlorade en anhörig eller liknande inte känner sig starka eller bli hjälpta av att någon annan var förberedd på en attack. De själva kanske också var förberedda och medvetna om att något kunde hända, men jag tror aldrig man kan vara förberedd på att förlora någon man älskar på det sättet, hur mycket man än tänker och reflekterar innan. Så jo, jag håller med dig i stora drag…
SV: Ja, det är inte kul alls. Man blir härdad som leksing, vi är vana vid motgångar, men likväl gör det lika ont varje gång ändå och början av den här veckan var inte alls kul. Jag hade inte lust att gå upp ur sängen, hade inte lust att göra någonting och blev irriterad för minsta lilla. Nu känns det lite bättre och i skuggan av dådet i Stockholm blir det här verkligen ”bara sport”…
Jag känner att det kommer direkt ifrån hjärtat i alla fall 🙂
Ja jag tänker ochså på dem som misst en anhörig i detta våldsdåd. Hur känner de sig? Jag känner rädsla o sorg! Vart är vi på väg i samhället? Hur ska vi skydda oss mot detta? Ja det var precis som du skrev som jag känner!!
Ja usch det känns så i hjärtat :(. Känner mig så rädd när jag tänker på allt sånt här. Var redan rädd innan, och nu är jag ännu mer rädd :(.