Utmattningssyndrom – Vinterpromenader och sådant som hjärnan behöver.

Sedan jag blev sjuk så är promenader viktiga för mig. Jag måste ut och få luft och solljus för att min välbefinnande ska infinna sig. Jag kan inte strunta i sånt utan det är viktigt. Jag stoppar i hörlurarna och så lyssnar jag på P3 dokumentär idag som Norrmalmstorgs rånet, ni vet det där ökända där Stockholmssyndromet blev ett välkänt begrepp. Verkligen ett jättespännande avsnitt, så jag ska lyssna klart på resten när jag åker buss till jobbet imorgon.

Hur som helst stack det väldigt friskt i kinderna på min promenad, och himlen var hade helt underbara färger i bland annat rosa. Jag slängde på mig en stickad basker jag köpte på Indiska för flera år sedan för att slippa få ont i öronen. Efter vägen blev jag utskälld av lite hundar, fick leenden från små tanter och farbröder och njöt av att andas in lugnet.

Vet ni att just promenaderna är min grej. Det är när jag går jag finner ro i själen. Jag får i och med promenaderna bli en del av naturen och livet igen. Ni vet det där viktiga livet, jag får andas och njuta. Hela förra veckan så gick jag emellan jobbet och stan i Borlänge. Bara den korta lilla biten är bra. Jag tror fullt ut på att just promenader är bättre än att sitta stilla. Men så är det jag också.

Nu väntar jag på att William ska komma hem från Parkour, när han är klar där ska jag ställa mig och steka pannkakor och det ska vi sedan äta här hemma. Med glass till tänkte jag. För visst är det gott med pannkakor och glass som smälter ihop tillsammans.